Lars Mårtensson och hans fyra giften

Min farfars morfars farfars morfar hette Lars Mårtensson. Han föddes den 10 april 1746 i Årbyn (även kallat Orrbyn) i Råneå församling som son till bonden Mårten Jönsson och hans hustru Karin Falesdotter. I veckan har jag forskat kring honom och hans fyra fruar.

Lars växte upp med sina föräldrar, tre systrar och tre bröder på Årbyn nr 8, som sedermera blev nr 11 och övertogs av brodern Jöns Mårtensson och hans hustru Karin. Vart skulle Lars ta vägen när hemmanet övergick i broderns händer? Jo, han gifte sig till ett hemman i byn Degersel också denna i Råneå församling. Hans syster Dordi (förkortning av Dorotea) gifte sig till samma by ett tiotal år tidigare.

I vigselboken den 19 februari 1770 står: Den 19 wigdes Lars Mårtensson ifrån Årrbyn med Nämdemans Pär Pärssons dotter Cherstin i Degersell. Första hustrun, min anmoder, hette alltså Kerstin Persdotter och föddes den 24 juli 1751 i byn Degersel som dotter till Nämndeman Per Persson och hans hustru Anna Larsdotter. Tragiskt nog dog Kerstin redan som 20-åring. Paret hann endast vara gifta i 2 år och 2 månader, den 22 april 1772 dog hon av feber.

Ett utdrag ur vigselboken 1770:

Under de två åren fick de en dotter tillsammans, min farfars morfars farfars mor Catharina. När hon gifte sig 1797 stod det i vigselboken att hon eger hemman i Gunnarsbyn. En del av Degersel kallades för Gunnarsbyn. Catharina synes alltså ha ärvt hemmanet efter sina föräldrar även om hon hade yngre halvbröder. Sönerna brukade ju ärva gården. Kanske hon till och med ärvde en hemmansdel efter sin morfar nämndemannen Per? I såfall är det två generationer av kvinnor som ärvt hemmansdelar i Degersel! En spännande historia att reda ut i framtiden.

Men för att återgå till Lars och hans fruar. Hans dotter Catharina var lite drygt ett år gammal när Lars stod ensam i världen med en liten flicka att uppfostra och ett hemman att sköta om. I två år sörjde han sin hustru, den 7 mars 1774 gifte han dock om sig. Denna gång med den ett år yngre pigan Maria Larsdotter från Jämtön.

Ett utdrag ur vigselboken 1774:

Men henne fick han endast behålla ett år, redan den 18 mars 1775 dog hon i sviterna efter en barnsäng, hennes första. Hon var bara 28 år gammal. Eller som dödboken tragiskt beskriver det: Begrafdes Lars Mårtenssons hustru ifrån Degersel, hustru Maria Larsdotter, död den 18de martii efter ett svårt barnasänga och sedan tilstödt hetsig sjukdom, lefwat ärligt och dygdigt uti ägtenskap med sin man 1 år och 11 dagar och här i werlden 28 år, 1 månad och 5 dagar.

Maria dog i sviterna efter hennes dotter Magdalenas födelse den 1 mars samma år. Dottern klarade sig mirakulöst och levde till vuxen ålder trots att hon förlorade sin mor så tidigt. Det blev hennes styvmor Kerstin Persdotter som fick agera modersfigur för henne och hennes halvsyster Catharina. För i december 1775 gifte änklingen och skattebonden Lars Mårtensson i Degersel 13 Gunnarsbyn om sig för tredje gången med pigan Kerstin. Catharina var fyra år och hennes lillasyster Magdalena inte ens ett år gammal.

Ett utdrag ur vigselboken 1775:

Hans tredje hustru, Kerstin Persdotter föddes i Högsön 1744. Med henne fick han under åren 1777-1786 barnen Per, Anna, Lars, Lena Stina och Maja Lisa. Han var nu far till sju barn och hade uppnått 40-års åldern. Återigen förlorade han så sin hustru, det var den 12 november 1793 och hans tredje hustru Kerstin dog endast 52 år gammal av kolik.

