Ungdomsförsyndelser

Min morfars farfars mormors mormor hette Maria Mårtensdotter. Hon föddes den 12 april 1735 i Måttsunds by i Nederluleå församling Norrbottens län. Föräldrarna var bonden Mårten Larsson och hustru Sara Olofsdotter.

I Svea Hovrätts renoverade domböcker för Norrbottens län återfinns ett intressant mål om min anmoder Maria. Jag har renskrivit detta protokoll från Luleå tingslags häradsrätt den 23 september 1747. Denna renskrift följer här:

Widkommande ålderstigna pigans i Måtsund Margeta Nilsdåtters Klagan öfwer omyndiga Barnen i samma By Maria Mårtensdåtter och Lisa Olofsdåtter, af hwilka den förra, efter den för handen warande KyrckioBokens innehåll ärfors i denna Socken och benämde by född den 12 April År 1735, och den sednare den 10 uti samma månad, samt följachteligen fylt sina 12 År at the nästlidna Martii månad och i Margetas frånwaro skola ingåt i hennes stufwa, samt af then mat therstädes warit, förtärt om 3/4 kaka rågbröd, litet smör och salt fisk, samt öfwer alt detta snattat och medtagit hwarsina twå slantar utur Margetas penningepung den de wid samma tilfälle öfwerkommit;

Så emedan, sedan benämde omyndiga små och späda til wäxten widgåt sig i berörde måtto hafwa förgåt och det af tilfälle, at Maria haft Margetas Boskap, at efter begäran tilse och ansa, samt, at de berörde slantar allenast at leka med och som deras utsago lydde, at kasta i Pått, ur hennes pung tagit, deras föräldrars Mårten Larsson samt hustru Helena Stålts förberörde öfwerklagade afsaknad henne Margeta Nilsdåtter afstilla månde, medelst hwarsina til henne afgifne nya ... Kmt, där med hon ock yttrade sig aldeles förnöjd, föregifwande på tilfrågan nämden, at berörde omyndiga förr detta aldrig med någon slik wanart witterligen warit beträdda eller berycktade;

Fördenskull och så wida oftaberörde Margeta Nilsdåtter för det henne således olofligen afhända, blifwit afsjtild ärachtade sig Härads Rätten berörde mål intet widare tilstå at åtgiöra, än för en slik wanart benämde Maria Mårtensdåtter samt Lisa Olofsdåtter alfwarligen warna och för det öfriga ansågades närwarande föräldrar, at i någon Kronobetientes närwaro dem sielfwa för besagda deras odygd med ris aga.

Källa: Svea Hovrätt - Advokatfiskalen Norrbottens län EXIe:4193 1747 sid 497.

Med andra ord fick Marias föräldrar aga henne, säkerligen ett hårt lidande både psykiskt och fysiskt. Inte minst förödmjukande då det skulle ske i vittnens närvaro. En hård läxa att lära. Hon blev så småningom gift med drängen sedermera bonden i Svartlå Anders Jönsson som hon fick några barn med. De levde båda till 80-års åldern.

Kerstin Larsdotter

Min morfars morfars mormors farmors mor hette Kerstin Larsdotter. Enligt Nederluleå församlings dödbok så var hon född år 1660. Församlingens äldsta födelsebok inleds år 1696 så att verifiera detta är svårt. Möjligtvis går det att ta reda på genom att studera församlingens räkenskaper och se om hennes far betalade en dop-penning det året.

Enligt dödboken var hennes föräldrar Lars Larsson och Brita Andersdotter, hemmahörande i Hedens by i nuvarande Bodens kommun. Fadern har gått bort före första husförhörslängden började föras kring år 1708. Han står inte med i kolumnen "Ålderdomen" under hemmanet Heden 14. Däremot finns hustrun Brita där. I följande husförhörslängd för 1732-1739 finns hon inte med.

Här är dödboken återigen en fantastisk källa till information. Hustru Brita Andersdotter i Heden dör den 27 juni 1725. Hela 105 år gammal! Prästen som har nedtecknat denna makabra ålder skriver: "Berättas, hafwa fördt ett stilla Lefwerne och med sin nästa i god sämja lefwat. Men det som merkwerdigast är, att hon en så hög ålder ärnådt, som i denna tyden mycket waar är, ty hon har lefwat, som säkert berättas uty 105 åhr". Född redan år 1620, pappan anges ha hetat Anders Olofsson och modern Marta.

