Ungdomsförsyndelser

Min morfars farfars mormors mormor hette Maria Mårtensdotter. Hon föddes den 12 april 1735 i Måttsunds by i Nederluleå församling Norrbottens län. Föräldrarna var bonden Mårten Larsson och hustru Sara Olofsdotter.

I Svea Hovrätts renoverade domböcker för Norrbottens län återfinns ett intressant mål om min anmoder Maria. Jag har renskrivit detta protokoll från Luleå tingslags häradsrätt den 23 september 1747. Denna renskrift följer här:

Widkommande ålderstigna pigans i Måtsund Margeta Nilsdåtters Klagan öfwer omyndiga Barnen i samma By Maria Mårtensdåtter och Lisa Olofsdåtter, af hwilka den förra, efter den för handen warande KyrckioBokens innehåll ärfors i denna Socken och benämde by född den 12 April År 1735, och den sednare den 10 uti samma månad, samt följachteligen fylt sina 12 År at the nästlidna Martii månad och i Margetas frånwaro skola ingåt i hennes stufwa, samt af then mat therstädes warit, förtärt om 3/4 kaka rågbröd, litet smör och salt fisk, samt öfwer alt detta snattat och medtagit hwarsina twå slantar utur Margetas penningepung den de wid samma tilfälle öfwerkommit;

Så emedan, sedan benämde omyndiga små och späda til wäxten widgåt sig i berörde måtto hafwa förgåt och det af tilfälle, at Maria haft Margetas Boskap, at efter begäran tilse och ansa, samt, at de berörde slantar allenast at leka med och som deras utsago lydde, at kasta i Pått, ur hennes pung tagit, deras föräldrars Mårten Larsson samt hustru Helena Stålts förberörde öfwerklagade afsaknad henne Margeta Nilsdåtter afstilla månde, medelst hwarsina til henne afgifne nya ... Kmt, där med hon ock yttrade sig aldeles förnöjd, föregifwande på tilfrågan nämden, at berörde omyndiga förr detta aldrig med någon slik wanart witterligen warit beträdda eller berycktade;

Fördenskull och så wida oftaberörde Margeta Nilsdåtter för det henne således olofligen afhända, blifwit afsjtild ärachtade sig Härads Rätten berörde mål intet widare tilstå at åtgiöra, än för en slik wanart benämde Maria Mårtensdåtter samt Lisa Olofsdåtter alfwarligen warna och för det öfriga ansågades närwarande föräldrar, at i någon Kronobetientes närwaro dem sielfwa för besagda deras odygd med ris aga.

Källa: Svea Hovrätt - Advokatfiskalen Norrbottens län EXIe:4193 1747 sid 497.

Med andra ord fick Marias föräldrar aga henne, säkerligen ett hårt lidande både psykiskt och fysiskt. Inte minst förödmjukande då det skulle ske i vittnens närvaro. En hård läxa att lära. Hon blev så småningom gift med drängen sedermera bonden i Svartlå Anders Jönsson som hon fick några barn med. De levde båda till 80-års åldern.

Kerstin Larsdotter

Min morfars morfars mormors farmors mor hette Kerstin Larsdotter. Enligt Nederluleå församlings dödbok så var hon född år 1660. Församlingens äldsta födelsebok inleds år 1696 så att verifiera detta är svårt. Möjligtvis går det att ta reda på genom att studera församlingens räkenskaper och se om hennes far betalade en dop-penning det året.

Enligt dödboken var hennes föräldrar Lars Larsson och Brita Andersdotter, hemmahörande i Hedens by i nuvarande Bodens kommun. Fadern har gått bort före första husförhörslängden började föras kring år 1708. Han står inte med i kolumnen "Ålderdomen" under hemmanet Heden 14. Däremot finns hustrun Brita där. I följande husförhörslängd för 1732-1739 finns hon inte med.

