Min morfars morfars farmor hette Christina Olofsdotter. Hon föddes den 25 september 1767 i Kallax som yngsta barn till bonden Olof Hansson och hans hustru Elisabet Nilsdotter. När hon döptes två dagar senare så var Borgaren Olof Bäck, monsieur Mattias Bäck, hustrun Brita Hansdotter i Kallax och jungfrun Anna Bäck i Luleå stad vittnen.
Hon växte upp i Kallax nr 2 tillsammans med sina föräldrar, fyra bröder, en syster, farmodern Cajsa och farbrodern Henrik. 1785 begick hon nattvarden för första gången. 15 år senare, i och med sitt giftermål, flyttade hon från föräldrahemmet ut till Junkön i Luleå skärgård.
I vigselnotisen från den 14 april 1800 står: Bonden Lars Nilsson ifrån Junkön och pigan Christina Olofsdotter ifrån Callax. Morgongåva 30 lod silfver. Christina var vid denna tid 32 år och hennes nyblivna make 35 år gammal. Lars var född 1764 som äldsta son till Nils Hansson och Elisabet Andersdotter i Gäddvik. När han var omkring 6 år gammal flyttade han tillsammans med sina föräldrar och syskon ut till Junkön. Det var alltså Christinas svärfar Nils Hansson som tog upp nybygget nr 2 på Junkön kring år 1770. Runt samma tid fanns en till familj på ön, det var Hans Jönsson och Catharina Persdotter. De bodde på hemman nr 1. Christinas svägerska, Maria Nilsdotter, gifte sig 1785 med deras äldsta son och blev sålunda husmor på gården. Lars blev bonde på den andra gården, men han kallas även ibland för arrendator och torpare. Kanske han inte ägde marken han brukade?
Hon torde inte ha varit ovan vid fisket som borde ha varit en av de viktigaste näringskällorna i skärgården. Hon kom ju trots allt från kustbyn Kallax där fisket alltid varit och fortfarande är viktigt för byns innevånare. Att starta ett jordbruk i skärgården var inte ovanligt, Hindersön och Sandön är två exempel på tidiga bosättningar med jordbruk och fiske som inkomstkällor. Men det torde ha haft sina svårigheter, hur fungerade kommunikationerna med fastlandet när isen inte bar? Vilka typer av båtar hade man, hur mycket kunde de lasta och hur lång tid tog det att kryssa mellan öarna?
Fem av parets sju barn överlevde barnaåldern. Det var sönerna Nils Petter, Lars Gustaf, Jakob, Isak och Fredrik. De byggde båtar tillsammans. I Arvid Mobergs bok "Sjöstad. Skeppsbyggnad, sjöfart, hamnar och farleder i Luleå under 350 år" från 1971 står detta beskrivet:
Junkön ute i skärgården hade bebyggare på 1830-talet liksom fallet är än i dag. 1835 byggde öborna där Fredrik Öqvist samt hans bröder Jakob, Isak, Nils Petter och Lars Gustaf en öppen båt Broderskapet 27.10 svl, 52.43-19.62-5.94 fot. Byggnadssättet var klink. De sålde sin farkost och byggde året därpå ytterligare en öppen klinkbåt, Anna 28.97 svl, också den ett resultat av troget broderskap. Den 26 aug. 1836 gav Luleå magistrat bilbrev för ernående av kommerskollegii fribrev - som erfordras för utrikes seglation - men då man inte hann skaffa mätbrev och ordna full edgång i föreskriven ordning vände sig borgmästare och råd direkt till kommerskollegium med ödmjukaste vädjan om utfärdande av fribrev ändå, och det kom omgående. Orsaken var att de fem bröderna hade åtagit sig att segla till Österbotten med strömming. Den 24 sept. intygade Fredric Öqvist ävensom Jakob Olofsson, Måttsund, Lars Nordström, Mörön, Johan Wikström, Kallax, samt Nils Petter Sundberg, Johan Aron Landqvist, Jacob Renholm och Nils Petter Wahlberg, Luleå, med livlig ed inför rådstuvurätten att den strömming, 195 tunnor, som fanns inlastad på öppna båten Anna hade blivit samma års sommar fiskad i Luleå skärgård.
