Min farfars farmors farmors farfars mor Elsa Danielsdotter

Elsa Danielsdotter föddes den 30 januari 1712 i Sävast. Hon var nummer tre i en syskonskara på sammanlagt 7 barn. Fadern var bonden Daniel Jonsson och modern hans hustru Marta Eriksdotter. De bodde på Sävast nummer 8. Vid dopet den 1 februari närvarade fastern Anna som då var piga i Sävast, soldaten Per Kank och förmodligen en till av hennes fastrar – Cecilia Jonsdotter med maken Nils Olofsson i Sävast.

Utdrag ur födelseboken: Nederluleå-C-1-1696-1725-Bild-89-sid-162.

Hon växte upp med äldre brodern Jonas född 1707, äldre systern Brita född 1710 och de yngre syskonen Erik född 1718 och Olof född 1719. Småsyskonen Karin och Daniel gick bort som små, Karin blev endast 9 månader gammal och gick bort när Elsa var två. Sommaren 1715 dog farfar Jon och farmor Brita med en knapp månads mellanrum på gården. Där fanns även fastrarna Karin och Anna innan de lämnade gården för att tjäna som pigor.

Vid åtta års ålder drabbades Elsa och hennes familj av en stor tragedi. Fadern Daniel gick bort alldeles för tidigt, endast 38 år gammal. Orsaken är inte nedtecknad i dödboken. Modern Marta fortsatte att fostra sina barn själv, hon brukade jorden troligtvis med hjälp av den trettonårige sonen Jonas. Systrarna Brita och Elsa fick förmodligen ta ansvar och hjälpa till med småbröderna som fortfarande var lindebarn.  

 Hennes storasyster Brita var först att lämna boet. 1735 gifte hon sig med den dåvarande Korpralen Daniel Stoltz, han blev sedermera Sergeant Pihlfeldt i Gammelstad. Elsa gifte sig vid 25-års ålder med drängen Lars Olofsson från Unbyn. Datumet var den 8 december 1737, hon kallas då för piga. Maken var vid denna tid 24 år gammal, född 1713. Morgongåvan var satt till 30 lod silver. En summa hon förväntades leva på i änkeståndet.

Utdrag ur vigselboken till höger: Nederluleå-C-2-1726-1742-Bild-211-sid-378.

Tre barn föddes i rask takt i Unbyn, sonen Olof 1738 och döttrarna Maria 1740 och Brita 1741. Fadern uppges inte ha något yrke, förmodligen var han inhysesman på sin föräldragård Unbyn 4. Det vill säga han hyrde in sig i någon annans gård. Lars yngre bror Jakob är min farfars farmors farfars farfar.

Den 29 januari 1740 gick modern Marta Eriksdotter bort även hon alldeles för tidigt, 52 år gammal. Två dagar innan hade sonen Erik, soldaten Lustig, gått bort. De kom att begravas tillsammans i samma grav, inne i Nederluleå kyrka bredvid predikstolen. Det var sonen Jonas som tog över gården Sävast nummer 8. Han gifte sig två år efter moderns bortgång med Karin Nilsdotter från Vittjärv. Elsas yngsta bror, Olof, blev soldat Väst i Ängesbyn där han 1745 gifte sig med Karin Nilsdotter som hörde hemma i samma by.

1742 var året som Lars och Elsa flyttade från Unbyn till Västmarken. Där de blir husbondfolk på gården med nummer 1. På gården föds sedan deras 6 barn: Helena 1743, Daniel 1745 (min anfader), Lars 1747, Hans 1748, Jakob 1750 och Marta 1752. Alla barnen uppnådde vuxen ålder, inte helt vanligt vid denna tid. Nästa barn förlorade de dock i späd ålder, Magdalena föddes den 24 maj 1754 och dog bara elva dagar senare. Orsaken anges vara en okänd barnsjuka. Vid denna tid var de återigen inhysesfolk, denna gång i Gammelstad. Kanske hyrde de in sig hos Elsas äldre syster Brita som numera var sergeantsfru Pihlfeldt. Yngsta dottern Anna Catharina föddes också här i januari 1756.

