Hon växte upp med sina föräldrar och fem systrar på gården Skatamark 13. Systrarna hette Lisa Johanna, Maria, Stina Cajsa, Gustava och Hilda. Tragiskt nog förlorade hon sin mor vid 8 års ålder. Den 18 oktober 1870 dog Maja Cajsa endast 46 år gammal. Någon dödsorsak finns inte uppgiven i dödboken. Fadern blev nu ensam med de fem döttrarna som varierade i ålder från 21 till 5 år. Äldsta systern Lisa Johanna torde ha spelat en viktig roll i Emmas liv från den tidpunkten och framåt.
Lisa Johanna gifte sig 1875 med mågen Magnus Bergman och övertog föräldragården kallad "i si Zackri" så småningom. I boken "Skatamark förr och nu" står det att Lisa Johanna var bygdens jordemor och att hon skötte slakten av får och kalvar.
Vid 23 års ålder, 1885, lämnade Emma föräldrahemmet och blev piga hos sin äldre syster Maria med make August Andersson på Brobyn 3. Även hennes syster Gustava var piga hos Maria ett tag. Mellan 1888 och 1889 var Emma piga hos bonden Johan Lindqvist med hustru Cajsa Stina Andersdotter.
Emma hade hunnit bli 27 år gammal, med andra ord myndig, då hon gifte sig den 14 december 1889 med torparsonen och fästmannen Anders Sundkvist från Brobyn. I vigselboken står "Fästequinnan myndig, bifallet". Med det menas att hon såsom myndig kvinna själv biföll att gifta sig. Hon hade ingen giftoman som godkände hennes giftermål med den 26-årige torparsonen.
Emma flyttade in till sin svärfar torparen Emanuel Sundkvist och sin svåger Viktor Emanuel på torpet under Brobyn 2. Svärmodern, Maja Lena, hade dött av vattusot i juli samma år som bröllopet ägt rum. Hon blev sålunda enda kvinna på torpet, med ansvar för tre män i åldrarna 63 till 23 år. Snart kom även sönerna Viktor , Axel Artur och Johan Emil. Hennes förstfödda, Viktor, levde endast i fem dagar i augusti 1890. Axel Artur följde 1891 och Johan Emil 1893. Dessa fick hon behålla i livet. Den fjärde sonen, Abel Edvin, förlorade hon tidigt. Han levde mellan 1895 och 1897. Därefter dröjde det 8 år till nästa barn, dottern Svea Emma Viktoria föddes i januari 1903. Kanske kan man tänka sig att Emma fick hjälp vid barnafödslarna av sin syster Lisa Johanna, jordemodern i Skatamark?
Vid yngsta dotterns födelse var hennes make torpare under Brobyn 2. Han hade fått ta över torpet efter fadern Emanuels bortgång 1897. Då hade hans bror också flyttat hemifrån, Viktor Emanuel blev Baptistpredikant under namnet Winberg i Råneå under några år. Men mer om detta vid ett annat tillfälle.
Ett utdrag ur husförhörsboken, Brobyn 2 (Överluleå AIIa:3a 1900-1910 sid. 232):
Emma förlorade som sagt sin svärfar 1897, fyra år senare förlorade hon också sin egen far. Zacharias Sundkvist dog den 20 april 1901 i Skatamark av lungsot. Sönerna Artur och Emil lämnade hemmet tillfälligt i och med värnplikten 1912 respektive 1914. Året därpå, 1915, lämnade paret sitt torp bakom sig. De flyttade då till Brobyn 4 där Anders blev hemmansägare över 3/64 mantal. För första gången i sina liv ägde de sålunda sitt egna hemman, sin egen jord!
Två bilder på familjen Sundkvist i Brobyn:
Stående från vänster: Artur, Svea och Emil. Sittande från vänster: Anders och Emma.
Sittande från vänster: Svea, Anders, Emma och Artur.
Emil var den första ur barnaskaran att stadga sig. 1924 gifte han sig med Selma Albertina Enberg från Vitträsk. De bodde kvar hos Emma och Anders i två år innan de flyttade till sitt egna boende i Degerbäcken. Under denna tid fick Emma sitt första barnbarn. Emil fick därefter tre döttrar till, en av dem var min farmor.
Svea var nästa ut. Hon gifte sig 1926 med Axel Edvin Broström från Brobyn. De blev hemmansägare på Brobyn 4 och hade en fosterdotter.
Artur var 39 år gammal när han gifte sig med Lydia Margareta Johansson från Smedsträsk. Paret blev jordbrukare i Prinsnäs där Artur också blev självutnämnd byafotograf. De tog hand om två fosterpojkar, och ett finskt krigsbarn under andra världskriget.
Några bilder på syskonen Sundkvist:
1938 förlorade Emma sin make. Som änka bodde hon i hemmanets bagarstuga. Dit kom ofta hennes barnbarn och hälsade på, då brukade hon som småspringa, mötte upp dom springandes. Emmas barnbarn har också berättat att hon spann ull och stickade. Att hon var liten till växten och hade bruna ögon. Att hon var glad och alltid brukade ta med en karamell eller en liten sak när hon skulle hälsa på sina barnbarn.
I Norrbottens Föreningsarkivs samlingar återfann jag Emmas namn i arkivet efter Broby Missionsförsamling. I en medlemsförteckning från 1939 står det att Fru Emma Sundkvist blev antagen i församlingen år 1898. Med andra ord var hon frireligiös, och stödde sin församling. I dess kassabok står det den 28/9 1941: "Gåva av Tant Sundkvist 5 kronor". Hon gick ur församlingen i och med sin bortgång den 26 januari 1947.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar