Min farfars farmors farmors farfars mor Elsa Danielsdotter

Elsa Danielsdotter föddes den 30 januari 1712 i Sävast. Hon var nummer tre i en syskonskara på sammanlagt 7 barn. Fadern var bonden Daniel Jonsson och modern hans hustru Marta Eriksdotter. De bodde på Sävast nummer 8. Vid dopet den 1 februari närvarade fastern Anna som då var piga i Sävast, soldaten Per Kank och förmodligen en till av hennes fastrar – Cecilia Jonsdotter med maken Nils Olofsson i Sävast.

Utdrag ur födelseboken: Nederluleå-C-1-1696-1725-Bild-89-sid-162.

Hon växte upp med äldre brodern Jonas född 1707, äldre systern Brita född 1710 och de yngre syskonen Erik född 1718 och Olof född 1719. Småsyskonen Karin och Daniel gick bort som små, Karin blev endast 9 månader gammal och gick bort när Elsa var två. Sommaren 1715 dog farfar Jon och farmor Brita med en knapp månads mellanrum på gården. Där fanns även fastrarna Karin och Anna innan de lämnade gården för att tjäna som pigor.

Vid åtta års ålder drabbades Elsa och hennes familj av en stor tragedi. Fadern Daniel gick bort alldeles för tidigt, endast 38 år gammal. Orsaken är inte nedtecknad i dödboken. Modern Marta fortsatte att fostra sina barn själv, hon brukade jorden troligtvis med hjälp av den trettonårige sonen Jonas. Systrarna Brita och Elsa fick förmodligen ta ansvar och hjälpa till med småbröderna som fortfarande var lindebarn.  

 Hennes storasyster Brita var först att lämna boet. 1735 gifte hon sig med den dåvarande Korpralen Daniel Stoltz, han blev sedermera Sergeant Pihlfeldt i Gammelstad. Elsa gifte sig vid 25-års ålder med drängen Lars Olofsson från Unbyn. Datumet var den 8 december 1737, hon kallas då för piga. Maken var vid denna tid 24 år gammal, född 1713. Morgongåvan var satt till 30 lod silver. En summa hon förväntades leva på i änkeståndet.

Utdrag ur vigselboken till höger: Nederluleå-C-2-1726-1742-Bild-211-sid-378.

Tre barn föddes i rask takt i Unbyn, sonen Olof 1738 och döttrarna Maria 1740 och Brita 1741. Fadern uppges inte ha något yrke, förmodligen var han inhysesman på sin föräldragård Unbyn 4. Det vill säga han hyrde in sig i någon annans gård. Lars yngre bror Jakob är min farfars farmors farfars farfar.

Den 29 januari 1740 gick modern Marta Eriksdotter bort även hon alldeles för tidigt, 52 år gammal. Två dagar innan hade sonen Erik, soldaten Lustig, gått bort. De kom att begravas tillsammans i samma grav, inne i Nederluleå kyrka bredvid predikstolen. Det var sonen Jonas som tog över gården Sävast nummer 8. Han gifte sig två år efter moderns bortgång med Karin Nilsdotter från Vittjärv. Elsas yngsta bror, Olof, blev soldat Väst i Ängesbyn där han 1745 gifte sig med Karin Nilsdotter som hörde hemma i samma by.

1742 var året som Lars och Elsa flyttade från Unbyn till Västmarken. Där de blir husbondfolk på gården med nummer 1. På gården föds sedan deras 6 barn: Helena 1743, Daniel 1745 (min anfader), Lars 1747, Hans 1748, Jakob 1750 och Marta 1752. Alla barnen uppnådde vuxen ålder, inte helt vanligt vid denna tid. Nästa barn förlorade de dock i späd ålder, Magdalena föddes den 24 maj 1754 och dog bara elva dagar senare. Orsaken anges vara en okänd barnsjuka. Vid denna tid var de återigen inhysesfolk, denna gång i Gammelstad. Kanske hyrde de in sig hos Elsas äldre syster Brita som numera var sergeantsfru Pihlfeldt. Yngsta dottern Anna Catharina föddes också här i januari 1756.