Hennes dotter blev också gammal. Hon blev 80 år. Kerstin dog den 23 april 1740. De delade sin ålderdom tillsammans på Heden 14. Dottern omnämns med två efternamn, dels soldatnamnet Mjuk men även Mild. Möjligtvis var Kerstin make Nils soldat, och som sådan stupade redan innan första husförhörsboken började föras. Han finns då inte med där. Däremot sonen Nils Nilsson med hustru Karin Andersdotter. Nils brukade jorden och under orosåren tjänade han också som soldat Mild.

Kerstin och Nils fick åtminstone fyra barn tillsammans. Dottern Brita född omkring 1685 och namngiven efter sin mormor, sonen Nils omnämnd i förra stycket född omkring 1689 samt döttrarna Kerstin och Karin födda efter det nya århundradet. Kan deras mamma ha varit gift med två olika Nils, med tanke på det femtonåriga glappet mellan äldsta och yngsta döttrarnas födelseår? Kanske går det att utläsa något i kyrkans räkenskaper även här, men denna gång avseende brudpenningar. Men då måste jag ju först veta vad hennes make hette i efternamn, kanske kallades han för Nils Mjuk?

I dödboken år 1792 uppges min anmoder, Kerstins dotter med samma namn, ha varit 95 år gammal. Det ger födelseåret 1697, men någon Kerstin med fadern Nils i Heden finns inte med det året. Ibland blir det ju fel på några år hit eller dit. Men den 17 mars 1701 döps dock ett flickebarn vid namn Kerstin i Heden, hennes far uppges vara Nils Nilsson. Troligtvis är detta min anmoder. Mödrarnas namn dröjde prästen med att anteckna en bit in på 1700-talet.

Denna Kerstin stannade i byn, hon gifte sig den 8 januari 1728 med Nils Henriksson från Heden 3. De fick sju barn tillsammans: Margareta 1729, Kerstin 1730, Karin 1732, Henrik 1734, Nils 1737, Barbro 1739 och så min anfader Lars född den 26 december 1743. Bland hennes syskonbarn återfinns också flicknamnet Kerstin men även Brita.

Hennes äldre bror Nils Nilsson Mild gifte sig den 5 december 1727 med Karin Andersdotter, även hon hemmahörande i Hedens by. Han övertog hemmanet Heden 14 och fick barnen: Kerstin 1729, Brita 1731, Kerstin 1733, Nils 1734, Margareta 1737 och Anders född 1740. Systern Brita stannade även hon på hemgården, arbetade som piga hela sitt liv och dog den 8 september 1762. Fem år senare dog även Nils.

Yngsta systern Karin gifte sig troligtvis till Bredåkers by. Med soldaten och bonden Per Olofsson Mild på Bredåker 6. Här återkommer alltså detta soldatnamn: Mild! De återfinns som faddrar på åtminstone ett av Nils Nilsson Milds barn, och vice versa. Och hon är överstruken i den äldsta husförhörslängden, dvs hon gift sig som senast kring 1732. Per Olofsson Mild gifte sig den 12 december 1733 med pigan Karin Nilsdotter från Heden. De fick två barn tillsammans: Olof född 1738 och Brita 1745. Karin dog av vattusot den 24 september 1768, samma sjukdom som krävde den äldre brodern Nils liv året före.

Nu återstår mer forskning i kyrkoräkenskaperna för att ta reda på mer om mina Heden-anor på 1600-talet!

En Björnjagt...

Min farfars mormors styvfarfar hette Hans Gustaf Engfors. Han var född den 29 januari 1806 i Mårdsele Gällivare församling och dog den 7 september 1886 i Björnbergsträsk Överluleå församling. Det var tillsammans med sin hustru Anna Greta Sundberg som han omkring 1847 bosatte sig på nybygget Björnberg och blev landbonde sedermera åbo. Paret gifte sig dock inte förrän 1853. De fick två döttrar, Anna Charlotta som blev 3 år gammal och Kajsa Ulrika som uppnådde en ålder av 8 år. Han överlevdes med andra ord av sin styvson, Anna Gretas oäkta son Johan Petter och den fosterdotter de tagit hand om ett antal år på slutet av 1860-talet. 