Den 23 augusti 1756 skedde en hemsk olycka. Dödboken berättar vad som hände: Inhysesman Lars Olofsson i gl. staden, född år 1713, fadern Olof Larsson, modern hustru Malin Larsdotter i Unbyn, omkom på detta sättet: kom i följe med sin fader Olof Larsson, begåfwo sig ifrån sin slott eller äng vid Mockträsket på Unbys skogen til en myra Kiukmyren kallad, ett litet stycke ifrå benämda träsk belägen, i tanke at äfven afberga den samma, men under det de ditfölgdes åt, väckte de oförvarandes på en vid vägen uppstäld carbin til en biörns fällande, och när Lars Olsson träffade tråden, som ifrå låset var lagd öfver vägen, så lossade skottet ur carbin, och tog mitt genom hans venstra lår, strax ofvanför knävecket, af hwilket skott han inom en timmes tid under sin siäls anbefallande i Guds hand, med döden afgick den 23 augusti sedan han i werlden lefvat vid past 43 år, och blef på Kyrkiogården begrafven den 29 ejusdem. Maken dog, skottet måste olyckligtvis ha träffat en stor artär eller åder. Kanske hann de dock säga hejdå till varandra. Elsa lämnades ensam med 10 barn i åldrarna 18 år till 7 månader att försörja. Och en outsäglig sorg.

De levde kvar i Gammelstad ett par år tills hon gifte om sig 1763 med drängen Per Persson från Sävast. De grundade då nybygget Råbäcken tillsammans. Vid tillfället var hon 50 år gammal så det föddes inga barn i äktenskapet. Hennes egna barn började själva yngla av sig på slutet av 1760-talet. Äldsta dottern Maria gifte sig 1767 med en dräng från Heden som hette Olof Persson. Deras barn Per som föddes i mars 1769 på nybygget Brännbergsträsk var Elsas första barnbarn. Näst på tur att gifta sig var sonen Daniel, han tjänade som soldat Svärmare i Sävast när han 1771 gifte sig med pigan Lisa Persdotter från Ersnäs. 1772 blev sönerna Olof och Lars bortgifta med Christina Månsdotter från Alvik respektive Maria Henriksdotter från Bredåker. Vid tillfället kallades Olof för nybyggare i Råbäcken och hans yngre bror Lars var dräng på samma ställe.

Sonen Olof grundade Råbäcken nummer 2 och fick ett par tre barn, Elsas barnbarn som hon fick se växa upp i granngården och säkerligen hjälpa till att ta hand om. Sonen Hans tjänade ett tag som dräng i Luleå stad där han träffade en piga från Nederkalix kallad Barbro Rismarck. De gifte sig 1778. Året därpå var det dottern Britas tur att gifta sig, hon hittade en dräng från Sävast nummer 10 och återvände därför till hembyn ett tag. Men hon och maken Nils Larsson blev såsmåningom husbondfolk på Råbäcken nummer 3. 1780 blev ytterligare två av Elsas barn bortgifta, det var yngsta dottern Anna Catharina som återvände till sin faders hemby Unbyn i och med att hon gifte sig med bonden Lars Larsson i nämnda by, liksom yngsta sonen Jakob som var bonde på Sävast 4 och kallade sig Nyberg – han gifte sig med Maria Nilsdotter från redan omnämnda by. Näst yngsta dottern, Marta, var sist ut i barnaskaran att lämna hemmet och gifta sig. Hon gifte sig 1786 med bonden Johan Johansson på Svartbyn nummer 9. Dottern Helena är den enda jag inte lyckats finna någon vidare information om.