Den 23 augusti 1756 skedde en hemsk olycka. Dödboken berättar vad som hände: Inhysesman Lars Olofsson i gl. staden, född år 1713, fadern Olof Larsson, modern hustru Malin Larsdotter i Unbyn, omkom på detta sättet: kom i följe med sin fader Olof Larsson, begåfwo sig ifrån sin slott eller äng vid Mockträsket på Unbys skogen til en myra Kiukmyren kallad, ett litet stycke ifrå benämda träsk belägen, i tanke at äfven afberga den samma, men under det de ditfölgdes åt, väckte de oförvarandes på en vid vägen uppstäld carbin til en biörns fällande, och när Lars Olsson träffade tråden, som ifrå låset var lagd öfver vägen, så lossade skottet ur carbin, och tog mitt genom hans venstra lår, strax ofvanför knävecket, af hwilket skott han inom en timmes tid under sin siäls anbefallande i Guds hand, med döden afgick den 23 augusti sedan han i werlden lefvat vid past 43 år, och blef på Kyrkiogården begrafven den 29 ejusdem. Maken dog, skottet måste olyckligtvis ha träffat en stor artär eller åder. Kanske hann de dock säga hejdå till varandra. Elsa lämnades ensam med 10 barn i åldrarna 18 år till 7 månader att försörja. Och en outsäglig sorg.

De levde kvar i Gammelstad ett par år tills hon gifte om sig 1763 med drängen Per Persson från Sävast. De grundade då nybygget Råbäcken tillsammans. Vid tillfället var hon 50 år gammal så det föddes inga barn i äktenskapet. Hennes egna barn började själva yngla av sig på slutet av 1760-talet. Äldsta dottern Maria gifte sig 1767 med en dräng från Heden som hette Olof Persson. Deras barn Per som föddes i mars 1769 på nybygget Brännbergsträsk var Elsas första barnbarn. Näst på tur att gifta sig var sonen Daniel, han tjänade som soldat Svärmare i Sävast när han 1771 gifte sig med pigan Lisa Persdotter från Ersnäs. 1772 blev sönerna Olof och Lars bortgifta med Christina Månsdotter från Alvik respektive Maria Henriksdotter från Bredåker. Vid tillfället kallades Olof för nybyggare i Råbäcken och hans yngre bror Lars var dräng på samma ställe.

Sonen Olof grundade Råbäcken nummer 2 och fick ett par tre barn, Elsas barnbarn som hon fick se växa upp i granngården och säkerligen hjälpa till att ta hand om. Sonen Hans tjänade ett tag som dräng i Luleå stad där han träffade en piga från Nederkalix kallad Barbro Rismarck. De gifte sig 1778. Året därpå var det dottern Britas tur att gifta sig, hon hittade en dräng från Sävast nummer 10 och återvände därför till hembyn ett tag. Men hon och maken Nils Larsson blev såsmåningom husbondfolk på Råbäcken nummer 3. 1780 blev ytterligare två av Elsas barn bortgifta, det var yngsta dottern Anna Catharina som återvände till sin faders hemby Unbyn i och med att hon gifte sig med bonden Lars Larsson i nämnda by, liksom yngsta sonen Jakob som var bonde på Sävast 4 och kallade sig Nyberg – han gifte sig med Maria Nilsdotter från redan omnämnda by. Näst yngsta dottern, Marta, var sist ut i barnaskaran att lämna hemmet och gifta sig. Hon gifte sig 1786 med bonden Johan Johansson på Svartbyn nummer 9. Dottern Helena är den enda jag inte lyckats finna någon vidare information om.

Elsa och Per brukade jorden tillsammans med barnen Olof och Brita som grundade Råbäcken 2 respektive Råbäcken 3 på 1780-1790-talen. Enligt bouppteckningen så hade hon tre kor, en kviga och ett antal får för sitt uppehälle på ålderns höst. Hon gick bort i en ålder av 78 år den 2 november 1790 i Råbäcken. Dödsorsaken angavs vara ålderdomsbräcklighet och slag. Elsas man överlevde henne med 9 år, Per dog i oktober 1799. Han hade gift om sig året efter Elsas bortgång med pigan Ingeborg Svensdotter, hennes ursprung är okänt. Tillsammans med Ingeborg fick han fyra barn, Anna Catharina 1792, Nils Petter 1793, Anna Catharina 1796 och Olof Gustaf 1798. Äldsta och yngsta barnen dog som små. Vid Ingeborgs frånfälle år 1820 angavs att hon bodde på Östra Råbäcken nummer 1, byn hade sålunda växt så pass mycket att den delats i två delar. Någon vidare utredning om byn Råbäckens ursprung och utveckling har jag inte gjort i detta sammanhang. 