Via Kungliga bibliotekets skannade tidningar kunde jag efter att ha sökt på efternamnet "Engfors" finna en intressant artikel om min Engfors:are. Så här i jakttider bjuder artikeln på en makalös historia om gamla tiders björnjakter och i synnerhet min egen släktings möte med den mäktige björnen för en sisådär 160 år sedan. Klippet är hämtat ur Aftonbladet utgivet 1856-01-08:

    

När Hans Gustafs bouppteckning förrättades i januari 1887 var det styvsonen Johan Petter, min farfars mormors pappa som uppgav boets innehåll. Det sparsmakade bohaget bestod kort och gott av: en fäll, två kuddar, ett täcke, en säng, två matspannar, en tröja, två par byxor, två västar, två skjortor, ett par strumpor och en halsduk. Någon yxa räknades inte upp bland hans tillhörigheter. Däremot var boet skyldig Johan Petter för ett lån uttaget 1880 samt för kosthåll och skötsel under sjukdomstiden. Vilken sjukdom som refereras till är okänt. 

För att söka bland svenska dagstidningar efter historiska artiklar om dina egna släktingar, sällsamma händelser och/eller intressanta platser med mycket mera gå in på: http://tidningar.kb.se/.

Det kom ett brev...

... från Kanada daterat den 20 december 1925. Mottagare var min farfars far Sven Enberg i Långsjön. Avsändare var förmodligen en av Svens kusiner, Ragnar eller Konrad Sundkvist som emigrerade till Nordamerika 1923 respektive 1924. Nedan en skannad bild av kuvertet.

Nedan följer en avskrift av brevets textinnehåll:

Oak Bluff den 20/12 1925

Hej på dej gamla Heders knöl!

Ja äntligen har väl underteknad hämtat sig så pass att några ord kunna formas till Tack för det långa efterlängtade brev som kom mig till handa härrom dan. Å det var inte bara et utan det var två korvar i samma skinn så när de lika blev så vart de riktigt, undras vad som verkligen går åt dig kar, om du fått flugan när du kommer ihåg en sådan här spjuver här ute i vilda vestern. Ja så ser jag ju nu brevet att du lever ju och mår bra, och detsamma gör även jag.

Så skriver du om jakt och fågelfångst du har haft en väldig tur med dig på jaktstigen. Nog är jag ute någon gång men det är så lite här det är endast rapphöns och hare, samt vildgäss på våren. Så ser man ju någon varg och räv. Men det är så öppen slätt alltöver i det här distriktet så man kan ej lura dem. När det bär iväg opp till skogstrakter då finns det gott om såna som du "hookat" i vitögat de kallas "moos" på engelska.

Så tror du att det är att skära Guld med täljkniven men det är inte så i Canada för närvarande åtminstone det har varit den tiden då de kunde göra pengar här men den tiden är gången. I det har blivit ett sådant stillestånd med allting här. Så är det inte någon samhållighet ibland arbetarna heller. Man kan aldrig lita på dem. Engelsmännen och likadant de Canedians (de infödde) låter de där storgubbarne driva sig så lågt ner så det är nästan omöjligt för en annan människa att få någonting. Det är många tusenden som arbeta endast för mat och husrum under vintern. De stå så lågt nedtryckta så de gör aldrig några anspråk på att förbättra sin ställning, det är även en sådan eländigt rutten regering de ha här så det är en skräll att de få ha någon talan. De stora bolagen importera galizer och ryssar och kineser, ty de få dem för nästan ingenting och då användes dom liksom djur. Men på samma gång att de tar in dem så avskeda de sina egna landsmän och låter dem gå utan arbete.

Så inte skryter jag utav Canada fast inte har jag lidit någon nöd, arbete har jag haft sen jag kom hit men om jag säger för dig hur stor betalning jag har tror du mej inte men det är inte mer än 10 dollar i månaden. Då kan du räkna ut vad sorts förtjänster det är, då är det ju mat och husrum dessutom. Så blir det inte andra tider dröjer det nog länge innan jag åter ser Sveriges jord. Nog är det bättre i Staterna men då måste jag ha varit här i 3 år först innan jag kan erhålla pass att gå över dit. Det enda som är något lönande här är om man har en farm och vet att sköta den rätt. Då kan det ju tjänas lite pengar men det är ju inte gjort på en gång arbetat upp ett jordbruk. Men har man lika kommit sig igång så nog kan man alltid göra sig så man lever och om man har tur med sig något över också.