Min anfader är den omnämnde Fredrik Ökvist. Eller som det står i husförhörsboken: Hans Fredrik Öqvist. Han flyttade såsmåningom tillbaka till fastlandet och moderns hemby, Kallax. Där blev han bonde och såsmåningom även en religiös separatist. Christina födde honom den 31 januari 1808 på Junkön, då var hon 40 år gammal. 1 år och 3 månader senare födde hon sin enda dotter, Margareta Elisabet som tragiskt nog dog av bröstvärk redan vid 4 månaders ålder.
Christina dog kort därefter själv, dödsorsaken var bölder. Dödsdatumet var den 1 oktober 1810. Då var hon bara 43 år gammal. Hennes yngsta son var drygt två år gammal. I bouppteckningen står det att maken övertog förmynderskapet för de då 6 levande sönerna. Den sjätte sonen, Olof Johan, dog 1821 endast 14 1/2 år gammal av blodstörtning.
Lars förblev änkeman, men hade hjälp av sina systrar Cajsa och Lisa som stannade på gården. Vad hände med Lars och Christinas söner? Nils Petter övertog gården som arrendator, Lars Gustaf blev bonde i Bensbyn, Jakob blev en lös karl (utan fast tjänst) på Hindersön, Isak blev bonde i Hertsön efter några år till sjöss och yngsta sonen Fredrik hamnade i Kallax nr 1 efter att ha varit måg i Persön några år.
Det vore mycket intressant att ta reda på om husen finns kvar på Junkön? Hur ägandeförhållandena såg ut? Vad de levde av osv. Med andra ord något att bita i för framtiden :)
måndag 26 november 2012
söndag 11 november 2012
Albertina Jönsdotter
Min farmors mormor hette Sofia Albertina Jönsdotter. Hon kallades för Albertina. Den 22 juni 1867 föddes hon på nybygget Statträsk i Överluleå församling som yngsta barn till den fattige åbonden Jöns Jönsson och hans hustru Sofia Persdotter. De hade flyttat till nybygget 1862, före det bodde de i Bredåker. Som Åbo ägde hennes pappa besittningsrättigheterna till jorden och hans söner ärvde den efter honom, men han ägde inte jorden det gjorde en herr Laestadius i Vändträsk.
Hon växte upp vid Statträsket tillsammans med sina syskon, bröderna Per Olof och Nils Johan och systrarna Anna Maria och Johanna Erika. Tre syskon dog innan hon föddes. Bröderna kallade sig Vikström i efternamn. Per Olof blev bonde i Brobyn medan Nils Johan stannade kvar på hemgården och så småningom blev hemmansägare av densamma. Anna Maria gifte sig med hemmansägaren Nils Petter Hedberg i Harads. Johanna Erikas öden är än så länge outforskade, dock flyttade hon som piga till Nederluleå församling 1885.
Bland min fasters kopior av släktfoton återfanns två fotografier av Albertinas syskon. Men tyvärr har endast människorna på det ena säkert kunnat identifieras. Fotografiet till vänster visar Albertinas äldsta syster Anna Maria (1856-1937) och hennes dotter Maria Petrovia (1884-). Fotot till höger avbildar några av Albertinas syskon, vem av dem är osäkert.
Fotografierna är skannade kopior av originalen, därför är kvalitén inte den bästa.