Utdrag ur dödboken: Nederluleå-EI-1-1765-1820-Bild-114-sid-216.

Här slutar berättelsen om Elsa och hennes liv. Nu känner jag mig ett steg närmare min anmoder. 

Faderslinjen N1c1

Min faderslinje med utgångspunkt i min farfar med släkt från Över- och Nederluleå församlingar:

Farfar: Joel Rudolf Enberg född 19251117 i Långsjön, död 20090130 på Sunderby sjukhus

Farfars far: Sven Assar Enberg född 19010622 i Lövudden, död 19700517 i Långsjön

Farfars farfar: Ulrik Enberg född 18650718 i Bredåker, död 19261107 i Långsjön

Farfars farfars far: Isak Olof Enberg född 18230413 i Svartlå, död 19011217 i Bredåker

Farfars farfars farfar: Johan Hansson född 17951219 i Svartlå, död 18380430 i Svartlå

Farfars farfars farfars far: Hans Hansson född 17611007 i Svartbyn, död 18380214 i Svartlå

Farfars farfars farfars farfar: Hans Isaksson född 17270520 i Kallax, död 18091114 i Svartlå

Farfars farfars farfars farfars far: Isak Hansson född 17021012 i Brändön, död 17560414 i Kallax

Farfars farfars farfars farfars farfar: Hans Stefansson bosatt på Brändön.

Min pappa och jag har gjort varsitt DNA-test via 23andme och kommit fram till att denna faderslinje härstammar från Haplogruppen N1c1.

Enligt 23andme så uppkom dess föregångare, N1c, i norra Kina för ca 12000 år sedan och spred sig sedan både norrut till Sibirien och västerut in i mellersta Ryssland. De senaste 2000 åren spreds den västerut och nådde Skandinavien. I Finland är N1c den vanligaste haplogruppen, så mycket som 60 % av alla män bär den. I Sverige når den siffran 15 %.

Undergruppen N1c1 uppstod så sent som under de senaste 5000 åren. Den är vanligast förekommande i isolerade stammar, såsom exempelvis Yakut, i norra Sibiren där upptill 85-95 % är bärare av haplogruppen. Västerut återfinns den i så höga tal som 60 % hos samerna och 30 % hos estländare.

Jag kommer nog aldrig att få reda på vart Hans Stefansson kom ifrån då han föddes före kyrkböckernas tid. Så det är extra spännande att tänka sig att han var av samiskt eller finskt ursprung.

Avmätning Sammakko nybygge

Min mormors mormors morfars morfar Esajas Esajasson var nybyggare i Sammakko mellan 1778, då han köpte marken av sin bror Jakob, till 1832 då han dog av ålderdom. Genom Lantmäteriets sida för historiska kartor http://www.lantmateriet.se/Kartor-och-geografisk-information/Historiska-kartor/ återfann jag värdefull information om nybygget. I ett avmätningsdokument från 1792 står följande:

Charta öfver SAMMACKOSUVANDO NYBYGGE uti WÄSTERBOTTENS HÖFDINGEDÖME och Gellivare Lappmark Författad År 1792 af L.P. Bergner.

BESKRIFNING Sammackosuvando Nybygge:
Lydande under Meldersteins Jern och Manufactur Wärk uti Råne Sockn, är belägit 6. Mil ifrån Gellivare Kyrka och Marknadsplats, samt 9 Mil ifrån Öfwer Calix Marknadsplats och Kyrka, och Åbos nu af Nybyggaren Esaias Esaiesson som härtil nyttjar följande Ägor, neml.

Åker
1.a. Åkern uptagen på en hög backe wid det såkallade Sanger-Järf, består af Sandjord til matjord och stenig Sandbotn, är ej mycket frostständig, och gifwer i medelmåttiga År högst 3dje Kornets äring.