Nog finns det många svenskar här ute som har gjort det bra med farmning. Det finns även hela byar med svenska namn, en by heter Stockholm, en som heter Malmö och en som de kalla för Småland. Där är det smålänningar "you know".

Well det är väl snart på tid att jag slutar mitt klottrande du är nog trött innan du haltat dig igenom det här med käpp och krycka! De är inte omöjligt du ej måste använda styltor ibland "you know". Så vet jag inget annat nu än du må då hälsa så mycket till allesammans där oppe i höga norden. Å de glömma å så har do vel ett par gluttingar?

Så är du mest Hälsad från din forne bundsförvant i Canada

Du sporde när jag skulle gifta mej det vet jag inte ännu si, det blev strejk i Guldgruvan så det finns inte nå gold? "You know" (du vet). Så må du ha en väldigt God "fotsvettning" på det nya året 1926.

Min farfars farmors farmors farfars mor Elsa Danielsdotter

Elsa Danielsdotter föddes den 30 januari 1712 i Sävast. Hon var nummer tre i en syskonskara på sammanlagt 7 barn. Fadern var bonden Daniel Jonsson och modern hans hustru Marta Eriksdotter. De bodde på Sävast nummer 8. Vid dopet den 1 februari närvarade fastern Anna som då var piga i Sävast, soldaten Per Kank och förmodligen en till av hennes fastrar – Cecilia Jonsdotter med maken Nils Olofsson i Sävast.

Utdrag ur födelseboken: Nederluleå-C-1-1696-1725-Bild-89-sid-162.

Hon växte upp med äldre brodern Jonas född 1707, äldre systern Brita född 1710 och de yngre syskonen Erik född 1718 och Olof född 1719. Småsyskonen Karin och Daniel gick bort som små, Karin blev endast 9 månader gammal och gick bort när Elsa var två. Sommaren 1715 dog farfar Jon och farmor Brita med en knapp månads mellanrum på gården. Där fanns även fastrarna Karin och Anna innan de lämnade gården för att tjäna som pigor.

Vid åtta års ålder drabbades Elsa och hennes familj av en stor tragedi. Fadern Daniel gick bort alldeles för tidigt, endast 38 år gammal. Orsaken är inte nedtecknad i dödboken. Modern Marta fortsatte att fostra sina barn själv, hon brukade jorden troligtvis med hjälp av den trettonårige sonen Jonas. Systrarna Brita och Elsa fick förmodligen ta ansvar och hjälpa till med småbröderna som fortfarande var lindebarn.  

 Hennes storasyster Brita var först att lämna boet. 1735 gifte hon sig med den dåvarande Korpralen Daniel Stoltz, han blev sedermera Sergeant Pihlfeldt i Gammelstad. Elsa gifte sig vid 25-års ålder med drängen Lars Olofsson från Unbyn. Datumet var den 8 december 1737, hon kallas då för piga. Maken var vid denna tid 24 år gammal, född 1713. Morgongåvan var satt till 30 lod silver. En summa hon förväntades leva på i änkeståndet.

Utdrag ur vigselboken till höger: Nederluleå-C-2-1726-1742-Bild-211-sid-378.

Tre barn föddes i rask takt i Unbyn, sonen Olof 1738 och döttrarna Maria 1740 och Brita 1741. Fadern uppges inte ha något yrke, förmodligen var han inhysesman på sin föräldragård Unbyn 4. Det vill säga han hyrde in sig i någon annans gård. Lars yngre bror Jakob är min farfars farmors farfars farfar.

Den 29 januari 1740 gick modern Marta Eriksdotter bort även hon alldeles för tidigt, 52 år gammal. Två dagar innan hade sonen Erik, soldaten Lustig, gått bort. De kom att begravas tillsammans i samma grav, inne i Nederluleå kyrka bredvid predikstolen. Det var sonen Jonas som tog över gården Sävast nummer 8. Han gifte sig två år efter moderns bortgång med Karin Nilsdotter från Vittjärv. Elsas yngsta bror, Olof, blev soldat Väst i Ängesbyn där han 1745 gifte sig med Karin Nilsdotter som hörde hemma i samma by.