Nu stod han där återigen med sina moderlösa barn, denna gång var de sju stycken. Den äldsta hade hunnit bli 22 år och den yngsta 7 år. Äldsta barnet, dottern Catharina stannade på gården hos sin far ända fram till att två år hade förlupit efter att hennes tredje styvmor flyttat in på gården. Lars gifte nämligen om sig för en fjärde och sista gång den 19 april 1795. Denna gång med soldatänkan i Prästholm, den drygt 40-åriga Anna Larsdotter.

Ett utdrag ur vigselboken 1795:

Henne fick han behålla i 14 år. I januari 1809 står det nämligen i dödboken: Bondhustrun Anna Larsdotter i Degersel, 60 år gammal av feber. Därefter levde Lars som änkeman hos sin äldsta dotter Catharina. Hon hade övertagit gården med sin make Johan Johansson från Överstbyn (en annan del av Degersel). En tid fick Lars bo tillsammans med sina 6 barnbarn, en del av dem tog efternamnet Degerman. Men den 7 december 1820 gick även han bort, 74 år gammal av ålderdom. Under sin levnad fick han begrava och sörja fyra hustrur. En ovanligt tragisk historia, något jag turligt nog fram tills nu inte kunnat återfinna i mitt släktträd.

Mejerskan Hilma Ökvist

Min morfars mamma döptes till Hilma Agnes Ökvist den 20 februari 1887 i Nederluleå församling i Norrbottens län. Enligt muntlig släkttradition så kallades hon för Agnes av familjen och Hilma av arbetskamraterna. De muntliga berättelserna om Agnes berättar också att hennes kunskaper inom ystning och slaktning var självlärd. Hon följde bland annat med sin bror ut och jagade småvilt.

Men i detta inlägg vill jag fokusera på hennes tid som mejerska i södra Sverige. Jag fick nämligen ärva två fotografier av Agnes, det ena är taget i Kristinehamn och det andra i Söderköping.

Här är de omnämnda fotografierna:

Genom husförhörsboken för Kallax by, där Agnes är uppväxt på nr 1 som dotter till hemmansägare Jakob Ökvist och hans andra hustru Kajsa Greta Rolig, lyckades jag återfinna en hänvisning till Värmlands län och närmare bestämt församlingen Ölme. I Nederluleå församlings utflyttningsbok står den 27 november 1909: Öqvist, Hilma Agnes, bdr (förkortning för bondedotter), från Kallax till Ölme i Värmlands län. I inflyttningsboken för Ölme församling står att hon flyttade in i byn Fageråsen den 4 december 1909. Hon blev i och med detta piga hos handlanden Johan Peter Magnusson och hans hustru Johanna Fredrika Andersson. Hon var inte ensam anställd på gården, där bodde också ett handelsbiträde, två mejerinnor och en till piga. Det finns en notis om att hon tänkt flytta tillbaka till Nederluleå församling den 25 oktober 1911, detta är dock överstruket och ersatt av notisen: Blev enl. ankommen avis inskriven den 10/11 1911 i Skällviks förs. i Östergötlands län.

Sålunda kan man dra den slutsatsen att fotografiet längst till vänster, eftersom ateljén återfanns i Kristinehamn, togs någon gång under hennes tid i Värmland åren 1909-1911 då hon skulle ha varit mellan 22 och 24 år gammal. Visst är hon vacker min morfars mamma!

Ett utdrag ur husförhörsboken för Broby Fageråsen:

I kolumnen till höger om hennes namn syns ett lika med tecken, på raden ovanför står piga. I urklippet syns inte kolumnen utflyttning. I denna står som tidigare nämnts att hon flyttade till Skällviks församlings i Östergötlands län, inom vilket staden Söderköping återfinns! Man kan då anta att fotografiet till vänster är taget under hennes tid i Skällviks församling. I inflyttningsboken för Skällviks församling står hon upptagen som piga inflyttad till Stegeborg den 10 november 1911. I husförhöret för Stegeborgs säteri återfinns hon som piga tillsammans med bland annat en mejerist, en mejerska och en hushållerska. Redan på 1300-talet fanns ett slott kallat Stegeborg på platsen där Agnes arbetade, dock förföll 1300-tals slottet i ruiner och 1806 byggdes den huvudbyggnad som än idag finns på platsen.

