Utfattige torparen Nils Bergström och hans hustru Sofia

Min mormors farfars farfars far hette Nils Henriksson. Omkring år 1820 tog han sig efternamnet Bergström. Nils föddes den 4:e mars 1782 i Övermorjärv i Nederkalix församling, i Soldattorp nr 65 kallat Trinner eller Trinder. Hans föräldrar var soldaten Henrik Nilsson Trinder och hans hustru Christina Carlsdotter. Vid dopet den 5:e mars 1782 närvarade inga mindre än Kyrkoherden Olof Hamrén med fru Pastorskan Hamrén (född Nordwall), Studenten Johan Hultin och Nils moster pigan Carin Carlsdotter från Övermorjärv.

Nils växte upp i soldattorpet i Övermorjärv med sina föräldrar och sju syskon. Mellan åren 1783-1785 hade de också sällskap av Nils pappas närmare 70-åriga moster, änkan Carin Olofsdotter från Röytis i Gällivare församling. Åren 1788-1790 var pappan frånvarande då han deltog i svensk-ryska kriget. Läs gärna mer om detta under ett tidigare inlägg: Soldat Snickares hustru Anna.

Nils hade fyra bröder, Carl, Henrik, Olof och Jakob. De tre sistnämnda förlorade han redan 1808, 1810 respektive 1804. Hans tre systrar Catharina, Marta och Lisa Stina blev alla vuxna. Nils var äldst i syskonskaran. Vad hände med Nils syskon? Carl bosatte sig i Månsbyn, hans yngsta barn föddes 1845, då var han 65 år gammal! Catharina for iväg till Överkalix. Marta gifte sig med soldat Stålarm i Ytterbyn. Lisa Stina reste med sin make till Norge men återvände sedan som änka och gifte om sig.

Den 5:e december 1819 gifte han sig i Överkalix församling med frälsebonden och f.d. pistolsmeden Jakob Wennströms i Orrasjärv dotter Anna Sofia. Hon kallades för Sofia och var född den 12:e januari 1797 i Orrasjärv i Överkalix församling såsom dotter till Jakob Wennström och hans hustru Christina Nilsdotter. Vid tiden för giftermålet var Nils 37 år gammal och hans fästmö 22 år. Det skilde med andra ord 15 år mellan dem. Kanske fick han vänta på att gifta sig tills han hunnit skaffa sig ett uppehälle? I vigselnotisen kallas han för Landbonden Nils Henriksson från Övermorjärv. Sålunda brukade han någon annans jord, han var en sorts arrendator och ägde därför inte jorden han brukade. För att kunna bruka jorden måste han ha ägt både djur och redskap av olika slag. Hans svärfar brukade även han någon annans jord, i detta fall frälsets eller adelns jord.

I husförhörsboken för Övermorjärv by åren 1820-1828 återfinns det nygifta paret under Övermorjärv Inhyses. Nils Bergström kallas här för Torpare. En torpare befann sig statusmässigt mellan en arrendator/landbonde och en backstugusittare. Det skrevs normalt ett torparkontrakt mellan en bonde och den blivande torparen där det gjordes upp om vilken av bondens jordlotter han skulle få bruka och hur länge, samt att han skulle få uppföra hus på lotten och låta sina djur nyttja den för bete. I gengäld skulle han betala ett arrende till bonden, antingen i reda pengar eller som oftast i dagsverken på bondens jordbruk.

Utdrag ur husförhörsboken Nederkalix församling 1817-1828 AI:4a sidan 22:

I torpet fostrade paret 6 barn tillsammans, varav endast hälften uppnådde vuxen ålder. Nils Henrik (min anfader) levde mellan 1821-1885, Anna Charlotta mellan 1822-1827, Maja Stina mellan 18240502-18240509, Karl Fredrik mellan 1826-1879, Anna Cajsa mellan 1829-1865 och Johan Jakob mellan 18330612-18330913. De förlorade dottern Anna Charlotta när hon var fyra år gammal, dödsorsaken uppges vara uppkastning och feber. Maja Stina anges ha blivit nöddöpt och sedan dött endast 7 dagar gammal, men anteckning saknas i dödboken. Johan Jakob dog av inflammation endast tre månader gammal den 13:e september 1833.

Sju och en halv månad efter yngsta sonens bortgång dog också Nils. Datumet var den 30:e april 1834. Då var han inte mer än 52 år gammal. Dödsorsaken anges vara flussfeber, en kraftigare förkylning i luftrörets grenar. Kanske var han redan försvagad av sin fattigdom? I död- och begravningsboken tituleras han nämligen som en utfattig torpare i Övermorjärv. Kanske han förlorat sina djur pga felslagna skördar? Vem vet. Men svårt måste det ha varit.

Hans hustru blev lämnad i ett ännu större armod, vem skulle nu sköta dagsverkena hos bonden? Hon förlorade torpet och blev inhysesänka på byn istället. Som inhyses ägde hon varken rätten till att bruka någon annans eller sin egen jord för den delen. Hon fick hyra in sig och sina barn förmodligen hos någon av sin avlidna makes släktingar. Vart skulle hon få pengarna ifrån för att kunna betala för sig och sina tre små barns uppehälle? Äldsta barnet var vid makens bortgång 13 år, yngsta barnet endast 5 år gammal. Till råga på allt blev hon gravid i början av 1835. Hon födde en oäkta son vid namn Johan Isak den 19:e september 1835, fadern uppges ej i födelseboken. Ansvaret för honom tillföll henne. Han dog tragiskt endast 1 år och 7 månader gammal av mässling den 4:e maj 1837. I födelseboken år 1848 när mellansonens första barn skulle döpas återfinns Anna Sofia som vittne, då uppges hon vara piga. Kanske var det så hon klarade sitt eget och barnens uppehälle?

När hon sedan blev äldre orkade förmodligen inte hennes kroppen med längre. Titeln piga ersattes av rothjon kring år 1860, då var hon också 63 år gammal. Vid denna tid levde hon hos sin fattiga mellanson, inhysesmannen i Övermorjärv: Karl Fredrik Bergström och hans hustru (Anna Sofias brorsdotter) Brita Kajsa Åhl och deras barn. Såsom rothjon försörjdes hon av bönderna inom en rote, hon fick med andra ord gå runt och ta emot allmosor. En form av fattigvård. Detta pågick fram till hennes död den 17:e juni 1865. Hon dog 68 år gammal såsom rothjon och änka i Övermorjärv. Dödsorsaken är ej angiven.

Vad hände med deras barn?

Nils Henrik Bergström, min mormors farfars farfar, var dräng i Övermorjärv, Galbergsträsk, Bjumisträsk och Bondersbyn innan han gifte sig den 23:e juni 1844 i Nederkalix församling med pigan i Brattlandet, min mormors farfars farmor, Märta Eliasdotter Hjelm. Hon var född den 3:e januari 1816 i Alsjärv i Överkalix församling som äldsta barn till drängen och senare Inhysesmannen i Grelsbyn Elias Jönsson Hjelm och hans hustru Lisa Greta Larsdotter. Paret fick sonen Nils Henrik i augusti 1844 i Övermorjärv innan de i november samma år flyttade till Överkalix församling och nybygget Snarberget eller Svartträsk. Han fick jobba som dräng hos sin svåger Jöns Petter Eliasson i ett antal år innan han så småningom blev inhysesman på samma nybygge. Familjen blev utfattig och bosatte sig omkring år 1854 i Grelsbyn Bränna inhyses. Han dog sedan som 63-åring av lunginflammation den 3:e januari 1885. Märta dog fem år senare av ålderdom och en långvarig sjukdom. Paret fostrade 7 barn vilka samtliga uppnådde vuxen ålder: Nils Henrik född 1844, Emmelina Henrika född 1845, Elias född 1848 (min anfader), Karl August född 1852, Johan Petter född 1855, Anna Lisa född 1859 och Cajsa Sofia född 1861.  