1742 var året som Lars och Elsa flyttade från Unbyn till Västmarken. Där de blir husbondfolk på gården med nummer 1. På gården föds sedan deras 6 barn: Helena 1743, Daniel 1745 (min anfader), Lars 1747, Hans 1748, Jakob 1750 och Marta 1752. Alla barnen uppnådde vuxen ålder, inte helt vanligt vid denna tid. Nästa barn förlorade de dock i späd ålder, Magdalena föddes den 24 maj 1754 och dog bara elva dagar senare. Orsaken anges vara en okänd barnsjuka. Vid denna tid var de återigen inhysesfolk, denna gång i Gammelstad. Kanske hyrde de in sig hos Elsas äldre syster Brita som numera var sergeantsfru Pihlfeldt. Yngsta dottern Anna Catharina föddes också här i januari 1756.

Den 23 augusti 1756 skedde en hemsk olycka. Dödboken berättar vad som hände: Inhysesman Lars Olofsson i gl. staden, född år 1713, fadern Olof Larsson, modern hustru Malin Larsdotter i Unbyn, omkom på detta sättet: kom i följe med sin fader Olof Larsson, begåfwo sig ifrån sin slott eller äng vid Mockträsket på Unbys skogen til en myra Kiukmyren kallad, ett litet stycke ifrå benämda träsk belägen, i tanke at äfven afberga den samma, men under det de ditfölgdes åt, väckte de oförvarandes på en vid vägen uppstäld carbin til en biörns fällande, och när Lars Olsson träffade tråden, som ifrå låset var lagd öfver vägen, så lossade skottet ur carbin, och tog mitt genom hans venstra lår, strax ofvanför knävecket, af hwilket skott han inom en timmes tid under sin siäls anbefallande i Guds hand, med döden afgick den 23 augusti sedan han i werlden lefvat vid past 43 år, och blef på Kyrkiogården begrafven den 29 ejusdem. Maken dog, skottet måste olyckligtvis ha träffat en stor artär eller åder. Kanske hann de dock säga hejdå till varandra. Elsa lämnades ensam med 10 barn i åldrarna 18 år till 7 månader att försörja. Och en outsäglig sorg.

De levde kvar i Gammelstad ett par år tills hon gifte om sig 1763 med drängen Per Persson från Sävast. De grundade då nybygget Råbäcken tillsammans. Vid tillfället var hon 50 år gammal så det föddes inga barn i äktenskapet. Hennes egna barn började själva yngla av sig på slutet av 1760-talet. Äldsta dottern Maria gifte sig 1767 med en dräng från Heden som hette Olof Persson. Deras barn Per som föddes i mars 1769 på nybygget Brännbergsträsk var Elsas första barnbarn. Näst på tur att gifta sig var sonen Daniel, han tjänade som soldat Svärmare i Sävast när han 1771 gifte sig med pigan Lisa Persdotter från Ersnäs. 1772 blev sönerna Olof och Lars bortgifta med Christina Månsdotter från Alvik respektive Maria Henriksdotter från Bredåker. Vid tillfället kallades Olof för nybyggare i Råbäcken och hans yngre bror Lars var dräng på samma ställe.

Sonen Olof grundade Råbäcken nummer 2 och fick ett par tre barn, Elsas barnbarn som hon fick se växa upp i granngården och säkerligen hjälpa till att ta hand om. Sonen Hans tjänade ett tag som dräng i Luleå stad där han träffade en piga från Nederkalix kallad Barbro Rismarck. De gifte sig 1778. Året därpå var det dottern Britas tur att gifta sig, hon hittade en dräng från Sävast nummer 10 och återvände därför till hembyn ett tag. Men hon och maken Nils Larsson blev såsmåningom husbondfolk på Råbäcken nummer 3. 1780 blev ytterligare två av Elsas barn bortgifta, det var yngsta dottern Anna Catharina som återvände till sin faders hemby Unbyn i och med att hon gifte sig med bonden Lars Larsson i nämnda by, liksom yngsta sonen Jakob som var bonde på Sävast 4 och kallade sig Nyberg – han gifte sig med Maria Nilsdotter från redan omnämnda by. Näst yngsta dottern, Marta, var sist ut i barnaskaran att lämna hemmet och gifta sig. Hon gifte sig 1786 med bonden Johan Johansson på Svartbyn nummer 9. Dottern Helena är den enda jag inte lyckats finna någon vidare information om.