Äng
1. Åkerslott innom hägnaden med den å andra sidan warande Slåttergjärdan af samma jordmån med Åkern gifwer Hårdwallshö.
2. Rågålen gifwer myrhö, wäxande.
3. Axjockimyran dito.
4. Morasmyran dito.
5. Sangermyran om denna Nybyggare af ålder haft, men Krono Nybyggaren i Sackaswara under nu warande mätning, låtit genom Krono Länsman til sig Syna, slås nu endast ther och hwar fläcktals; men kan hel och hållen upslås.
6. Årrmyran gifwer myrhö.
7. Lillbergmyran dito.
8. Stridsmyran dito.
9. Östermyran dito.
10. Slåtter wid Lina Elf innom de upgågne Linier.
11. Kattänge wid samma Elf.
12. Öster och Långänge dito.
13. Forssänge dito.
14. Bredänge dito.
15. Hungrigänge dito.
16. Bjärmaänge dito.
17. Sammackoholmarne dito.
Widare upgaf Nybyggaren til Rödningsland en Holme sör i Elfwen straxt nederom Skogslinierne.
18. Den här afmätte Skogsmarken är hedländig, hwarå wäxer god Tall Skog så til timmer om andre Gårdsharfwor, med någon Granskog wid Elfwen.
19. Onyttiga mossamyror, som endast gifwa svagt mulbete.
20. Berg här innom.
21. Sjöar och Wattudrag med Wägar.
Summa: dugelig mark 1498 tunnland, odugelig mark 430 tunnland.

Muhlbetet är innom den afmätte Skogen så uselt, at derest Nybyggaren ej får hädanefter som hittils nyttja bete för sin Boskap på Sammackomyran, Sangermyran och wid Wästra ändan af SangerBerget, kan Creaturen här Sommartiden ej underhållas. Nu föder Nybyggaren En Häst, 7. Kor, En Qwiga och En Oxe samt några Får med tilhjelp af Skaf och mossa, som här å Orten mycket nyttjas. Qwarn som endast går om Wåren finnes, äfwen som litet, Fiske i Elfwen, men als intet i Sjön nedanom Nybygget. Dock är fisket i Elfwen aldeles otilräckeligit til husbehof. Tilgång til widare Åkerjord finnes tilräckelig, men til rödningsland als intet, och på den odlade Åkern besås 1 1/4 Tunna Korn. Här är hjelpeliga Hus, så til Man som Ladugård ehuru detta nu är 3dje stället, som Nybyggaren bebygt och påflyttat för at kunna få något frostfriare ställe, af hvilket kan ses, och denne nu warande Nybyggare är en lika så omtänksam som flitig Åbo. Flere Ägor och lägenheter finnas ej til detta Nybygge intygar,
På Embetes wägnar, L.P. Bergner.

Intressant att läsa att det var det tredje stället som Esajas bebyggde. Och att nybygget kunde föda så många som 7 kor. Det blir en ögonvittnesskildring av hur de levde år 1792 och ger mig som släktforskare en förståelse för hur de levde.

Bilder på Selma och Gertrud

I min släktforskning har jag samlat ihop bilder och information om personerna på bilderna. De flesta bilderna har jag fått låna och skanna av snälla släktingar. De personer i mitt släktträd som jag har flest bilder av är min farmors mamma Selma och min farfars mamma Gertrud.

Selma föddes den 15 september 1892 i Vitträsk i Överluleå församling som äldsta dotter till bonden P.A. Enberg och hans hustru Albertina Jönsdotter. 1924 gifte hon sig med Emil Sundkvist. De bosatte sig i Degerbäcken där de drev ett mindre jordbruk tillsammans. Makarna dog på 1970-talet.

Gertrud föddes den 3 april 1899 i Karptjärn i Överluleå församling som näst äldsta dotter till banvakt Rudolf Degerman och hans hustru Hilda Engfors. 1923 gifte hon sig med Sven Enberg. De bosatte sig på Svens hemgård i Långsjön där de levde på vad skogen och marken gav. Makarna dog på 1970-talet.

Här kommer två bilder på Selma:

Och två bilder på Gertrud:

Min farmor och farfar har berättat en hel del om sina mammor. 

Om Selma har berättats att hon var en religiös och aningen sträng kvinna. Ogillade kortspel. Hon vävde och skötte korna. Selma var ett tag piga i Bredåker, men hon började som 12-åring med att hjälpa en familj som väntade tillökning. En vinter i unga år högg hon också timmer med två av sina systrar.  

Om Gertrud har berättats att även hon var piga innan hon gifte sig och blev hemmafru. Hon handarbetade och vävde. Gertrud gick skola några terminer i Brännberg. I unga år led hon av spanska sjukan så hon tappade allt hår och var tvungen att dra ut alla tänder. Hon hade också klämt långfingret i en tågvagn så det blev krokigt.  