Karl Fredrik Bergström, var dräng på flera olika gårdar i Övermorjärv innan han gifte sig den 6:e januari 1848 i Överkalix församling med sin kusin Brita Kajsa Åhl. Hon föddes den 22:a januari 1822 i Vännäs i Överkalix församling som dotter till Anna Sofias bror Fredrik Jakobsson Åhl och hans hustru Anna Cajsa Nilsdotter. Vid giftermålet hade hon redan en fyraårig dotter vid namn Sofia, hon blev styvdotter till Karl Fredrik och fick också kalla sig Bergström. De bosatte sig såsom inhysesfolk i Övermorjärv inhyses. Där stannade de också till sina frånfällen. Brita Kajsa dog den 12:e december 1874, då var hon endast 52 år gammal. Dödsorsaken nedtecknades inte. Hon lämnade efter sig 9 barn. Varav det yngsta bara var 7 år. Karl Fredrik gifte om sig den 24:e januari 1876 i Nederkalix församling med inhysesänkan i Övermorjärv Greta Sofia Hellberg. Hon var född den 2:a november 1826 i Gyljen i Överkalix församling som dotter till Inhysesmannen Anders Hellberg och hans hustru Greta Eliasdotter. I maj 1867 dog hennes första make, inhysesmannen Enok Persson. Hennes tre barn från första äktenskapet uppfostrades av fattigvården. Det är möjligt att några av hennes 9 styvbarn också uppfostrades av fattigvården då Karl Fredrik dog tre år efter att de gift sig. Den 6:e april 1879 gick han bort brådstörtat. I dödboken står som orsak "brådöd". Vad det innebär är osäkert. Han efterlämnade barnen: Anna Kajsa född 1848, Brita Charlotta född 1850, Nils Fredrik född 1853, Karl Johan född 1856, Maria Josefina född 1859, Henrik född 1861, Lars Petter född 1865 och Helena Kristina som levde mellan 1867-1879.

Anna Cajsa Bergström, var piga i Övermorjärv, Törböle (hos Änkefru Bergmästarinnan Quensel), Galbergsträsk, Övermorjärv, Yttermorjärv och Galbergsträsk innan hon i november 1854 flyttade till Överkalix församling. Väl där fortsatte hon sitt värv som piga i Mjöträsk och på flera olika gårdar i Svartbyn. I Svartbyn födde hon också en oäkta son den 22:a juni 1862 vid namn Johan Petter, för detta blev hon dömd för brott mot sjätte budet. Hon förlorade tragiskt Johan Petter efter 2 månader, dödsorsaken anges ha ej kunnat utrönas. Fadern anges i födelseboken vara drängen Petter Berglund i Svartbyn, född den 12:e juni 1841 i Innanbäcken i Nederkalix församling. Denna man gifter hon sig sedan med den 22:a maj 1864 i Överkalix församling. Hennes äldsta bror, Nils Henrik, gav muntligt bifall till äktenskapet. De bosatte sig såsom inhysesfolk i Svartbyn. Två månader efter giftermålet föddes parets dotter Cajsa Sofia. Följande år, den 19:e juni 1865, ingick familjen tillsammans med ett antal personer i den äldsta emigrationsvågen till Nord Amerika från Överkalix församling som jag känner till. Förhoppningen om ett nytt liv förbyttes snart i förtvivlan. 6 månader efter deras resa inletts dog Anna Cajsa den 2:a december 1865 på Serafimerlasarettet i Stockholm av dysenteri, en akut tarminflammation. Begravningen var en fattigmansbegravning som utfördes den 25:e december samma år. Vid tillfället angavs deras bostadsort vara Norrahusgatan 1 i Jakob och Johannes församling i Stockholm. Året därpå anges hennes änkling Petter Berglund vara en arbetskarl i samma församling. Det blev ingen Amerikaresa för dem, Petter tog med sig dottern norrut 1866. Under färden synes deras dotter ha dött då hon inte är inskriven i Överkalix församlings inflyttningsbok tillsammans med sin far. Han blev så småningom nybyggare i Klöverbergsudden och gifte om sig 1867 med inhysesmannadottern Christina Helena Eriksdotter född 1841 i Bränna. De fick 9 barn tillsammans.                 

 

Christina Olofsdotter

Min morfars morfars farmor hette Christina Olofsdotter. Hon föddes den 25 september 1767 i Kallax som yngsta barn till bonden Olof Hansson och hans hustru Elisabet Nilsdotter. När hon döptes två dagar senare så var Borgaren Olof Bäck, monsieur Mattias Bäck, hustrun Brita Hansdotter i Kallax och jungfrun Anna Bäck i Luleå stad vittnen.

Hon växte upp i Kallax nr 2 tillsammans med sina föräldrar, fyra bröder, en syster, farmodern Cajsa och farbrodern Henrik. 1785 begick hon nattvarden för första gången. 15 år senare, i och med sitt giftermål, flyttade hon från föräldrahemmet ut till Junkön i Luleå skärgård.

I vigselnotisen från den 14 april 1800 står: Bonden Lars Nilsson ifrån Junkön och pigan Christina Olofsdotter ifrån Callax. Morgongåva 30 lod silfver. Christina var vid denna tid 32 år och hennes nyblivna make 35 år gammal. Lars var född 1764 som äldsta son till Nils Hansson och Elisabet Andersdotter i Gäddvik. När han var omkring 6 år gammal flyttade han tillsammans med sina föräldrar och syskon ut till Junkön. Det var alltså Christinas svärfar Nils Hansson som tog upp nybygget nr 2 på Junkön kring år 1770. Runt samma tid fanns en till familj på ön, det var Hans Jönsson och Catharina Persdotter. De bodde på hemman nr 1. Christinas svägerska, Maria Nilsdotter, gifte sig 1785 med deras äldsta son och blev sålunda husmor på gården. Lars blev bonde på den andra gården, men han kallas även ibland för arrendator och torpare. Kanske han inte ägde marken han brukade?

Hon torde inte ha varit ovan vid fisket som borde ha varit en av de viktigaste näringskällorna i skärgården. Hon kom ju trots allt från kustbyn Kallax där fisket alltid varit och fortfarande är viktigt för byns innevånare. Att starta ett jordbruk i skärgården var inte ovanligt, Hindersön och Sandön är två exempel på tidiga bosättningar med jordbruk och fiske som inkomstkällor. Men det torde ha haft sina svårigheter, hur fungerade kommunikationerna med fastlandet när isen inte bar? Vilka typer av båtar hade man, hur mycket kunde de lasta och hur lång tid tog det att kryssa mellan öarna?

Fem av parets sju barn överlevde barnaåldern. Det var sönerna Nils Petter, Lars Gustaf, Jakob, Isak och Fredrik. De byggde båtar tillsammans. I Arvid Mobergs bok "Sjöstad. Skeppsbyggnad, sjöfart, hamnar och farleder i Luleå under 350 år" från 1971 står detta beskrivet:
Junkön ute i skärgården hade bebyggare på 1830-talet liksom fallet är än i dag. 1835 byggde öborna där Fredrik Öqvist samt hans bröder Jakob, Isak, Nils Petter och Lars Gustaf en öppen båt Broderskapet 27.10 svl, 52.43-19.62-5.94 fot. Byggnadssättet var klink. De sålde sin farkost och byggde året därpå ytterligare en öppen klinkbåt, Anna 28.97 svl, också den ett resultat av troget broderskap. Den 26 aug. 1836 gav Luleå magistrat bilbrev för ernående av kommerskollegii fribrev - som erfordras för utrikes seglation - men då man inte hann skaffa mätbrev och ordna full edgång i föreskriven ordning vände sig borgmästare och råd direkt till kommerskollegium med ödmjukaste vädjan om utfärdande av fribrev ändå, och det kom omgående. Orsaken var att de fem bröderna hade åtagit sig att segla till Österbotten med strömming. Den 24 sept. intygade Fredric Öqvist ävensom Jakob Olofsson, Måttsund, Lars Nordström, Mörön, Johan Wikström, Kallax, samt Nils Petter Sundberg, Johan Aron Landqvist, Jacob Renholm och Nils Petter Wahlberg, Luleå, med livlig ed inför rådstuvurätten att den strömming, 195 tunnor, som fanns inlastad på öppna båten Anna hade blivit samma års sommar fiskad i Luleå skärgård.