Men vad hände då med Albertina? Hon bodde kvar på hemgården fram till 1889 då hon var 22 år gammal och gifte sig med åbosonen Petter August Enberg (1865-1943) från Vitträsk den 26 december. Han kallades även P.A. Han kom från liknande förhållanden som henne själv, han var nämligen åboson till nybyggaren och åbonden i Vitträsk Hans Petter Enberg och dennes hustru Maja Kajsa Nilsdotter. Nybygget i Vitträsk ägdes även denna av Laestadius. Det är ca 3 km att färdas mellan Statträsket och Vitträsket så Albertina hade varken långt att flytta eller att färdas hem för att träffa sina föräldrar och syskon. Det var en hemtam miljö, där ute i skogen där man fick klara sig själv.
Familjen var förmodligen väldigt viktig för överlevnaden då transportmedel och kommunikationer som finns idag inte fanns då. Hur tog man sig till exempel till läkaren? Kanske hennes svärmor överlevt om det funnits läkarvård i närheten, Maja Kajsa dog nämligen i mars 1871 då hon endast var 45 år gammal, dödsorsaken är okänd. Albertina förlorade också sin mor då hon var relativt ung, den 15 augusti 1891 dog Sofia Persdotter 67 år gammal av kolik. Kanske även detta hade kunnat undvikas med snabb tillgång till vård? Sofia fick endast uppleva ett av Albertinas barn, det var äldsta sonen Sellfrid som föddes den 28 november 1890.
Albertina och P.A. fick många fler barn. Det blev totalt 12 barn. Tragiskt nog överlevde endast hälften till vuxen ålder. Barnen hette: Sellfrid (1890-1968), Selma (1892-1979), Sven (1895-1895), Syrena (1896-1910), Ingeborg (1898-1980), Elina (1900-1999), Serafia (1902-1924), Adela (1903-1906), Svea (1905-?), Simon (1907-?), Martin (1909-1927), Sanfrid (1912-1926). Selma är min farmors mamma.
Det berättades att barnen dog av sockersjuka, insulinet testades för första gången på en patient i Sverige år 1923. Det dröjde säkerligen några år innan gemene man kunde få hjälp. Syrena och Martin var två av dem som inte fick hjälp i tid. De är de enda av syskonen som kunnat säkerställas lidit och dött av sockersjuka enligt dödboken. Doktor Elfsberg antecknades ha fastställt Martins dödsorsak till sockersjuka. Vem som fastställde Syrenas är okänt. Men troligt är att även deras syskon Serafia och Sanfrid dött av sockersjuka. En oerhörd tragedi att genomleva. Albertina förlorade 6 av sina barn.
Det finns ett fotografi där Petter August, Albertina, nästan alla deras barn och även en ingift svärdotter är uppradade framför mangårdsbyggnaden i Vitträsk. Det visas här nedan.
Det finns två fina bilder av Albertina på äldre dagar. En av henne och maken P.A. samt dottern Selma. Samt ett av henne arbetandes vid spinnrocken i köket i Vitträsk. Vid hennes sida skymtar även hennes dotter Svea. 
Hon växte upp vid Statträsket tillsammans med sina syskon, bröderna Per Olof och Nils Johan och systrarna Anna Maria och Johanna Erika. Tre syskon dog innan hon föddes. Bröderna kallade sig Vikström i efternamn. Per Olof blev bonde i Brobyn medan Nils Johan stannade kvar på hemgården och så småningom blev hemmansägare av densamma. Anna Maria gifte sig med hemmansägaren Nils Petter Hedberg i Harads. Johanna Erikas öden är än så länge outforskade, dock flyttade hon som piga till Nederluleå församling 1885.
Bland min fasters kopior av släktfoton återfanns två fotografier av Albertinas syskon. Men tyvärr har endast människorna på det ena säkert kunnat identifieras. Fotografiet till vänster visar Albertinas äldsta syster Anna Maria (1856-1937) och hennes dotter Maria Petrovia (1884-). Fotot till höger avbildar några av Albertinas syskon, vem av dem är osäkert.
Fotografierna är skannade kopior av originalen, därför är kvalitén inte den bästa.