Syskonen Nilsson på Junkön

Min morfars morfars farfar hette Lars Nilsson. Han föddes i Gäddvik i Nederluleå församling den 29 oktober 1764 som äldsta son till den blivande nybyggaren på Junkön Nils Hansson och hustru Elisabet Andersdotter. Lars övertog sedermera hemman nr 2 på Junkön i Luleå skärgård tillsammans med sin hustru Christina Olofsdotter från Kallax. Här vill jag berätta mer om Lars och hans syskon. Och visa hur mycket mer kunskap och förståelse man kan få om sina direkta anor genom att forska på deras syskon.

Nils och Elisabet fick nio barn tillsammans mellan åren 1762-1779, varav 6 av barnen överlevde till vuxen ålder. De tre sista barnen föddes på Junkön. De hette och levde mellan, i ordningsföljd med äldst först och yngst sist:

Maria Nilsdotter 17620121-18330417.
Catharina Nilsdotter 17630421-18250420.
Lars Nilsson 17641029-18550824.
Elisabet Nilsdotter 17660223-17660726.
Hans Nilsson 17670628-17830513.
Elisabet Sundström 17690317-18420128.
Nils Nilsson 17710215-18211113.
Brita Margareta Nilsdotter 17740407-18170217.
Isak Nilsson 17790418-död ung.

Här följer en kort berättelse om syskonens liv och leverne:

Maria Nilsdotter föddes den 21 januari 1762 i Gäddvik. Som 23-årig piga gifte hon sig med styvsonen på granngården Junkön nr 1 den 11 april 1785. Vid denna tid fanns det bara två hemman på ön. Mannen i fråga hette Per Hansson och föddes i Siknäs Nederkalix församling den 26 juli 1762. De levde tillsammans på ön resten av sina liv och uppfostrade tillsammans 8 barn, med födelseår inom parentes: Catharina Elisabet (1786), Maria (1787), Anna Margareta (1788), Christina Helena (1790), Sofia (1794-död ung), Per (1795), Johanna (1796), Magdalena (1803). Sonen Per övertog så småningom hemmanet med sin hustru Catharina Nilsdotter, han kallade sig för Sundvall. Maria blev 71 år gammal, hon dog av bröstsjukdom den 17 april 1833 på Junkön.

Catharina Nilsdotter föddes den 21 april 1763 i Gäddvik. Hon stannade kvar som piga hos sin bror Lars på Junkön nr 2. När han blev änkling 1810 och fann sig stå ensam med 6 minderåriga barn kom hennes hjälp säkerligen extra väl till pass. Catharina blev 61 år gammal, hon dog av slag den 20 april 1825 på Junkön.

Lars Nilsson föddes den 29 oktober 1764 i Gäddvik. Vid 6 års ålder flyttade han ut med sina föräldrar och syskon i skärgården utanför Luleå. Här tog fadern upp nybygget Junkön nr 2. Så småningom övertog Lars bruket av gården. Han kallades ömsom för bonde, arrendator och torpare. När han var 35 år gammal, den 14 april år 1800, gifte han sig med pigan Christina Olofsdotter från Kallax. Hon var född den 25 september 1767. Mer om henne finns att läsa i ett blogginlägg från november 2012. De fick 7 barn tillsammans, med födelseår inom parentes: Nils Petter (1801), Lars Gustaf (1802), Jakob (1804), Isak (1805), Olof Johan (1806-1821), Hans Fredrik (1808), Margareta Elisabet (1809-1809). Flera av sönerna kallade sig för Ökvist och byggde båtar för seglats österut. Den 1 oktober 1810 förlorade han sin hustru i en böldsjukdom. Lars levde därefter som änkling tillsammans med sina barn, två av sina systrar och sin mor på Junkön. Han gick bort den 24 augusti 1855, i en ålder på hela 90 år!

Elisabet Nilsdotter blev endast fem månader gammal. Hon föddes den 23 februari och dog den 26 juli 1766 av bukrev, ett samlingsnamn för olika magåkommor som exempelvis kolik och förstoppning.

Hans Nilsson föddes den 28 juni 1767 i Gäddvik. Han dog endast 15 år gammal av slag den 13 maj 1783 på Junkön. 

Elisabet Sundström föddes den 17 mars 1769 i Gäddvik. Liksom sin äldre syster Catharina stannade hon kvar hos sin bror Lars på Junkön nr 2 och gifte sig aldrig. Hon tog sig efternamnet Sundström och bland syskonbarnens dopnotiser kallas hon för jungfru. Varför hon kallades för jungfru vet jag inte. Titeln har jag för mig borde tillskrivas högre stånds fröknar. Kanske går det att utläsa mer om hennes livssituation i en eventuell bouppteckning. Hon dog den 28 januari 1842 på Junkön i en ålder av 72 år.