Elsa och Per brukade jorden tillsammans med barnen Olof och Brita som grundade Råbäcken 2 respektive Råbäcken 3 på 1780-1790-talen. Enligt bouppteckningen så hade hon tre kor, en kviga och ett antal får för sitt uppehälle på ålderns höst. Hon gick bort i en ålder av 78 år den 2 november 1790 i Råbäcken. Dödsorsaken angavs vara ålderdomsbräcklighet och slag. Elsas man överlevde henne med 9 år, Per dog i oktober 1799. Han hade gift om sig året efter Elsas bortgång med pigan Ingeborg Svensdotter, hennes ursprung är okänt. Tillsammans med Ingeborg fick han fyra barn, Anna Catharina 1792, Nils Petter 1793, Anna Catharina 1796 och Olof Gustaf 1798. Äldsta och yngsta barnen dog som små. Vid Ingeborgs frånfälle år 1820 angavs att hon bodde på Östra Råbäcken nummer 1, byn hade sålunda växt så pass mycket att den delats i två delar. Någon vidare utredning om byn Råbäckens ursprung och utveckling har jag inte gjort i detta sammanhang. 

Utdrag ur dödboken: Nederluleå-EI-1-1765-1820-Bild-114-sid-216.

Här slutar berättelsen om Elsa och hennes liv. Nu känner jag mig ett steg närmare min anmoder. 

Faderslinjen N1c1

Min faderslinje med utgångspunkt i min farfar med släkt från Över- och Nederluleå församlingar:

Farfar: Joel Rudolf Enberg född 19251117 i Långsjön, död 20090130 på Sunderby sjukhus

Farfars far: Sven Assar Enberg född 19010622 i Lövudden, död 19700517 i Långsjön

Farfars farfar: Ulrik Enberg född 18650718 i Bredåker, död 19261107 i Långsjön

Farfars farfars far: Isak Olof Enberg född 18230413 i Svartlå, död 19011217 i Bredåker

Farfars farfars farfar: Johan Hansson född 17951219 i Svartlå, död 18380430 i Svartlå

Farfars farfars farfars far: Hans Hansson född 17611007 i Svartbyn, död 18380214 i Svartlå

Farfars farfars farfars farfar: Hans Isaksson född 17270520 i Kallax, död 18091114 i Svartlå

Farfars farfars farfars farfars far: Isak Hansson född 17021012 i Brändön, död 17560414 i Kallax

Farfars farfars farfars farfars farfar: Hans Stefansson bosatt på Brändön.

Min pappa och jag har gjort varsitt DNA-test via 23andme och kommit fram till att denna faderslinje härstammar från Haplogruppen N1c1.

Enligt 23andme så uppkom dess föregångare, N1c, i norra Kina för ca 12000 år sedan och spred sig sedan både norrut till Sibirien och västerut in i mellersta Ryssland. De senaste 2000 åren spreds den västerut och nådde Skandinavien. I Finland är N1c den vanligaste haplogruppen, så mycket som 60 % av alla män bär den. I Sverige når den siffran 15 %.

Undergruppen N1c1 uppstod så sent som under de senaste 5000 åren. Den är vanligast förekommande i isolerade stammar, såsom exempelvis Yakut, i norra Sibiren där upptill 85-95 % är bärare av haplogruppen. Västerut återfinns den i så höga tal som 60 % hos samerna och 30 % hos estländare.

Jag kommer nog aldrig att få reda på vart Hans Stefansson kom ifrån då han föddes före kyrkböckernas tid. Så det är extra spännande att tänka sig att han var av samiskt eller finskt ursprung.

Avmätning Sammakko nybygge

Min mormors mormors morfars morfar Esajas Esajasson var nybyggare i Sammakko mellan 1778, då han köpte marken av sin bror Jakob, till 1832 då han dog av ålderdom. Genom Lantmäteriets sida för historiska kartor http://www.lantmateriet.se/Kartor-och-geografisk-information/Historiska-kartor/ återfann jag värdefull information om nybygget. I ett avmätningsdokument från 1792 står följande:

Charta öfver SAMMACKOSUVANDO NYBYGGE uti WÄSTERBOTTENS HÖFDINGEDÖME och Gellivare Lappmark Författad År 1792 af L.P. Bergner.