Här följer ett utdrag ur husförhörsboken för Stegeborgs säteri:

 

I utflyttningskolumnen, som inte syns i utdraget ovan, står Edsberg, Skaraborgs län 12/10 1912. Denna anteckning är dock överstruken och ersatt med Nederluleå Norrb.s. län enl. avis 22/11 1913. Agnes flyttade aldrig till Edsberg i oktober 1912, det finns ingen anteckning i Edsbergs församlings inflyttningsbok om detta i alla fall. Det finns dock en anteckning i Nederluleå församlings inflyttningsbok den 22 november 1913, då står hon antecknad som mejerska från Skällviks församling.

 

Sålunda torde det andra fotografiet härstamma från åren 1911-1913 då hon befann sig på Stegeborg i Östergötlands län. Då var hon mellan 24 och 26 år gammal. Hon återvände alltså 1913 till Nederluleå och sina syskon på Kallax nr 1, i husförhöret står det fd. Mejerska. Hon fortsatte dock sitt värv som mejerska i Piteå landsförsamling, närmare bestämt på mejeriet i Rosvik åren 1914-1916. Om detta berättar mejeriföreningens avräkningsbok.

 

Utdrag från denna följer*:

 

 



Fyra år senare, 1920, samma år som hennes bror Arvid dör i spanska sjukan gifter hon sig med sin Axel, en hemmansägareson från Kallax. 

 

*Rosviks mejeriförenings arkiv återfinns på Folkrörelsernas arkiv i Norrbotten vid arkivcentrumet Norrbottens minne på Björkskatan i Luleå.   

   

      

  

Bouppteckning efter Abraham Olofsson

Min farfars farmors farmor Stina Kajsa Larsdotters make Abraham Olofsson dog den 16 januari 1859. Jag kunde tyvärr inte återfinna någon bouppteckning efter Stina, ej heller något förmynderskapsprotokoll från det år hon dog (1853). Däremot återfann jag 6 år senare bouppteckningen efter hennes make Abraham Olofsson.

Utdrag ur bouppteckningens inledning:

Här följer en lista på de ägodelar som han ägde vid sitt frånfälle:
En tälgyxa gammal
En tälgyxa gammal
En tälgyxa gammal mindre
En tälgyxa gammal mindre
2 st huggyxor
En huggyxa sämbre
En tunyxa
2 st tunyxor
En mokar af jern
En större handhammare
3 st mindre handhammare
En ..ufyxa
En hackyxa
En större spade
2ne mindre spadar
Ett slagjern
Band af ett slagjern med flera ringar af jern
3 st smedjetänger
En timbernafvare
En takvednafvare och en mindre fästnafvar
En järnplåt och 3ne åkergräf
En rättsnagel och bandhake
Ett gammal vredskaft och 4 st mindre huggjern
En stekpanna
2ne gamla grytor och en skaftpanna gl
Ett hackjern och brandspade
2ne st dänglingar(?)
Ett parti skrotjern
En jernstol
En sticksåg och slåsåg(?)
2 st mindre handsågar
Et st handsåg i got stånd
Et st större handsåg
En grofslipsten med jernvef
2 st oxhyflar med jern och en slätthyfvel med jern
3 st karhyflar
En skrufspont och strykhyfvel och sämsk
En fog och fals med jern
En strokbenk(?) med jern
Ett par sponthyflar utan jern
Ett parti hyfvelståckar gl
2 st blok
Ett st skrufsted gl
Ett st åtta dygnsverk utan foder
2 st drag och en smyg och stig
Ett skelsmått och en kanna
En brunmålat kista med lås och beslag
En handsågx och finger sågx (=sax)
En lin blå bygsa
En liftröja med grönt yllefoder
En mörkblå valmansvest med fårskinsfoder
En mörkblå valmansvest med lerftfoder
En kortpäls med fårskinsfoder af gråt valman (=vadmar)
En fårskinspäls utan beslag
En skinbygxa af renskin gl
En fårskinsfäll utan beslag
2ne hufvudkudar med dunfylning
5 st säckar
En fårskinsvest utan beslag
2 st hattar
En yllesagx och en gl kista med lås
En ..ls Postilla
En galatin(?) bok
En gl salmbok ....ig
En gl af nyja salmboken
2 st Porcelin tallrikar och ett söndrigt fat
1 st rakknifvar
2 st träbismån ett större och ett mindre
En griffel tafvel
2 st gl spinråckar
En skänkskåp och hillskåp(?)
Ett fällbord med en fälla och låda gulmålad
Ett omålat mindre bord utan fälla
3 st omålade stolar gl
2 st gulmålad stolar
En dragsäng omålat
2 st omålade stolar
Ett parti snickareverke liggande i stugan
Ett parti bjökkrokar tjenligt till tjärverk
24 st ....re bräder en del tjåkar af 6 aln lång
12 st timmerstackar af 12 aln längd
30 st takved trä
En hyfvelbenk gl
6 at vefskidor
En gl omålat skåp
Ett bakotråg
En liten grönmålat skåp
Ett par dragstötingar med jernstänger
Ett par dragstötingar utan jernstänger
En stuga med kjök förstuga och kamare med nefvertak och med tvenne myrar samt dörar och fönster
En kornladubygning med trösklog
Ett gl vinterfähus med mur
Ett gl vedhus
En gl tackjerngryta omtrent 1/2 tums drägt
En liten vacke med beslag omålat
En gulmålat bytta

I bouppteckningen listas också vilka skulder Abraham hade:
Skuld till Bonden Hans Nilsson i Unbyn
Skuld till Bonden unga Erik Ersson i byn (5 kapor råg)
Skuld till Bonden Lars Ersson i Unbyn
fattigprocenten till de fattiga
till verderingsmanen Lars Norström i Unbyn
till boförteckningsmannen Hans Petter Wikström

Till sist men inte minst avslutas bouppteckningen med en summering av boets totala värde efter att skulderna betalats och den avlidnes arvingar intygar bouppteckningens riktighet på detta sätt:

 

 

Så vad kan man dra för slutsatser av detta? Det viktigaste var förstås att ha tak över huvudet. Det hade Abraham och Stina. I bouppteckningen står det att de hade en stuga med dörrar och fönster fördelad på kök, förstuga och kammare. I stugan fanns också två murar (eldstäder). Taket var gjort av näver. De hade dessutom en kornlada, ett vinterfähus och ett gammalt vedhus. Någon mark är det inte tal om, ej heller några djur. Dock hade de flertalet trämöbler som var gulmålade. Samt två psalmböcker. Kläderna var till största del gjorda av fårskinn och vadmal. Stina tillverkade förmodligen garn på spinnrocken som omnämns i bouppteckningen, medan Abraham använde de många yxorna och hyvelverktygen för att tillverka träföremål. Kan griffeltavlan som omnämns ha använts under barnens skoltid? Man kan börja ana personerna bakom namnen vilket jag tycker är väldigt spännande!

Stina Kajsa Larsdotter

Min farfars farmors farmor kallades för Stina. Hon föddes den 26 september 1806 i Sävast by i dåvarande Nederluleå församling i Norrbottens län. Hennes föräldrar var soldaten Lars Danielsson Lustigbuss och hans hustru Maja Hansdotter. Pappan var vid tillfället 34 år gammal och mamman 32. Hon var näst yngst av de syskon som överlevde barnaåren.