Nils Nilsson föddes den 15 februari 1771 på Junkön. Han var länge dräng hos sin bror men när han nått 43 års ålder gifte han sig med änkan på Unbyn nr 6, Catharina Larsdotter, det var den 15 januari 1815. Därefter blev han bonde på gården och styvfar till hennes två barn från första äktenskapet. Catharina var född den 28 februari 1774 i Unbyn. De hann få ett barn tillsammans, dottern Elisabet Margareta föddes den 11 december 1816. Tyvärr dog hon ung, dock har jag inte återfunnit henne i dödboken. Nils gick bort redan den 13 november 1821 och blev sålunda endast 50 år gammal. Dödsorsaken var vattusot.

Brita Margareta Nilsdotter föddes den 7 april 1774 på Junkön. Hon började sitt värv som piga men gifte sig så småningom med drängen från Ersnäs, Jakob Olofsson, det var den 25 mars 1808 och hon var 33 år gammal vid tillfället. Maken var född i Reveln den 2 oktober 1782, han blev så småningom soldat Krigsbuss i Måttsund. De fick sonen Isak tillsammans den 21 januari 1812, han blev dock endast 3 månader gammal då han dog av okänd sjukdom den 12 maj samma år. Den 17 februari 1817 dog Brita Margareta i Måttsund endast 42 år gammal i barnsäng. Barnet finns inte antecknat i födelseboken. Vid hennes bouppteckning från den 5 april 1817 antecknas hennes arvingar vara bröderna Lars Nilsson och Nils Nilsson samt svågern Per Hansson.

Isak Nilsson föddes den 18 april 1779 på Junkön. Han finns inte antecknad i husförhörsboken varför jag tolkar det som att han dog väldigt ung. Dock har jag inte kunnat återfinna honom i dödboken åren 1779-1790. Han finns heller inte uppräknad som arvinge vid faderns bouppteckning 1806.

Det är en intressant bild som framträder. Dels att syskonen stannade hemma så pass länge hos sin bror, min anfader, dels att de väntade relativt länge med att bilda egna familjer. Kan det ha att göra med svårigheterna att få jordbruket gångbart ute på ön? Kanske fanns det ingen möjlighet att försörja fler familjer på Junkön vid denna tid? Eller fanns det någon annan orsak? Intressant är det iallafall. Och det ger en fördjupad förståelse för min anfaders liv.  






 

Ordförande Sundkvist

Min farmors farfar Anders Sundkvist (1863-1938) var en av grundarna till Brobyns Blåbandsförening, vilken också kallades Hoppets stjärna. Idag fann jag på Norrbottens Föreningsarkiv en tjugoårs rapport som Anders skrivit om Blåbandsföreningen i Brobyn. Här följer en avskrift av rapporten:

Tjuguårs Raport
År 1898 den 20 Mars Stiftades Blåbandsföreningen "Hoppets Stjärna" någon dag förut Höls Nyckterhets möte i Brobyn av Predikanten hr N. Bondén från Luleå. Efter Föredraget blef frågan Om några ville ansluta sig för Stiftande av Blåbandsförening, de närvarande voro eniga derom, teckning företogs Och enligt Protokoll antecknade sig 13 st vid detta tillfälle, så bestemdes, att på Söndagen den 20 Mars samlas för val av Styrelse. Söndagen kom Och vi samlades enligt förut fattat beslut Då undertecknad blev utsed att leda dagens möte, efter ett kort tal av undertecknad, som manade de närvarande att ansluta sig till de redan tecknade, Framsteldes frågan Om de tecknade skulle bilda egen förening. Efter en stunds Diskussion beslutades att bilda egen förening det fans då redan en Blåbands förening i Wibbyn, Bildad av Predikanten C.M. Johansson Från Luleå. Och frågan var då om de tecknade skulle ingå i den föreningen, vilket avslogs enhelligt. Så blev frågan om val av styrelse, ty de tecknade ansågo, att ingen av dem var lemplig, Och så diskuterades , ty undertecknad var vid samma tid redan Ordf. i Skogsro, som då redan var 2 år gammal, vadan Jag ansåg mig icke kunna åtaga mig tvenne Föreningars vård, men vakt måste ske, Det kunde icke sparas, utan smid medan Jernet är varmt, så ock här, Man skred till val. Och valet utföll så, enligt Protokoll, Till Ordf. A Sundkvist, Sekreterare Isack Söderström, kasaförvaltare Lärarinnan Hulda Lingren, vise sekreterare dito Hulda Lindgren. Föreningens namn bestemdes till "Hoppets Stjärna".
Undertecknad omvaldes till Ordf. år från år tils 1900, Då på entregen begäran avgick, Och Skolläraren O.J. Alden blev vald till Ordf. som stod i 2 år. Wid Årsmötet 1902 återvaldes undertecknad som sedan stod Ordf tils 1909. Då en skism inom föreningen uppstod, Och undertecknad avgick på egen begäran Och ingick i Logen I O G T på Syden. Efter att undertecknad avgåt, valdes till Ordf hr Isack Nordlander, som tjenstgjorde till årsmötet 1911 den 1 Januari, Då undertecknad av vissa orsaker nödgades ingå i Föreningen, Och vid samma årsmöte återvaldes till Ordf. Och sedan dess årligen återvalds, att i detalj återgifva vise Ordf. blefve mig för långt, vill blot nemna de olika personerna, nemligen den första Johannes Åström, O.J. Aldén, Isack Nordlander, F. Nordberg, J.A. Larsson, Hj. Söderström. Sekreterare Isack Söderström, J Söderström, David Åström, Albertina Söderström, Arvid Och Hugo Söderström, F. Nordberg, Erika Söderström, Johan Karlsson, Arvid Larsson, Johan Rönbek, Beda Andersson Och Arthur Sundkvist m fl. som hafva tjenat olika tider vid Protokollet. men som en Matrikel äj återfinnes kan äj med sifror återgifvas hur många som varit med i Föreningen, bland de först ingångna vid Föreningens Stiftande, finnes blot kvar, Anna Andersson, Axel Nordlander, Aug Enström, Anna Söderström. Nu varande medlemmar är 124 st.
Wi kunna med glädje skåda tillbaka på en svunnen tid, med glädje utbrista, stora ting har herren utfäst hans är äran, Om icke herren hade varit med, så hade vi ingenting kunnat utretta, Därför må herren hafva äran icke åt oss, utan åt herren gifne man äran. 
Brobyn den 24 Mars 1918
A Sundkvist Ordförande

Som synes ingick även hans son Artur i föreningens styrelse. En mycket spännande läsning då jag annars saknat skrivna ord efter Anders. Nu återstår ett fördjupat studium av protokollsböckerna för att se vad han tyckte och tänkte och gjorde inom föreningen.

Emma Sundkvist

Min farmors farmor hette Emma Sundkvist. Hon föddes den 23 januari 1862 i Skatamark som näst yngsta dotter till bonden Zacharias Sundkvist och hans hustru Maja Cajsa Forsberg. Två dagar senare döptes hon, dopvittnen var Skatamarkbönderna Carl Fredrik Sundqvist och Johan Peter Nilsson med sina hustrur.

Hon växte upp med sina föräldrar och fem systrar på gården Skatamark 13. Systrarna hette Lisa Johanna, Maria, Stina Cajsa, Gustava och Hilda. Tragiskt nog förlorade hon sin mor vid 8 års ålder. Den 18 oktober 1870 dog Maja Cajsa endast 46 år gammal. Någon dödsorsak finns inte uppgiven i dödboken. Fadern blev nu ensam med de fem döttrarna som varierade i ålder från 21 till 5 år. Äldsta systern Lisa Johanna torde ha spelat en viktig roll i Emmas liv från den tidpunkten och framåt.

Lisa Johanna gifte sig 1875 med mågen Magnus Bergman och övertog föräldragården kallad "i si Zackri" så småningom. I boken "Skatamark förr och nu" står det att Lisa Johanna var bygdens jordemor och att hon skötte slakten av får och kalvar.

Vid 23 års ålder, 1885, lämnade Emma föräldrahemmet och blev piga hos sin äldre syster Maria med make August Andersson på Brobyn 3. Även hennes syster Gustava var piga hos Maria ett tag. Mellan 1888 och 1889 var Emma piga hos bonden Johan Lindqvist med hustru Cajsa Stina Andersdotter.