BESKRIFNING Sammackosuvando Nybygge:
Lydande under Meldersteins Jern och Manufactur Wärk uti Råne Sockn, är belägit 6. Mil ifrån Gellivare Kyrka och Marknadsplats, samt 9 Mil ifrån Öfwer Calix Marknadsplats och Kyrka, och Åbos nu af Nybyggaren Esaias Esaiesson som härtil nyttjar följande Ägor, neml.

Åker
1.a. Åkern uptagen på en hög backe wid det såkallade Sanger-Järf, består af Sandjord til matjord och stenig Sandbotn, är ej mycket frostständig, och gifwer i medelmåttiga År högst 3dje Kornets äring.

Äng
1. Åkerslott innom hägnaden med den å andra sidan warande Slåttergjärdan af samma jordmån med Åkern gifwer Hårdwallshö.
2. Rågålen gifwer myrhö, wäxande.
3. Axjockimyran dito.
4. Morasmyran dito.
5. Sangermyran om denna Nybyggare af ålder haft, men Krono Nybyggaren i Sackaswara under nu warande mätning, låtit genom Krono Länsman til sig Syna, slås nu endast ther och hwar fläcktals; men kan hel och hållen upslås.
6. Årrmyran gifwer myrhö.
7. Lillbergmyran dito.
8. Stridsmyran dito.
9. Östermyran dito.
10. Slåtter wid Lina Elf innom de upgågne Linier.
11. Kattänge wid samma Elf.
12. Öster och Långänge dito.
13. Forssänge dito.
14. Bredänge dito.
15. Hungrigänge dito.
16. Bjärmaänge dito.
17. Sammackoholmarne dito.
Widare upgaf Nybyggaren til Rödningsland en Holme sör i Elfwen straxt nederom Skogslinierne.
18. Den här afmätte Skogsmarken är hedländig, hwarå wäxer god Tall Skog så til timmer om andre Gårdsharfwor, med någon Granskog wid Elfwen.
19. Onyttiga mossamyror, som endast gifwa svagt mulbete.
20. Berg här innom.
21. Sjöar och Wattudrag med Wägar.
Summa: dugelig mark 1498 tunnland, odugelig mark 430 tunnland.

Muhlbetet är innom den afmätte Skogen så uselt, at derest Nybyggaren ej får hädanefter som hittils nyttja bete för sin Boskap på Sammackomyran, Sangermyran och wid Wästra ändan af SangerBerget, kan Creaturen här Sommartiden ej underhållas. Nu föder Nybyggaren En Häst, 7. Kor, En Qwiga och En Oxe samt några Får med tilhjelp af Skaf och mossa, som här å Orten mycket nyttjas. Qwarn som endast går om Wåren finnes, äfwen som litet, Fiske i Elfwen, men als intet i Sjön nedanom Nybygget. Dock är fisket i Elfwen aldeles otilräckeligit til husbehof. Tilgång til widare Åkerjord finnes tilräckelig, men til rödningsland als intet, och på den odlade Åkern besås 1 1/4 Tunna Korn. Här är hjelpeliga Hus, så til Man som Ladugård ehuru detta nu är 3dje stället, som Nybyggaren bebygt och påflyttat för at kunna få något frostfriare ställe, af hvilket kan ses, och denne nu warande Nybyggare är en lika så omtänksam som flitig Åbo. Flere Ägor och lägenheter finnas ej til detta Nybygge intygar,
På Embetes wägnar, L.P. Bergner.

Intressant att läsa att det var det tredje stället som Esajas bebyggde. Och att nybygget kunde föda så många som 7 kor. Det blir en ögonvittnesskildring av hur de levde år 1792 och ger mig som släktforskare en förståelse för hur de levde.