Min anfader är den omnämnde Fredrik Ökvist. Eller som det står i husförhörsboken: Hans Fredrik Öqvist. Han flyttade såsmåningom tillbaka till fastlandet och moderns hemby, Kallax. Där blev han bonde och såsmåningom även en religiös separatist. Christina födde honom den 31 januari 1808 på Junkön, då var hon 40 år gammal. 1 år och 3 månader senare födde hon sin enda dotter, Margareta Elisabet som tragiskt nog dog av bröstvärk redan vid 4 månaders ålder.

Christina dog kort därefter själv, dödsorsaken var bölder. Dödsdatumet var den 1 oktober 1810. Då var hon bara 43 år gammal. Hennes yngsta son var drygt två år gammal. I bouppteckningen står det att maken övertog förmynderskapet för de då 6 levande sönerna. Den sjätte sonen, Olof Johan, dog 1821 endast 14 1/2 år gammal av blodstörtning.

Lars förblev änkeman, men hade hjälp av sina systrar Cajsa och Lisa som stannade på gården. Vad hände med Lars och Christinas söner? Nils Petter övertog gården som arrendator, Lars Gustaf blev bonde i Bensbyn, Jakob blev en lös karl (utan fast tjänst) på Hindersön, Isak blev bonde i Hertsön efter några år till sjöss och yngsta sonen Fredrik hamnade i Kallax nr 1 efter att ha varit måg i Persön några år.

Det vore mycket intressant att ta reda på om husen finns kvar på Junkön? Hur ägandeförhållandena såg ut? Vad de levde av osv. Med andra ord något att bita i för framtiden :)

Albertina Jönsdotter

Min farmors mormor hette Sofia Albertina Jönsdotter. Hon kallades för Albertina. Den 22 juni 1867 föddes hon på nybygget Statträsk i Överluleå församling som yngsta barn till den fattige åbonden Jöns Jönsson och hans hustru Sofia Persdotter. De hade flyttat till nybygget 1862, före det bodde de i Bredåker. Som Åbo ägde hennes pappa besittningsrättigheterna till jorden och hans söner ärvde den efter honom, men han ägde inte jorden det gjorde en herr Laestadius i Vändträsk.

Hon växte upp vid Statträsket tillsammans med sina syskon, bröderna Per Olof och Nils Johan och systrarna Anna Maria och Johanna Erika. Tre syskon dog innan hon föddes. Bröderna kallade sig Vikström i efternamn. Per Olof blev bonde i Brobyn medan Nils Johan stannade kvar på hemgården och så småningom blev hemmansägare av densamma. Anna Maria gifte sig med hemmansägaren Nils Petter Hedberg i Harads. Johanna Erikas öden är än så länge outforskade, dock flyttade hon som piga till Nederluleå församling 1885.

Bland min fasters kopior av släktfoton återfanns två fotografier av Albertinas syskon. Men tyvärr har endast människorna på det ena säkert kunnat identifieras. Fotografiet till vänster visar Albertinas äldsta syster Anna Maria (1856-1937) och hennes dotter Maria Petrovia (1884-). Fotot till höger avbildar några av Albertinas syskon, vem av dem är osäkert.

Fotografierna är skannade kopior av originalen, därför är kvalitén inte den bästa.

Men vad hände då med Albertina? Hon bodde kvar på hemgården fram till 1889 då hon var 22 år gammal och gifte sig med åbosonen Petter August Enberg (1865-1943) från Vitträsk den 26 december. Han kallades även P.A. Han kom från liknande förhållanden som henne själv, han var nämligen åboson till nybyggaren och åbonden i Vitträsk Hans Petter Enberg och dennes hustru Maja Kajsa Nilsdotter. Nybygget i Vitträsk ägdes även denna av Laestadius. Det är ca 3 km att färdas mellan Statträsket och Vitträsket så Albertina hade varken långt att flytta eller att färdas hem för att träffa sina föräldrar och syskon. Det var en hemtam miljö, där ute i skogen där man fick klara sig själv.

Familjen var förmodligen väldigt viktig för överlevnaden då transportmedel och kommunikationer som finns idag inte fanns då. Hur tog man sig till exempel till läkaren? Kanske hennes svärmor överlevt om det funnits läkarvård i närheten, Maja Kajsa dog nämligen i mars 1871 då hon endast var 45 år gammal, dödsorsaken är okänd. Albertina förlorade också sin mor då hon var relativt ung, den 15 augusti 1891 dog Sofia Persdotter 67 år gammal av kolik. Kanske även detta hade kunnat undvikas med snabb tillgång till vård? Sofia fick endast uppleva ett av Albertinas barn, det var äldsta sonen Sellfrid som föddes den 28 november 1890.

Albertina och P.A. fick många fler barn. Det blev totalt 12 barn. Tragiskt nog överlevde endast hälften till vuxen ålder. Barnen hette: Sellfrid (1890-1968), Selma (1892-1979), Sven (1895-1895), Syrena (1896-1910), Ingeborg (1898-1980), Elina (1900-1999), Serafia (1902-1924), Adela (1903-1906), Svea (1905-?), Simon (1907-?), Martin (1909-1927), Sanfrid (1912-1926). Selma är min farmors mamma.

Det berättades att barnen dog av sockersjuka, insulinet testades för första gången på en patient i Sverige år 1923. Det dröjde säkerligen några år innan gemene man kunde få hjälp. Syrena och Martin var två av dem som inte fick hjälp i tid. De är de enda av syskonen som kunnat säkerställas lidit och dött av sockersjuka enligt dödboken. Doktor Elfsberg antecknades ha fastställt Martins dödsorsak till sockersjuka. Vem som fastställde Syrenas är okänt. Men troligt är att även deras syskon Serafia och Sanfrid dött av sockersjuka. En oerhörd tragedi att genomleva. Albertina förlorade 6 av sina barn.

Det finns ett fotografi där Petter August, Albertina, nästan alla deras barn och även en ingift svärdotter är uppradade framför mangårdsbyggnaden i Vitträsk. Det visas här nedan.

 

 

Det finns också ett gulnat fotografi av deras familj med några av barnen stående på trappen till hemmet i Vitträsk. Bilden verkar inte vara riktigt lika arrangerad som den här ovanför.





 

Paret fick genomleva många år tillsammans. I husförhörslängden år 1900-1910 står P.A. uppskriven som hemmansägare av Vitträsk nr 1 1/4 mantal. Han ägde med andra ord hemmanet och marken där omkring. Han var inte en åbo som sin far. Enligt en intervju som min faster gjort med min farmor så ägde han omkring år 1900 renar. Det är dock oklart om han innehade något renmärke.

 

Det finns två fina bilder av Albertina på äldre dagar. En av henne och maken P.A. samt dottern Selma. Samt ett av henne arbetandes vid spinnrocken i köket i Vitträsk. Vid hennes sida skymtar även hennes dotter Svea.

 

Albertina blev 68 år gammal. Hon dog den 17 juli 1935 i Vitträsk. P.A. dog 8 år senare, 1943 i Degerbäcken hos sin dotter Selma.

Soldat Snickares hustru Anna

Min farmors farfars farmors mor hette Anna Jönsdotter. Hon föddes den 25 november 1757 i Skatamark i Nederluleå församling som äldsta dotter till bonden Jöns Jönsson och hans första hustru Brita Larsdotter. Vid dopet dagen därpå närvarade Anders Larsson, drängen Johan Olsson, hustru Anna Jöransdotter och pigan Karin Eliasdotter i Skatamark.