Elsa och Per brukade jorden tillsammans med barnen Olof och Brita som grundade Råbäcken 2 respektive Råbäcken 3 på 1780-1790-talen. Enligt bouppteckningen så hade hon tre kor, en kviga och ett antal får för sitt uppehälle på ålderns höst. Hon gick bort i en ålder av 78 år den 2 november 1790 i Råbäcken. Dödsorsaken angavs vara ålderdomsbräcklighet och slag. Elsas man överlevde henne med 9 år, Per dog i oktober 1799. Han hade gift om sig året efter Elsas bortgång med pigan Ingeborg Svensdotter, hennes ursprung är okänt. Tillsammans med Ingeborg fick han fyra barn, Anna Catharina 1792, Nils Petter 1793, Anna Catharina 1796 och Olof Gustaf 1798. Äldsta och yngsta barnen dog som små. Vid Ingeborgs frånfälle år 1820 angavs att hon bodde på Östra Råbäcken nummer 1, byn hade sålunda växt så pass mycket att den delats i två delar. Någon vidare utredning om byn Råbäckens ursprung och utveckling har jag inte gjort i detta sammanhang. 

Utdrag ur dödboken: Nederluleå-EI-1-1765-1820-Bild-114-sid-216.

Här slutar berättelsen om Elsa och hennes liv. Nu känner jag mig ett steg närmare min anmoder. 

Faderslinjen N1c1

Min faderslinje med utgångspunkt i min farfar med släkt från Över- och Nederluleå församlingar:

Farfar: Joel Rudolf Enberg född 19251117 i Långsjön, död 20090130 på Sunderby sjukhus

Farfars far: Sven Assar Enberg född 19010622 i Lövudden, död 19700517 i Långsjön

Farfars farfar: Ulrik Enberg född 18650718 i Bredåker, död 19261107 i Långsjön

Farfars farfars far: Isak Olof Enberg född 18230413 i Svartlå, död 19011217 i Bredåker

Farfars farfars farfar: Johan Hansson född 17951219 i Svartlå, död 18380430 i Svartlå

Farfars farfars farfars far: Hans Hansson född 17611007 i Svartbyn, död 18380214 i Svartlå

Farfars farfars farfars farfar: Hans Isaksson född 17270520 i Kallax, död 18091114 i Svartlå

Farfars farfars farfars farfars far: Isak Hansson född 17021012 i Brändön, död 17560414 i Kallax

Farfars farfars farfars farfars farfar: Hans Stefansson bosatt på Brändön.

Min pappa och jag har gjort varsitt DNA-test via 23andme och kommit fram till att denna faderslinje härstammar från Haplogruppen N1c1.

Enligt 23andme så uppkom dess föregångare, N1c, i norra Kina för ca 12000 år sedan och spred sig sedan både norrut till Sibirien och västerut in i mellersta Ryssland. De senaste 2000 åren spreds den västerut och nådde Skandinavien. I Finland är N1c den vanligaste haplogruppen, så mycket som 60 % av alla män bär den. I Sverige når den siffran 15 %.

Undergruppen N1c1 uppstod så sent som under de senaste 5000 åren. Den är vanligast förekommande i isolerade stammar, såsom exempelvis Yakut, i norra Sibiren där upptill 85-95 % är bärare av haplogruppen. Västerut återfinns den i så höga tal som 60 % hos samerna och 30 % hos estländare.

Jag kommer nog aldrig att få reda på vart Hans Stefansson kom ifrån då han föddes före kyrkböckernas tid. Så det är extra spännande att tänka sig att han var av samiskt eller finskt ursprung.