Här är dödboken återigen en fantastisk källa till information. Hustru Brita Andersdotter i Heden dör den 27 juni 1725. Hela 105 år gammal! Prästen som har nedtecknat denna makabra ålder skriver: "Berättas, hafwa fördt ett stilla Lefwerne och med sin nästa i god sämja lefwat. Men det som merkwerdigast är, att hon en så hög ålder ärnådt, som i denna tyden mycket waar är, ty hon har lefwat, som säkert berättas uty 105 åhr". Född redan år 1620, pappan anges ha hetat Anders Olofsson och modern Marta.

Hennes dotter blev också gammal. Hon blev 80 år. Kerstin dog den 23 april 1740. De delade sin ålderdom tillsammans på Heden 14. Dottern omnämns med två efternamn, dels soldatnamnet Mjuk men även Mild. Möjligtvis var Kerstin make Nils soldat, och som sådan stupade redan innan första husförhörsboken började föras. Han finns då inte med där. Däremot sonen Nils Nilsson med hustru Karin Andersdotter. Nils brukade jorden och under orosåren tjänade han också som soldat Mild.

Kerstin och Nils fick åtminstone fyra barn tillsammans. Dottern Brita född omkring 1685 och namngiven efter sin mormor, sonen Nils omnämnd i förra stycket född omkring 1689 samt döttrarna Kerstin och Karin födda efter det nya århundradet. Kan deras mamma ha varit gift med två olika Nils, med tanke på det femtonåriga glappet mellan äldsta och yngsta döttrarnas födelseår? Kanske går det att utläsa något i kyrkans räkenskaper även här, men denna gång avseende brudpenningar. Men då måste jag ju först veta vad hennes make hette i efternamn, kanske kallades han för Nils Mjuk?

I dödboken år 1792 uppges min anmoder, Kerstins dotter med samma namn, ha varit 95 år gammal. Det ger födelseåret 1697, men någon Kerstin med fadern Nils i Heden finns inte med det året. Ibland blir det ju fel på några år hit eller dit. Men den 17 mars 1701 döps dock ett flickebarn vid namn Kerstin i Heden, hennes far uppges vara Nils Nilsson. Troligtvis är detta min anmoder. Mödrarnas namn dröjde prästen med att anteckna en bit in på 1700-talet.

Denna Kerstin stannade i byn, hon gifte sig den 8 januari 1728 med Nils Henriksson från Heden 3. De fick sju barn tillsammans: Margareta 1729, Kerstin 1730, Karin 1732, Henrik 1734, Nils 1737, Barbro 1739 och så min anfader Lars född den 26 december 1743. Bland hennes syskonbarn återfinns också flicknamnet Kerstin men även Brita.

Hennes äldre bror Nils Nilsson Mild gifte sig den 5 december 1727 med Karin Andersdotter, även hon hemmahörande i Hedens by. Han övertog hemmanet Heden 14 och fick barnen: Kerstin 1729, Brita 1731, Kerstin 1733, Nils 1734, Margareta 1737 och Anders född 1740. Systern Brita stannade även hon på hemgården, arbetade som piga hela sitt liv och dog den 8 september 1762. Fem år senare dog även Nils.

Yngsta systern Karin gifte sig troligtvis till Bredåkers by. Med soldaten och bonden Per Olofsson Mild på Bredåker 6. Här återkommer alltså detta soldatnamn: Mild! De återfinns som faddrar på åtminstone ett av Nils Nilsson Milds barn, och vice versa. Och hon är överstruken i den äldsta husförhörslängden, dvs hon gift sig som senast kring 1732. Per Olofsson Mild gifte sig den 12 december 1733 med pigan Karin Nilsdotter från Heden. De fick två barn tillsammans: Olof född 1738 och Brita 1745. Karin dog av vattusot den 24 september 1768, samma sjukdom som krävde den äldre brodern Nils liv året före.

Nu återstår mer forskning i kyrkoräkenskaperna för att ta reda på mer om mina Heden-anor på 1600-talet!

En Björnjagt...