Anna växte upp med 6 småsyskon, fyra systrar, en bror och en halvbror i Skatamark 2. Som 13-åring förlorade hon sin mor, Brita. Hon dog av slag den 6 februari 1771. Fadern gifte om sig några år senare och Anna fick en styvmor och en halvbror.     

Den 27 december 1781 gifte hon sig med soldaten Per Snickare i Skatamark 128. Både hennes farfar och morfar var soldater, så att hon blev soldathustru kanske inte var så konstigt. Hennes make kom också från en soldatsläkt, hans pappa var soldat Olof Klinger i Rutvik och hans bröder var soldaterna Qvick och Nybyggare. Hennes svägerska gifte sig dessutom med en soldat Rånman i Råneå församling.

Anna och Per hann få tre barn tillsammans innan maken kallades ut i svensk-ryska kriget som utspelade sig mellan åren 1788-1790. Kriget kallades även Gustav den III:s ryska krig. Det utkämpades i östra Finland och finska viken då Gustav den III ville återta förlorade landområden. Fred slöts 1790 utan några landavträdelser varken från Sveriges eller Rysslands sida. De svenska trupperna hade då förlorat ca 3 000 soldater på slagfältet och omkring hela 18 000 döda av andra orsaker, exempelvis sjukdomar. Per var en av alla dessa män, hans två bröder klarade sig dock.

I husförhörsboken finns en notering om Pers frånfälle: "i Finl. 1790". Det går inte att återfinna någon notering om hans död i Nederluleå församlings död- och begravningsbok. Ej heller någon bouppteckning eller någon notering om förmynderskap för hans minderåriga döttrar. Vid denna tid var Anna 33 år gammal och deras döttrar Brita Maja och Anna Cajsa 7 respektive 4 år gamla. De hade en son också, Olof, men han dog endast några veckor gammal i september 1785.

Utdrag ur husförhörsboken:

Vad skulle nu Anna ta sig till med två små flickor? Soldattorpet övertogs av en ny soldat Snickare och hans familj. Hon står skriven såsom änka i byn Skatamark med sina döttrar. Hon var förmodligen inhyst hos släktingar då hon återfinns i husförhörsbokens avslutande sidor för byn Skatamark. Där människor som varken var bönder och ägde mark eller soldater som bodde på soldattorpen står skrivna. Hon torde ha fått del av en viss änkepension efter sin make, soldaten Snickare. Men var det tillräckligt för att försörja sig de återstående 29 åren av sitt liv? Att försörja två små döttrar och se till att de kunde gifta sig? Hennes barnaskara växte dessutom 1794 då hon fick en oäkta dotter vid namn Lovisa med den angivna fadern drängen Johan Henriksson i Skatamark. Enligt husförhörsboken blev hon också dömd för detta brott, att ha fött ett utomäktenskapligt barn. Då var hon 37 år gammal.  

Hon dog den 22 oktober 1819 i Skatamark av vattusot i en ålder av 61 år. Då var hennes döttrar utflygna ur boet. Brita Maja (min anmoder) gifte sig med soldaten Per Svan i Brobyn, Anna Cajsa gifte sig med bonden Olof Gustaf Palmgren i Måttsund 2 och Lovisa gifte sig med den avskedade soldaten Nils Petter Silver i Skatamark. Kanske Anna fick bo hos Lovisa de senare åren av hennes liv, och se sina barnbarn växa upp. Man kan ju hoppas det, för det kan inte ha varit ett lätt liv hon levt med sorgen efter sin man och son, förlusten av hemmet och tyngden att försörja sina döttrar.

Dottern Brita Majas yngsta son, Emanuel Sundkvists yngsta son Viktor Emanuel blev sedermera Baptistpredikant och kallade sig för Vinberg. Han skrev dagbok, i ett utdrag ur hans dagbok står detta om Annas svärson, Brita Majas make, Per Svan:
Min farfar, som jag dock aldrig så vidt jag mins sett var byns prest hvarför äfven mitt hem fick det betydelsefulla namnet Prestsvan (Min farfar var soldat och hade namnet Svan) till skillnad från en annan gård som äfven bar namnet "Svan". Han sägs hafva varit en stor sångare och han deltog äfven i det sista kriget, om jag ej missminner mig.     
En spännande notering om min farmors farfars farfar. Kanske fick Anna höra honom sjunga och predika? En inblick i deras vardagsliv som inte alltid är så lätt att finna. I husförhören står deras namn och födelse-/döds-/vigselår. Ibland med någon notering om begångna brott och flyttningar mellan församlingarna. Men inte mycket mer som kan hjälpa en släktforskare i dess strävan att försöka förstå hur dess släktingar levde långt tillbaka i tiden. Ibland kan man dock ha tur och hitta dagboksanteckningar, helt ovärderliga sådana enligt min mening!
   

Fru Wåhlströms pensionskontrakt

Idag återfann jag ett av de protokoll som omnämnes i min mormors mormors mormors mors Brita Wåhlströms bouppteckning från 1847! Protokollet är från Överkalix församlings dombok i mars 1844 och berättar om Britas uppehälle på hennes ålders höst. Ett sorts pensionskontrakt med andra ord, Brita gav upp sin del i hemmanet Heden nr 3 till sin svärson Jöns i utbyte mot att han skulle förse henne med bland annat värme och ved. Läs mer i min avskrift här nedan:

Till min Swåger Jöns Jönsson Hedengren upplåter och försäljer jag härmedelst mitt på Auction inropade Aflinge(?) hemman under No 3 i Hedens by om 1/12 mtl skatt med alla dess tillhörigheter i hus och jord ägor, men på följande wilkor:
1a Skall min Swåger betala det pris för hemmanet hwartill det af mig inropades wid Auction, nemligen 321 Rd R.... på det sätt att han åtager sig answara för mine trenne omyndige systrars i hemmanet innestående arfsmedel 107 Rd R.... till dem hwardera.
2a Skall det åligga min Swåger, att såwida han erhåller min moders lotter i hemmanet henne till dödedagen föda och försörja på ett henne wärdigt och anständigt sätt, och derjemte skall min Swåger låta min syster Fredrica få sitt uppehälle hos sig tills hon blifwer 16 år gl.
Mot ofwanstående wilkor afstår jag ofwannämnde hemman och öfwerlemnar det min Swåger och dess Arfwingar, hwilket skedde i ÖfwerCalix den 3e April 1826. Carl Gustaf Wåhlström (Bmke).
Med ofwanstående wilkor förklarar jag mig nöjd och will den uppfylla som ofwan Jöns Hedengren i Heden (Bmke).

Likaledes upplåter jag underteknad min ägande lott en tredjedel uti ofwannämnde Aflinge(?) hemman No 3 1/12 mtl skatt med alla åtföljande förmoner i våte och torre, till min måg Jöns Hedengren och dotter Greta Cajsa, emot det wilkor att bemälde min måg och dotter föder och skjöter mig till dödedagen. Och ärskönt(?) jag uti deras hus och bröd förblifwer skall jag årligen äga rättighet att så och skjörda ett skelsland åker i Kornutsäde hwilken åker af hemmanets spillning med nödig gödsel förses. Och som jag ej uti deras bröd förblifwer skall jag äga uti årlig förgånga 2 1/2 tunna Korn samt 1/2 kalf tunna råg, mjölka en Ko och Klippa uller af 3ne stk lefwande får jemte 1/2 ... tobak, 2 ... salt fisk, 1 ... salt, samt kammare med wed och wärme.
Fördenskull tillåtes nu min måg och dotter att härmed få lagfara och sig den Vällofl Härads Rns faste och skötebref utwerka, som skedde uti Vittnens närwaro och med mitt namn undersättande bestyrkes som ofwan. Brita Catharina Våhlström född Borin i Heden.

Med denna min K. Svärmoders härofwan gjorde förordnande och förbehåll förklarar jag mig till alla delar nöjd och förbinder mig att dem till pricka uppfylla och fullgöra som försäkres. Ut supra
Jöns Hedengren i Heden (Bmke).

Vittna L. Hallström, Anders Olofsson Hedberg i Engesån, Anders Carlsson i Heden (Bmken).

Bouppteckning efter fru Wåhlström

Min mormors mormors mormors mor kallades för Brita. Hon föddes den 18 augusti 1772 i Häljesund i Hallens församling, Jämtlands län som dotter till Löjtnant Sven Gustaf Borin och hans fru Eva Eleonora von Nandelstadt. Genom sin bror Johan Gustaf Borin, sedermera fältprost i Överkalix församling nådde hon norra norrland och Kyrkobordet i Skellefteå församling omkring 1795. Tre år senare gifte hon sig med änkemannen fänriken Per Wåhlström. De stannar något år i Skellefteå innan de bosätter sig i Arjeplog på nybygget Kaskär. Maken åtefinns i domböckerna i hans roll som Kronolänsman. Men år 1813 flyttar paret vidare till Räckforsheden i Överkalix församling. Maken är numera avskedad fänrik. De flyttar därefter till Svartbyn och slutligen till Hedens by. De fick åtta barn tillsammans innan Per dog 1817. Brita överlevde honom med 30 år, hon dog den 13 mars 1847 i Heden av ålderdomsbräcklighet.

Det går att skriva mycket mer om Brita och hennes levnadsöde. Men idag vill jag berätta om de ägodelar hon hade i sitt bo vid sitt frånfälle, med andra ord kommer här min renskrivning av hennes bouppteckning:

"År 1847 den 26te Julii infunno sig undertecknade på Heden uppå anmodan af Vaccinatören Jöns Wennberg, För att upptekna och wärdera den Lösa ägendom som dess Aflidna Swärmoder Fru Brita Catharina Wåhlström, född Borin, Följande Barn har den Aflidne under Ektenskapet med Aflidne Fendriken Pehr Wåhlström samman afladt; Nemligen aflidne Sonen Carl Gustaf Springare i Landsjerf hwilken efter sig lemnadt en dotter Brita Sophia; Dottern Greta Cajsa gift med Bonden Jöns Hedengren i Sammako Gellavare socken, Christina Eleonora gift med Vaccinatören Jöns Wennberg i Heden; Sophia Aurora gift med Bonden Jöns Axelsson i Kessasjerf ÖfwerCalix socken; Fredrika gift med Bonden Olof Olofsson i Sammako Gellavarii socken, Ägendomen blef af Vaccinatören Wennberg uppgifven i den ordning som följer, nemligen

Sängkläder
En gammal fårskin fäld med rött beslag söndrig, utbrukat
En hufvudkudd utan öfwerdrag söndrig
Ett gammalt waijskin

Den afl. gångkläder
En Swart bombazins klädning, gammal och sliten
En dito dito, aldeles utsliten
En Randig bommulsklädning utsliten eller förbrukat
En Brun ylle dito, hennes hwardags klädning dito
En Randig ylle kjortel gammal
Ett Förkläde gammalt och söndrit
Ett dito af Cattun, dito dito
En Brun ylle halsduk gammal
En Bommuls halsduk med röd begärning gammal
En liten blå Näsduk gammal
Ett Par gamla Ullwantar
Ett Par Ullstrumppor med strumpband gamla
Ett Par gamla kängor utslitna
Ett Par dito aldeles söndrig
Ett Par Kängskor
Ett Par gamla Lappskor

Diwerse Ägendom
Helften uti en liten Kaffe panna utgammal
En Kaffe Brännare dito dito
En Kaffe qwarn dito dito
Ett strykjärn utan lod
En gammal Spinråck, Wännberg målat den utan betalning
En Nyss(?) fot
4a stycken smärre bunkar
4a stycken smärre bunkar
En liten aflång Smörbytta
En liten Mjölkbytta om en Kansrymd
En dito om 2ne kannors rymd
En dito om 3ne kannor dito
En liten Smör Kärna gammal
En gammal Stäkpanna med flera hål
Ett par glasögon med söndrig Båga
En liten fingersax
En gammal Pappdosa, och en gammal Messings fingerborg
En gammal Porcellains Spillkum uti 6 stycken ihopsatt
En liten Öhl Tunna utgammal

Kreatur
En gammal Ko

Afkorttningar
De fattigas tillbörande 3/4 dels Procent, bewilljat.
Inregistreringen wid Lofl. Härads Rätten, jämte wärderingsarfvode.
Till den aflidnes Jordafärd, Enligt Rekning af Handelsmannen E.W. Bergman i Bränna så lydande.
Vaccinatören Jöns Wennberg i Heden
Utlemnadt till Enkefru Våhlströms Graföl
1847 den 21-26/3 (min sammanfattning):Brännvin, spik, rågmjöl, skörting, kaffe, socker, sirap, vin, skorpor, cardus;
Fru Wåhlströms Skuld till underteknad
1844 den 11/12 (min sammanfattning): Kaffe, snus
1845 den 5/10 (min sammanfattning): Kaffe
1845 den 26/10 (min sammanfattning): Kaffe
Den 17/11 (min sammanfattning): Kaffe med Åberg

Summa RSS 32 R 18 sk
Bränna den 27de maj 1847.
E.W. Bergman

Fru Wåhlströms skuld till Bonden Hans Hansson i Wännes.
Dito till Häradsdomerskan Marija Henricsdotter för färgat garn.
Wännberg fordrade Protocolls lösen för de Protocoller som han under Rättegången med Hedenström om utbekommande af Fru Wåhlströms förgånga, Nemligen följande protocoller (min sammanfattning) 1844, 1845, 1846, 1846, 1827, 1847, 1846 Afhandlingar om Enkans Ko.
Wennberg fordrade för den Aflidnes skötsel wid flera tillfällen och förnemligast wid slutet af dess lefnadt; För wed och värme i 14 år men uptager blått 10 sista åren a 4 R om året".

Efter flertalet summor sammanräknats står sedan i bouppteckningen:
"Den Afl. Fru Wåhlström hade med egen warm hand förordnadt att dess dotter Christina Eleonora skulle äga den i Bouptekningen uptagne Bombazins klädningen (...) och en Bommuls halsduk.

Att jag denna dag upgifwit alla min aflidne Swär moders tillgångar Utan att någodt med wett och willja blifvit dålt utelemnad sådant will jag med Edstyrcka dag som ofvan

Sålunda Upteknadt och wärderat Intyga
K(?) Hällström Hans Larsson i Heden Häradsdomare

Jöns Axselson Kesasierf afstår från arf
Jemde Per Axselson Kesasierf afstår från arf
för sin studåter efter afledne Wåhlströms dåter
Jöns Iönson Sammago afstår från arfstillgångar

witnar
Ollof Nilsson Kölmierf
Drengen Eric Johan Ollofson Kölmierf

Fattigmedlen quitterad Oscar Burman"

Summering, kläderna var gamla och trasiga, likaså hennes få köksredskap. Till och med hennes ko var gammal, men hon fick tydligen kämpa för den. Enligt utläggen för protokoll som står uppräknade i bouppteckningen, något att forska vidare på. Dock har hon sparat en pappdosa och fingerborg av mässing, kanske var det ärvegods från barndomen? Likaså har hon lagt undan en Bombazin-klänning (vet ej vad det är) till sin dotter Christina Eleonora. Den måste ha betytt mycket för henne, annars gick hon ju i sin slitna bruna ylleklänning till vardags enligt bouppteckningen. Det kan inte ha varit ett lätt liv, men i de skulder hon hade kunde man läsa att hon drack en del kaffe och kanske också snusade. Enligt svärsonen Wennberg så hade han tagit hand om henne vid ett flertal tillfällen, bland annat med ved och värme i 14 år. Två av hennes svärsöner avstod från del i arvet, kanske till förmån för Wennberg som vårdat henne vid ett flertal tillfällen. 

Detta är den första bouppteckning jag stött på som listar kostnaden och innehållet under ett gravöl. Socker, sirap, skorpor, kaffe m.m. Det låter som en ståndsmässig avskedsfest. Man kan inte låta bli att tänka att det var hennes önskemål, att få bli avtackad såsom hon själv förmodligen inte kunnat ha det på många år. Hon var ju trots allt änka efter en fänrik/kronolänsman och dotter till en Major och av adlig släkt på sin mors sida!   




 




















          

Lars Mårtensson och hans fyra giften

Min farfars morfars farfars morfar hette Lars Mårtensson. Han föddes den 10 april 1746 i Årbyn (även kallat Orrbyn) i Råneå församling som son till bonden Mårten Jönsson och hans hustru Karin Falesdotter. I veckan har jag forskat kring honom och hans fyra fruar.

Lars växte upp med sina föräldrar, tre systrar och tre bröder på Årbyn nr 8, som sedermera blev nr 11 och övertogs av brodern Jöns Mårtensson och hans hustru Karin. Vart skulle Lars ta vägen när hemmanet övergick i broderns händer? Jo, han gifte sig till ett hemman i byn Degersel också denna i Råneå församling. Hans syster Dordi (förkortning av Dorotea) gifte sig till samma by ett tiotal år tidigare.

I vigselboken den 19 februari 1770 står: Den 19 wigdes Lars Mårtensson ifrån Årrbyn med Nämdemans Pär Pärssons dotter Cherstin i Degersell. Första hustrun, min anmoder, hette alltså Kerstin Persdotter och föddes den 24 juli 1751 i byn Degersel som dotter till Nämndeman Per Persson och hans hustru Anna Larsdotter. Tragiskt nog dog Kerstin redan som 20-åring. Paret hann endast vara gifta i 2 år och 2 månader, den 22 april 1772 dog hon av feber.

Ett utdrag ur vigselboken 1770:

Under de två åren fick de en dotter tillsammans, min farfars morfars farfars mor Catharina. När hon gifte sig 1797 stod det i vigselboken att hon eger hemman i Gunnarsbyn. En del av Degersel kallades för Gunnarsbyn. Catharina synes alltså ha ärvt hemmanet efter sina föräldrar även om hon hade yngre halvbröder. Sönerna brukade ju ärva gården. Kanske hon till och med ärvde en hemmansdel efter sin morfar nämndemannen Per? I såfall är det två generationer av kvinnor som ärvt hemmansdelar i Degersel! En spännande historia att reda ut i framtiden.

Men för att återgå till Lars och hans fruar. Hans dotter Catharina var lite drygt ett år gammal när Lars stod ensam i världen med en liten flicka att uppfostra och ett hemman att sköta om. I två år sörjde han sin hustru, den 7 mars 1774 gifte han dock om sig. Denna gång med den ett år yngre pigan Maria Larsdotter från Jämtön.

Ett utdrag ur vigselboken 1774:

Men henne fick han endast behålla ett år, redan den 18 mars 1775 dog hon i sviterna efter en barnsäng, hennes första. Hon var bara 28 år gammal. Eller som dödboken tragiskt beskriver det: Begrafdes Lars Mårtenssons hustru ifrån Degersel, hustru Maria Larsdotter, död den 18de martii efter ett svårt barnasänga och sedan tilstödt hetsig sjukdom, lefwat ärligt och dygdigt uti ägtenskap med sin man 1 år och 11 dagar och här i werlden 28 år, 1 månad och 5 dagar.

Maria dog i sviterna efter hennes dotter Magdalenas födelse den 1 mars samma år. Dottern klarade sig mirakulöst och levde till vuxen ålder trots att hon förlorade sin mor så tidigt. Det blev hennes styvmor Kerstin Persdotter som fick agera modersfigur för henne och hennes halvsyster Catharina. För i december 1775 gifte änklingen och skattebonden Lars Mårtensson i Degersel 13 Gunnarsbyn om sig för tredje gången med pigan Kerstin. Catharina var fyra år och hennes lillasyster Magdalena inte ens ett år gammal.

Ett utdrag ur vigselboken 1775:

Hans tredje hustru, Kerstin Persdotter föddes i Högsön 1744. Med henne fick han under åren 1777-1786 barnen Per, Anna, Lars, Lena Stina och Maja Lisa. Han var nu far till sju barn och hade uppnått 40-års åldern. Återigen förlorade han så sin hustru, det var den 12 november 1793 och hans tredje hustru Kerstin dog endast 52 år gammal av kolik.

Nu stod han där återigen med sina moderlösa barn, denna gång var de sju stycken. Den äldsta hade hunnit bli 22 år och den yngsta 7 år. Äldsta barnet, dottern Catharina stannade på gården hos sin far ända fram till att två år hade förlupit efter att hennes tredje styvmor flyttat in på gården. Lars gifte nämligen om sig för en fjärde och sista gång den 19 april 1795. Denna gång med soldatänkan i Prästholm, den drygt 40-åriga Anna Larsdotter.

Ett utdrag ur vigselboken 1795:

Henne fick han behålla i 14 år. I januari 1809 står det nämligen i dödboken: Bondhustrun Anna Larsdotter i Degersel, 60 år gammal av feber. Därefter levde Lars som änkeman hos sin äldsta dotter Catharina. Hon hade övertagit gården med sin make Johan Johansson från Överstbyn (en annan del av Degersel). En tid fick Lars bo tillsammans med sina 6 barnbarn, en del av dem tog efternamnet Degerman. Men den 7 december 1820 gick även han bort, 74 år gammal av ålderdom. Under sin levnad fick han begrava och sörja fyra hustrur. En ovanligt tragisk historia, något jag turligt nog fram tills nu inte kunnat återfinna i mitt släktträd.

Mejerskan Hilma Ökvist

Min morfars mamma döptes till Hilma Agnes Ökvist den 20 februari 1887 i Nederluleå församling i Norrbottens län. Enligt muntlig släkttradition så kallades hon för Agnes av familjen och Hilma av arbetskamraterna. De muntliga berättelserna om Agnes berättar också att hennes kunskaper inom ystning och slaktning var självlärd. Hon följde bland annat med sin bror ut och jagade småvilt.

Men i detta inlägg vill jag fokusera på hennes tid som mejerska i södra Sverige. Jag fick nämligen ärva två fotografier av Agnes, det ena är taget i Kristinehamn och det andra i Söderköping.

Här är de omnämnda fotografierna:

Genom husförhörsboken för Kallax by, där Agnes är uppväxt på nr 1 som dotter till hemmansägare Jakob Ökvist och hans andra hustru Kajsa Greta Rolig, lyckades jag återfinna en hänvisning till Värmlands län och närmare bestämt församlingen Ölme. I Nederluleå församlings utflyttningsbok står den 27 november 1909: Öqvist, Hilma Agnes, bdr (förkortning för bondedotter), från Kallax till Ölme i Värmlands län. I inflyttningsboken för Ölme församling står att hon flyttade in i byn Fageråsen den 4 december 1909. Hon blev i och med detta piga hos handlanden Johan Peter Magnusson och hans hustru Johanna Fredrika Andersson. Hon var inte ensam anställd på gården, där bodde också ett handelsbiträde, två mejerinnor och en till piga. Det finns en notis om att hon tänkt flytta tillbaka till Nederluleå församling den 25 oktober 1911, detta är dock överstruket och ersatt av notisen: Blev enl. ankommen avis inskriven den 10/11 1911 i Skällviks förs. i Östergötlands län.

Sålunda kan man dra den slutsatsen att fotografiet längst till vänster, eftersom ateljén återfanns i Kristinehamn, togs någon gång under hennes tid i Värmland åren 1909-1911 då hon skulle ha varit mellan 22 och 24 år gammal. Visst är hon vacker min morfars mamma!