Avmätning Sammakko nybygge

Min mormors mormors morfars morfar Esajas Esajasson var nybyggare i Sammakko mellan 1778, då han köpte marken av sin bror Jakob, till 1832 då han dog av ålderdom. Genom Lantmäteriets sida för historiska kartor http://www.lantmateriet.se/Kartor-och-geografisk-information/Historiska-kartor/ återfann jag värdefull information om nybygget. I ett avmätningsdokument från 1792 står följande:

Charta öfver SAMMACKOSUVANDO NYBYGGE uti WÄSTERBOTTENS HÖFDINGEDÖME och Gellivare Lappmark Författad År 1792 af L.P. Bergner.

BESKRIFNING Sammackosuvando Nybygge:
Lydande under Meldersteins Jern och Manufactur Wärk uti Råne Sockn, är belägit 6. Mil ifrån Gellivare Kyrka och Marknadsplats, samt 9 Mil ifrån Öfwer Calix Marknadsplats och Kyrka, och Åbos nu af Nybyggaren Esaias Esaiesson som härtil nyttjar följande Ägor, neml.

Åker
1.a. Åkern uptagen på en hög backe wid det såkallade Sanger-Järf, består af Sandjord til matjord och stenig Sandbotn, är ej mycket frostständig, och gifwer i medelmåttiga År högst 3dje Kornets äring.

Äng
1. Åkerslott innom hägnaden med den å andra sidan warande Slåttergjärdan af samma jordmån med Åkern gifwer Hårdwallshö.
2. Rågålen gifwer myrhö, wäxande.
3. Axjockimyran dito.
4. Morasmyran dito.
5. Sangermyran om denna Nybyggare af ålder haft, men Krono Nybyggaren i Sackaswara under nu warande mätning, låtit genom Krono Länsman til sig Syna, slås nu endast ther och hwar fläcktals; men kan hel och hållen upslås.
6. Årrmyran gifwer myrhö.
7. Lillbergmyran dito.
8. Stridsmyran dito.
9. Östermyran dito.
10. Slåtter wid Lina Elf innom de upgågne Linier.
11. Kattänge wid samma Elf.
12. Öster och Långänge dito.
13. Forssänge dito.
14. Bredänge dito.
15. Hungrigänge dito.
16. Bjärmaänge dito.
17. Sammackoholmarne dito.
Widare upgaf Nybyggaren til Rödningsland en Holme sör i Elfwen straxt nederom Skogslinierne.
18. Den här afmätte Skogsmarken är hedländig, hwarå wäxer god Tall Skog så til timmer om andre Gårdsharfwor, med någon Granskog wid Elfwen.
19. Onyttiga mossamyror, som endast gifwa svagt mulbete.
20. Berg här innom.
21. Sjöar och Wattudrag med Wägar.
Summa: dugelig mark 1498 tunnland, odugelig mark 430 tunnland.

Muhlbetet är innom den afmätte Skogen så uselt, at derest Nybyggaren ej får hädanefter som hittils nyttja bete för sin Boskap på Sammackomyran, Sangermyran och wid Wästra ändan af SangerBerget, kan Creaturen här Sommartiden ej underhållas. Nu föder Nybyggaren En Häst, 7. Kor, En Qwiga och En Oxe samt några Får med tilhjelp af Skaf och mossa, som här å Orten mycket nyttjas. Qwarn som endast går om Wåren finnes, äfwen som litet, Fiske i Elfwen, men als intet i Sjön nedanom Nybygget. Dock är fisket i Elfwen aldeles otilräckeligit til husbehof. Tilgång til widare Åkerjord finnes tilräckelig, men til rödningsland als intet, och på den odlade Åkern besås 1 1/4 Tunna Korn. Här är hjelpeliga Hus, så til Man som Ladugård ehuru detta nu är 3dje stället, som Nybyggaren bebygt och påflyttat för at kunna få något frostfriare ställe, af hvilket kan ses, och denne nu warande Nybyggare är en lika så omtänksam som flitig Åbo. Flere Ägor och lägenheter finnas ej til detta Nybygge intygar,
På Embetes wägnar, L.P. Bergner.

Intressant att läsa att det var det tredje stället som Esajas bebyggde. Och att nybygget kunde föda så många som 7 kor. Det blir en ögonvittnesskildring av hur de levde år 1792 och ger mig som släktforskare en förståelse för hur de levde.