Dopet skedde dagen därpå. Faddrarna var Lars Olofsson och hustru, drängen Jakob Danielsson och pigan Anna Kajsa Danielsdotter i Sävast by. De två sistnämnda var hennes farbror och faster.

Utdrag ur födelse- och dopboken:

 

Stina växte upp i en syskonskara på fem barn. Med bröderna Daniel, Hans och Jakob samt systern Maja Lisa. De bodde med sina föräldrar, soldaten sedermera den avskedade soldaten, Lars Lustigbuss och hans hustru Maja Hansdotter på soldattorpet Lustigbuss nr 73 i Sävast by. Med dem levde också systern Maja Lisas oäkta son Hans född 1825.

 

Vid 22 års ålder blir Stina piga i Unbyn. Först tjänar hon hos bonden Lars Petter Larsson i nr 8, och sedan hos hennes blivande svåger Jakob Olofsson i nr 4. Här uppstår tycke med gårdens yngsta son, Abraham. Samma år lyser de sig och den 3 maj 1828 blir det också giftermål.

 

Utdrag ur lysnings- och vigselboken:

 

 

Maken Abraham Olofsson var vid denna tid en 24-åriga dräng och hon själv skulle snart fylla 22 år. De stannar på makens föräldragård Unbyn 4. Där är det Abrahams äldsta halvbror Jakob som är bonde och hemmansägare. De skiljer inte mindre än 20 år mellan Jakob och Abraham, så på gården lever Abraham och Stina med hans halvbrors hustru och deras barn som bara var några år yngre än honom. På gården lever också Abrahams pappa och mamma, Olof Jakobsson och Anna Jakobsdotter. Ett tag lever även Stinas halvsvåger Nils med familj samt hennes svägerska Anna Stina med dem på gården. Paret kallas för inhysesfolk, det vill säga, de ägde ingen egen mark att bruka eller eget hem, de var inhysta hos sina släktingar. De hjälpte säkerligen till med det dagliga jordbruksarbetet på gården och fick därför husrum och mat att mätta sin växande familj med.

 

Utdrag ur Överluleå husförhörsbok åren 1831-1840, ovanför Abraham står Lbs (=lantbondeson) på 4:

 

 

De fick tillsammans 3 döttrar och 2 söner. 1829 kom dottern Maja Stina till världen, därefter kom Anna Lisa 1832, Abraham 1835, Brita Johanna 1839 och Johan Petter 1843. Sönerna tog efternamnet Sundkvist, Abraham är min farfars farmors far. De två äldsta döttrarna gifte sig med samma man, Isak Aron Nilsson i Antnäs nr 1. Maja Stina gifte sig med honom 1855, nio månader och en dotter senare gick hon tragiskt bort, likaså hennes dotter. Då gifte hennes änkeman om sig med hennes yngre syster Anna Lisa, de fick sedan 7 söner tillsammans. Yngsta dottern Brita Johanna dog redan som 18-åring, orsaken är okänd.

 

Men Stina fick varken uppleva barnbarnens ankomst eller döttrarna Maja Lisa och Brita Johannas bortgång för hon dog tragiskt redan år 1853. Närmare bestämt den 7 mars 1853 i Unbyn, ingen dödsorsak är nedtecknad. Då var hon bara 46 år gammal och efterlämnade omyndiga barn. Hennes yngsta son var inte ens 10 år gammal. Begravningen skedde den 13 mars samma år. Abraham gick bort 6 år senare såsom 55-åring.

 

Utdrag ur död- och begravningsboken:

 

 

Nu återstår att ta reda på vad som hände med familjen direkt efter hennes bortgång. Kan det finnas en bouppteckning efter henne, eller kanske något förmyndarskapsprotokoll? Får återkomma med svar på detta i ett senare inlägg.