Ett utdrag ur husförhörsboken för Broby Fageråsen:

I kolumnen till höger om hennes namn syns ett lika med tecken, på raden ovanför står piga. I urklippet syns inte kolumnen utflyttning. I denna står som tidigare nämnts att hon flyttade till Skällviks församlings i Östergötlands län, inom vilket staden Söderköping återfinns! Man kan då anta att fotografiet till vänster är taget under hennes tid i Skällviks församling. I inflyttningsboken för Skällviks församling står hon upptagen som piga inflyttad till Stegeborg den 10 november 1911. I husförhöret för Stegeborgs säteri återfinns hon som piga tillsammans med bland annat en mejerist, en mejerska och en hushållerska. Redan på 1300-talet fanns ett slott kallat Stegeborg på platsen där Agnes arbetade, dock förföll 1300-tals slottet i ruiner och 1806 byggdes den huvudbyggnad som än idag finns på platsen.

Här följer ett utdrag ur husförhörsboken för Stegeborgs säteri:

 

I utflyttningskolumnen, som inte syns i utdraget ovan, står Edsberg, Skaraborgs län 12/10 1912. Denna anteckning är dock överstruken och ersatt med Nederluleå Norrb.s. län enl. avis 22/11 1913. Agnes flyttade aldrig till Edsberg i oktober 1912, det finns ingen anteckning i Edsbergs församlings inflyttningsbok om detta i alla fall. Det finns dock en anteckning i Nederluleå församlings inflyttningsbok den 22 november 1913, då står hon antecknad som mejerska från Skällviks församling.

 

Sålunda torde det andra fotografiet härstamma från åren 1911-1913 då hon befann sig på Stegeborg i Östergötlands län. Då var hon mellan 24 och 26 år gammal. Hon återvände alltså 1913 till Nederluleå och sina syskon på Kallax nr 1, i husförhöret står det fd. Mejerska. Hon fortsatte dock sitt värv som mejerska i Piteå landsförsamling, närmare bestämt på mejeriet i Rosvik åren 1914-1916. Om detta berättar mejeriföreningens avräkningsbok.

 

Utdrag från denna följer*:

 

 



Fyra år senare, 1920, samma år som hennes bror Arvid dör i spanska sjukan gifter hon sig med sin Axel, en hemmansägareson från Kallax. 

 

*Rosviks mejeriförenings arkiv återfinns på Folkrörelsernas arkiv i Norrbotten vid arkivcentrumet Norrbottens minne på Björkskatan i Luleå.   

   

      

  

Bouppteckning efter Abraham Olofsson

Min farfars farmors farmor Stina Kajsa Larsdotters make Abraham Olofsson dog den 16 januari 1859. Jag kunde tyvärr inte återfinna någon bouppteckning efter Stina, ej heller något förmynderskapsprotokoll från det år hon dog (1853). Däremot återfann jag 6 år senare bouppteckningen efter hennes make Abraham Olofsson.

Utdrag ur bouppteckningens inledning:

Här följer en lista på de ägodelar som han ägde vid sitt frånfälle:
En tälgyxa gammal
En tälgyxa gammal
En tälgyxa gammal mindre
En tälgyxa gammal mindre
2 st huggyxor
En huggyxa sämbre
En tunyxa
2 st tunyxor
En mokar af jern
En större handhammare
3 st mindre handhammare
En ..ufyxa
En hackyxa
En större spade
2ne mindre spadar
Ett slagjern
Band af ett slagjern med flera ringar af jern
3 st smedjetänger
En timbernafvare
En takvednafvare och en mindre fästnafvar
En järnplåt och 3ne åkergräf
En rättsnagel och bandhake
Ett gammal vredskaft och 4 st mindre huggjern
En stekpanna
2ne gamla grytor och en skaftpanna gl
Ett hackjern och brandspade
2ne st dänglingar(?)
Ett parti skrotjern
En jernstol
En sticksåg och slåsåg(?)
2 st mindre handsågar
Et st handsåg i got stånd
Et st större handsåg
En grofslipsten med jernvef
2 st oxhyflar med jern och en slätthyfvel med jern
3 st karhyflar
En skrufspont och strykhyfvel och sämsk
En fog och fals med jern
En strokbenk(?) med jern
Ett par sponthyflar utan jern
Ett parti hyfvelståckar gl
2 st blok
Ett st skrufsted gl
Ett st åtta dygnsverk utan foder
2 st drag och en smyg och stig
Ett skelsmått och en kanna
En brunmålat kista med lås och beslag
En handsågx och finger sågx (=sax)
En lin blå bygsa
En liftröja med grönt yllefoder
En mörkblå valmansvest med fårskinsfoder
En mörkblå valmansvest med lerftfoder
En kortpäls med fårskinsfoder af gråt valman (=vadmar)
En fårskinspäls utan beslag
En skinbygxa af renskin gl
En fårskinsfäll utan beslag
2ne hufvudkudar med dunfylning
5 st säckar
En fårskinsvest utan beslag
2 st hattar
En yllesagx och en gl kista med lås
En ..ls Postilla
En galatin(?) bok
En gl salmbok ....ig
En gl af nyja salmboken
2 st Porcelin tallrikar och ett söndrigt fat
1 st rakknifvar
2 st träbismån ett större och ett mindre
En griffel tafvel
2 st gl spinråckar
En skänkskåp och hillskåp(?)
Ett fällbord med en fälla och låda gulmålad
Ett omålat mindre bord utan fälla
3 st omålade stolar gl
2 st gulmålad stolar
En dragsäng omålat
2 st omålade stolar
Ett parti snickareverke liggande i stugan
Ett parti bjökkrokar tjenligt till tjärverk
24 st ....re bräder en del tjåkar af 6 aln lång
12 st timmerstackar af 12 aln längd
30 st takved trä
En hyfvelbenk gl
6 at vefskidor
En gl omålat skåp
Ett bakotråg
En liten grönmålat skåp
Ett par dragstötingar med jernstänger
Ett par dragstötingar utan jernstänger
En stuga med kjök förstuga och kamare med nefvertak och med tvenne myrar samt dörar och fönster
En kornladubygning med trösklog
Ett gl vinterfähus med mur
Ett gl vedhus
En gl tackjerngryta omtrent 1/2 tums drägt
En liten vacke med beslag omålat
En gulmålat bytta

I bouppteckningen listas också vilka skulder Abraham hade:
Skuld till Bonden Hans Nilsson i Unbyn
Skuld till Bonden unga Erik Ersson i byn (5 kapor råg)
Skuld till Bonden Lars Ersson i Unbyn
fattigprocenten till de fattiga
till verderingsmanen Lars Norström i Unbyn
till boförteckningsmannen Hans Petter Wikström

Till sist men inte minst avslutas bouppteckningen med en summering av boets totala värde efter att skulderna betalats och den avlidnes arvingar intygar bouppteckningens riktighet på detta sätt:

 

 

Så vad kan man dra för slutsatser av detta? Det viktigaste var förstås att ha tak över huvudet. Det hade Abraham och Stina. I bouppteckningen står det att de hade en stuga med dörrar och fönster fördelad på kök, förstuga och kammare. I stugan fanns också två murar (eldstäder). Taket var gjort av näver. De hade dessutom en kornlada, ett vinterfähus och ett gammalt vedhus. Någon mark är det inte tal om, ej heller några djur. Dock hade de flertalet trämöbler som var gulmålade. Samt två psalmböcker. Kläderna var till största del gjorda av fårskinn och vadmal. Stina tillverkade förmodligen garn på spinnrocken som omnämns i bouppteckningen, medan Abraham använde de många yxorna och hyvelverktygen för att tillverka träföremål. Kan griffeltavlan som omnämns ha använts under barnens skoltid? Man kan börja ana personerna bakom namnen vilket jag tycker är väldigt spännande!

Stina Kajsa Larsdotter

Min farfars farmors farmor kallades för Stina. Hon föddes den 26 september 1806 i Sävast by i dåvarande Nederluleå församling i Norrbottens län. Hennes föräldrar var soldaten Lars Danielsson Lustigbuss och hans hustru Maja Hansdotter. Pappan var vid tillfället 34 år gammal och mamman 32. Hon var näst yngst av de syskon som överlevde barnaåren.