Emma hade hunnit bli 27 år gammal, med andra ord myndig, då hon gifte sig den 14 december 1889 med torparsonen och fästmannen Anders Sundkvist från Brobyn. I vigselboken står "Fästequinnan myndig, bifallet". Med det menas att hon såsom myndig kvinna själv biföll att gifta sig. Hon hade ingen giftoman som godkände hennes giftermål med den 26-årige torparsonen.

Emma flyttade in till sin svärfar torparen Emanuel Sundkvist och sin svåger Viktor Emanuel på torpet under Brobyn 2. Svärmodern, Maja Lena, hade dött av vattusot i juli samma år som bröllopet ägt rum. Hon blev sålunda enda kvinna på torpet, med ansvar för tre män i åldrarna 63 till 23 år. Snart kom även sönerna Viktor , Axel Artur och Johan Emil. Hennes förstfödda, Viktor, levde endast i fem dagar i augusti 1890. Axel Artur följde 1891 och Johan Emil 1893. Dessa fick hon behålla i livet. Den fjärde sonen, Abel Edvin, förlorade hon tidigt. Han levde mellan 1895 och 1897. Därefter dröjde det 8 år till nästa barn, dottern Svea Emma Viktoria föddes i januari 1903. Kanske kan man tänka sig att Emma fick hjälp vid barnafödslarna av sin syster Lisa Johanna, jordemodern i Skatamark?

Vid yngsta dotterns födelse var hennes make torpare under Brobyn 2. Han hade fått ta över torpet efter fadern Emanuels bortgång 1897. Då hade hans bror också flyttat hemifrån, Viktor Emanuel blev Baptistpredikant under namnet Winberg i Råneå under några år. Men mer om detta vid ett annat tillfälle.

Ett utdrag ur husförhörsboken, Brobyn 2 (Överluleå AIIa:3a 1900-1910 sid. 232):

Emma förlorade som sagt sin svärfar 1897, fyra år senare förlorade hon också sin egen far. Zacharias Sundkvist dog den 20 april 1901 i Skatamark av lungsot. Sönerna Artur och Emil lämnade hemmet tillfälligt i och med värnplikten 1912 respektive 1914. Året därpå, 1915, lämnade paret sitt torp bakom sig. De flyttade då till Brobyn 4 där Anders blev hemmansägare över 3/64 mantal. För första gången i sina liv ägde de sålunda sitt egna hemman, sin egen jord!

Två bilder på familjen Sundkvist i Brobyn:

Stående från vänster: Artur, Svea och Emil. Sittande från vänster: Anders och Emma.

Sittande från vänster: Svea, Anders, Emma och Artur.

Emil var den första ur barnaskaran att stadga sig. 1924 gifte han sig med Selma Albertina Enberg från Vitträsk. De bodde kvar hos Emma och Anders i två år innan de flyttade till sitt egna boende i Degerbäcken.  Under denna tid fick Emma sitt första barnbarn. Emil fick därefter tre döttrar till, en av dem var min farmor.

Svea var nästa ut. Hon gifte sig 1926 med Axel Edvin Broström från Brobyn. De blev hemmansägare på Brobyn 4 och hade en fosterdotter.

Artur var 39 år gammal när han gifte sig med Lydia Margareta Johansson från Smedsträsk. Paret blev jordbrukare i Prinsnäs där Artur också blev självutnämnd byafotograf. De tog hand om två fosterpojkar, och ett finskt krigsbarn under andra världskriget.

Några bilder på syskonen Sundkvist:

1938 förlorade Emma sin make. Som änka bodde hon i hemmanets bagarstuga. Dit kom ofta hennes barnbarn och hälsade på, då brukade hon som småspringa, mötte upp dom springandes. Emmas barnbarn har också berättat att hon spann ull och stickade. Att hon var liten till växten och hade bruna ögon. Att hon var glad och alltid brukade ta med en karamell eller en liten sak när hon skulle hälsa på sina barnbarn. 

I Norrbottens Föreningsarkivs samlingar återfann jag Emmas namn i arkivet efter Broby Missionsförsamling. I en medlemsförteckning från 1939 står det att Fru Emma Sundkvist blev antagen i församlingen år 1898. Med andra ord var hon frireligiös, och stödde sin församling. I dess kassabok står det den 28/9 1941: "Gåva av Tant Sundkvist 5 kronor". Hon gick ur församlingen i och med sin bortgång den 26 januari 1947.