 

 



Katarina Margareta Johansdotter Rolig

Min morfars mormor kallades för Kajsa Greta. Hon föddes den 26 februari 1843 i Måttsund som enda överlevande dotter till soldat, sedermera fältjägare, Johan Andersson Rolig och hans hustru Eva Andersdotter. Modern var vid denna tid 37 år. Dopet gick av stapeln dagen därpå, med vittnena: Bonden Johan Erik Andersson och hustru i samma by, Soldaten Gustaf Sedig och Nils Olofssons änka i Måttsund.

Här följer ett utdrag ur födelse- och dopboken:

Hon växte upp med sina två äldre bröder Nils Johan och Isak Aron i soldattorpet Rolig på Börtnäsheden i Måttsunds by i Nederluleå församling. Här fanns också hennes far och hennes mor. Fadern var en oäkta son till en norsk änka och modern var soldatdotter från Vibbyn. Som 17-åring förlorade hon sin mor Eva. Samma år gifte hennes far om sig med pigan Maria Elisabet Johansdotter från Ersnäs. Men inte heller hennes far fick leva länge, honom förlorade hon i en drunkningsolycka i Kallax 1865.

Mellan åren 1862-1878 var Kajsa Greta piga. Hon började sin tjänstetid hos byggmästare Alm på fänriksbostället Gäddeborg i Gäddvik nr 4, därefter följde tjänst på Hindersön, i Sundom, Ängesbyn och Luleå stad. Inne i staden tjänstgjorde hon hos mamsell Åkerström åren 1873-1874. Därefter återvände hon till Nederluleå församling och byn Mörön för att sedan hamna hos sin bror, lösa karlen, Isak Aron Johansson Rolig bland Kallax inhysesfolk.

Den 15 oktober 1876 flyttar hon till Kallax nr 1 "Svedjan". Hon blir piga hos hemmansägaren och den nyblivna änklingen Jakob Ökvist. Ett halvår senare föder hon deras oäkta dotter, Ida, den 28 april 1877 i Kallax by. Lysningen skedde i december samma år och bröllopet firades den 20 januari 1878.

Här följer ett utdrag ur lysnings- och vigselboken:

Vid giftermålet var Kajsa Greta 34 år gammal, hennes make 33 år. Hon blev nu både husmor över ett jordbruk med tillhörande hus, bondgård och lador men även bonusmamma till Jakobs dotter Anna Katarina och son Gustaf. Barnaskaran växte sedan med döttrarna Karolina, Amanda, Alma och Agnes samt sonen Arvid som tragiskt dog av spanska sjukan endast 35 år gammal 1920. Vid yngsta barnets födelse, Hilma Agnes, den 18 februari 1887 var Kajsa Greta 44 år. Agnes är min morfars mamma. Även hon skulle förlora sin mor innan hon var 20 år.

Här följer ett utdrag ur husförhörsboken vid sekelskiftet 1900:

I husförhöret är Kajsa Gretas namn överstruket. Hon har gått bort den 18 januari 1902 i lungsot, 58 år gammal. Hennes yngsta dotter var då endast 14 år. Även Jakobs första hustru dog i lungsot.

Här följer ett utdrag ur död- och begravningsboken:

Notera att prästen skrivit fel födelsedatum. Det datum prästen hänvisar till leder förvisso till en flicka vid namn Kajsa Greta Vallin i Långnäs. Denna flicka dog dock i småbarnsåren.

En annan notering jag gjort kring Kajsa Gretas liv, var att hon och hennes make och hans föräldrar var separatister. De höll alltså egna bönemöten utanför Svenska kyrkan. De var de såkallade nyläsarna. Jag undrade länge hur jag skulle kunna ta reda på vilken församling/lära de tillhörde. Men när jag studerade födelse- och dopboken för hennes barn återkom ett intressant namn vid varje dop. Detta namn var Johan Nilsson, bosatt i Mörön. Han var den man som nöddöpte hennes fyra äldsta döttrar. Det visade sig sedan att bonden Johan Nilsson i Mörön var son till den, inom den tidiga väckelsen i Nederluleåtrakten, kände predikanten Nils Petter Ersson i Ersnäs. Men mer om detta i ett senare inlägg.