Dopet skedde dagen därpå. Faddrarna var Lars Olofsson och hustru, drängen Jakob Danielsson och pigan Anna Kajsa Danielsdotter i Sävast by. De två sistnämnda var hennes farbror och faster.

Utdrag ur födelse- och dopboken:

 

Stina växte upp i en syskonskara på fem barn. Med bröderna Daniel, Hans och Jakob samt systern Maja Lisa. De bodde med sina föräldrar, soldaten sedermera den avskedade soldaten, Lars Lustigbuss och hans hustru Maja Hansdotter på soldattorpet Lustigbuss nr 73 i Sävast by. Med dem levde också systern Maja Lisas oäkta son Hans född 1825.

 

Vid 22 års ålder blir Stina piga i Unbyn. Först tjänar hon hos bonden Lars Petter Larsson i nr 8, och sedan hos hennes blivande svåger Jakob Olofsson i nr 4. Här uppstår tycke med gårdens yngsta son, Abraham. Samma år lyser de sig och den 3 maj 1828 blir det också giftermål.

 

Utdrag ur lysnings- och vigselboken:

 

 

Maken Abraham Olofsson var vid denna tid en 24-åriga dräng och hon själv skulle snart fylla 22 år. De stannar på makens föräldragård Unbyn 4. Där är det Abrahams äldsta halvbror Jakob som är bonde och hemmansägare. De skiljer inte mindre än 20 år mellan Jakob och Abraham, så på gården lever Abraham och Stina med hans halvbrors hustru och deras barn som bara var några år yngre än honom. På gården lever också Abrahams pappa och mamma, Olof Jakobsson och Anna Jakobsdotter. Ett tag lever även Stinas halvsvåger Nils med familj samt hennes svägerska Anna Stina med dem på gården. Paret kallas för inhysesfolk, det vill säga, de ägde ingen egen mark att bruka eller eget hem, de var inhysta hos sina släktingar. De hjälpte säkerligen till med det dagliga jordbruksarbetet på gården och fick därför husrum och mat att mätta sin växande familj med.

 

Utdrag ur Överluleå husförhörsbok åren 1831-1840, ovanför Abraham står Lbs (=lantbondeson) på 4:

 

 

De fick tillsammans 3 döttrar och 2 söner. 1829 kom dottern Maja Stina till världen, därefter kom Anna Lisa 1832, Abraham 1835, Brita Johanna 1839 och Johan Petter 1843. Sönerna tog efternamnet Sundkvist, Abraham är min farfars farmors far. De två äldsta döttrarna gifte sig med samma man, Isak Aron Nilsson i Antnäs nr 1. Maja Stina gifte sig med honom 1855, nio månader och en dotter senare gick hon tragiskt bort, likaså hennes dotter. Då gifte hennes änkeman om sig med hennes yngre syster Anna Lisa, de fick sedan 7 söner tillsammans. Yngsta dottern Brita Johanna dog redan som 18-åring, orsaken är okänd.

 

Men Stina fick varken uppleva barnbarnens ankomst eller döttrarna Maja Lisa och Brita Johannas bortgång för hon dog tragiskt redan år 1853. Närmare bestämt den 7 mars 1853 i Unbyn, ingen dödsorsak är nedtecknad. Då var hon bara 46 år gammal och efterlämnade omyndiga barn. Hennes yngsta son var inte ens 10 år gammal. Begravningen skedde den 13 mars samma år. Abraham gick bort 6 år senare såsom 55-åring.

 

Utdrag ur död- och begravningsboken:

 

 

Nu återstår att ta reda på vad som hände med familjen direkt efter hennes bortgång. Kan det finnas en bouppteckning efter henne, eller kanske något förmyndarskapsprotokoll? Får återkomma med svar på detta i ett senare inlägg.

 

 



Katarina Margareta Johansdotter Rolig

Min morfars mormor kallades för Kajsa Greta. Hon föddes den 26 februari 1843 i Måttsund som enda överlevande dotter till soldat, sedermera fältjägare, Johan Andersson Rolig och hans hustru Eva Andersdotter. Modern var vid denna tid 37 år. Dopet gick av stapeln dagen därpå, med vittnena: Bonden Johan Erik Andersson och hustru i samma by, Soldaten Gustaf Sedig och Nils Olofssons änka i Måttsund.

Här följer ett utdrag ur födelse- och dopboken:

Hon växte upp med sina två äldre bröder Nils Johan och Isak Aron i soldattorpet Rolig på Börtnäsheden i Måttsunds by i Nederluleå församling. Här fanns också hennes far och hennes mor. Fadern var en oäkta son till en norsk änka och modern var soldatdotter från Vibbyn. Som 17-åring förlorade hon sin mor Eva. Samma år gifte hennes far om sig med pigan Maria Elisabet Johansdotter från Ersnäs. Men inte heller hennes far fick leva länge, honom förlorade hon i en drunkningsolycka i Kallax 1865.

Mellan åren 1862-1878 var Kajsa Greta piga. Hon började sin tjänstetid hos byggmästare Alm på fänriksbostället Gäddeborg i Gäddvik nr 4, därefter följde tjänst på Hindersön, i Sundom, Ängesbyn och Luleå stad. Inne i staden tjänstgjorde hon hos mamsell Åkerström åren 1873-1874. Därefter återvände hon till Nederluleå församling och byn Mörön för att sedan hamna hos sin bror, lösa karlen, Isak Aron Johansson Rolig bland Kallax inhysesfolk.

Den 15 oktober 1876 flyttar hon till Kallax nr 1 "Svedjan". Hon blir piga hos hemmansägaren och den nyblivna änklingen Jakob Ökvist. Ett halvår senare föder hon deras oäkta dotter, Ida, den 28 april 1877 i Kallax by. Lysningen skedde i december samma år och bröllopet firades den 20 januari 1878.

Här följer ett utdrag ur lysnings- och vigselboken:

Vid giftermålet var Kajsa Greta 34 år gammal, hennes make 33 år. Hon blev nu både husmor över ett jordbruk med tillhörande hus, bondgård och lador men även bonusmamma till Jakobs dotter Anna Katarina och son Gustaf. Barnaskaran växte sedan med döttrarna Karolina, Amanda, Alma och Agnes samt sonen Arvid som tragiskt dog av spanska sjukan endast 35 år gammal 1920. Vid yngsta barnets födelse, Hilma Agnes, den 18 februari 1887 var Kajsa Greta 44 år. Agnes är min morfars mamma. Även hon skulle förlora sin mor innan hon var 20 år.

Här följer ett utdrag ur husförhörsboken vid sekelskiftet 1900:

I husförhöret är Kajsa Gretas namn överstruket. Hon har gått bort den 18 januari 1902 i lungsot, 58 år gammal. Hennes yngsta dotter var då endast 14 år. Även Jakobs första hustru dog i lungsot.

Här följer ett utdrag ur död- och begravningsboken:

Notera att prästen skrivit fel födelsedatum. Det datum prästen hänvisar till leder förvisso till en flicka vid namn Kajsa Greta Vallin i Långnäs. Denna flicka dog dock i småbarnsåren.

En annan notering jag gjort kring Kajsa Gretas liv, var att hon och hennes make och hans föräldrar var separatister. De höll alltså egna bönemöten utanför Svenska kyrkan. De var de såkallade nyläsarna. Jag undrade länge hur jag skulle kunna ta reda på vilken församling/lära de tillhörde. Men när jag studerade födelse- och dopboken för hennes barn återkom ett intressant namn vid varje dop. Detta namn var Johan Nilsson, bosatt i Mörön. Han var den man som nöddöpte hennes fyra äldsta döttrar. Det visade sig sedan att bonden Johan Nilsson i Mörön var son till den, inom den tidiga väckelsen i Nederluleåtrakten, kände predikanten Nils Petter Ersson i Ersnäs. Men mer om detta i ett senare inlägg.