Men vad hände då med Albertina? Hon bodde kvar på hemgården fram till 1889 då hon var 22 år gammal och gifte sig med åbosonen Petter August Enberg (1865-1943) från Vitträsk den 26 december. Han kallades även P.A. Han kom från liknande förhållanden som henne själv, han var nämligen åboson till nybyggaren och åbonden i Vitträsk Hans Petter Enberg och dennes hustru Maja Kajsa Nilsdotter. Nybygget i Vitträsk ägdes även denna av Laestadius. Det är ca 3 km att färdas mellan Statträsket och Vitträsket så Albertina hade varken långt att flytta eller att färdas hem för att träffa sina föräldrar och syskon. Det var en hemtam miljö, där ute i skogen där man fick klara sig själv.
Familjen var förmodligen väldigt viktig för överlevnaden då transportmedel och kommunikationer som finns idag inte fanns då. Hur tog man sig till exempel till läkaren? Kanske hennes svärmor överlevt om det funnits läkarvård i närheten, Maja Kajsa dog nämligen i mars 1871 då hon endast var 45 år gammal, dödsorsaken är okänd. Albertina förlorade också sin mor då hon var relativt ung, den 15 augusti 1891 dog Sofia Persdotter 67 år gammal av kolik. Kanske även detta hade kunnat undvikas med snabb tillgång till vård? Sofia fick endast uppleva ett av Albertinas barn, det var äldsta sonen Sellfrid som föddes den 28 november 1890.
Albertina och P.A. fick många fler barn. Det blev totalt 12 barn. Tragiskt nog överlevde endast hälften till vuxen ålder. Barnen hette: Sellfrid (1890-1968), Selma (1892-1979), Sven (1895-1895), Syrena (1896-1910), Ingeborg (1898-1980), Elina (1900-1999), Serafia (1902-1924), Adela (1903-1906), Svea (1905-?), Simon (1907-?), Martin (1909-1927), Sanfrid (1912-1926). Selma är min farmors mamma.
Det berättades att barnen dog av sockersjuka, insulinet testades för första gången på en patient i Sverige år 1923. Det dröjde säkerligen några år innan gemene man kunde få hjälp. Syrena och Martin var två av dem som inte fick hjälp i tid. De är de enda av syskonen som kunnat säkerställas lidit och dött av sockersjuka enligt dödboken. Doktor Elfsberg antecknades ha fastställt Martins dödsorsak till sockersjuka. Vem som fastställde Syrenas är okänt. Men troligt är att även deras syskon Serafia och Sanfrid dött av sockersjuka. En oerhörd tragedi att genomleva. Albertina förlorade 6 av sina barn.
Det finns ett fotografi där Petter August, Albertina, nästan alla deras barn och även en ingift svärdotter är uppradade framför mangårdsbyggnaden i Vitträsk. Det visas här nedan.
Det finns också ett gulnat fotografi av deras familj med några av barnen stående på trappen till hemmet i Vitträsk. Bilden verkar inte vara riktigt lika arrangerad som den här ovanför.
Paret fick genomleva många år tillsammans. I husförhörslängden år 1900-1910 står P.A. uppskriven som hemmansägare av Vitträsk nr 1 1/4 mantal. Han ägde med andra ord hemmanet och marken där omkring. Han var inte en åbo som sin far. Enligt en intervju som min faster gjort med min farmor så ägde han omkring år 1900 renar. Det är dock oklart om han innehade något renmärke.
Det finns två fina bilder av Albertina på äldre dagar. En av henne och maken P.A. samt dottern Selma. Samt ett av henne arbetandes vid spinnrocken i köket i Vitträsk. Vid hennes sida skymtar även hennes dotter Svea. 
Albertina blev 68 år gammal. Hon dog den 17 juli 1935 i Vitträsk. P.A. dog 8 år senare, 1943 i Degerbäcken hos sin dotter Selma.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)