Min farfars mormors styvfarfar hette Hans Gustaf Engfors. Han var född den 29 januari 1806 i Mårdsele Gällivare församling och dog den 7 september 1886 i Björnbergsträsk Överluleå församling. Det var tillsammans med sin hustru Anna Greta Sundberg som han omkring 1847 bosatte sig på nybygget Björnberg och blev landbonde sedermera åbo. Paret gifte sig dock inte förrän 1853. De fick två döttrar, Anna Charlotta som blev 3 år gammal och Kajsa Ulrika som uppnådde en ålder av 8 år. Han överlevdes med andra ord av sin styvson, Anna Gretas oäkta son Johan Petter och den fosterdotter de tagit hand om ett antal år på slutet av 1860-talet. 

Via Kungliga bibliotekets skannade tidningar kunde jag efter att ha sökt på efternamnet "Engfors" finna en intressant artikel om min Engfors:are. Så här i jakttider bjuder artikeln på en makalös historia om gamla tiders björnjakter och i synnerhet min egen släktings möte med den mäktige björnen för en sisådär 160 år sedan. Klippet är hämtat ur Aftonbladet utgivet 1856-01-08:

    

När Hans Gustafs bouppteckning förrättades i januari 1887 var det styvsonen Johan Petter, min farfars mormors pappa som uppgav boets innehåll. Det sparsmakade bohaget bestod kort och gott av: en fäll, två kuddar, ett täcke, en säng, två matspannar, en tröja, två par byxor, två västar, två skjortor, ett par strumpor och en halsduk. Någon yxa räknades inte upp bland hans tillhörigheter. Däremot var boet skyldig Johan Petter för ett lån uttaget 1880 samt för kosthåll och skötsel under sjukdomstiden. Vilken sjukdom som refereras till är okänt. 

För att söka bland svenska dagstidningar efter historiska artiklar om dina egna släktingar, sällsamma händelser och/eller intressanta platser med mycket mera gå in på: http://tidningar.kb.se/.

Det kom ett brev...

... från Kanada daterat den 20 december 1925. Mottagare var min farfars far Sven Enberg i Långsjön. Avsändare var förmodligen en av Svens kusiner, Ragnar eller Konrad Sundkvist som emigrerade till Nordamerika 1923 respektive 1924. Nedan en skannad bild av kuvertet.

Nedan följer en avskrift av brevets textinnehåll:

Oak Bluff den 20/12 1925

Hej på dej gamla Heders knöl!

Ja äntligen har väl underteknad hämtat sig så pass att några ord kunna formas till Tack för det långa efterlängtade brev som kom mig till handa härrom dan. Å det var inte bara et utan det var två korvar i samma skinn så när de lika blev så vart de riktigt, undras vad som verkligen går åt dig kar, om du fått flugan när du kommer ihåg en sådan här spjuver här ute i vilda vestern. Ja så ser jag ju nu brevet att du lever ju och mår bra, och detsamma gör även jag.

Så skriver du om jakt och fågelfångst du har haft en väldig tur med dig på jaktstigen. Nog är jag ute någon gång men det är så lite här det är endast rapphöns och hare, samt vildgäss på våren. Så ser man ju någon varg och räv. Men det är så öppen slätt alltöver i det här distriktet så man kan ej lura dem. När det bär iväg opp till skogstrakter då finns det gott om såna som du "hookat" i vitögat de kallas "moos" på engelska.

Så tror du att det är att skära Guld med täljkniven men det är inte så i Canada för närvarande åtminstone det har varit den tiden då de kunde göra pengar här men den tiden är gången. I det har blivit ett sådant stillestånd med allting här. Så är det inte någon samhållighet ibland arbetarna heller. Man kan aldrig lita på dem. Engelsmännen och likadant de Canedians (de infödde) låter de där storgubbarne driva sig så lågt ner så det är nästan omöjligt för en annan människa att få någonting. Det är många tusenden som arbeta endast för mat och husrum under vintern. De stå så lågt nedtryckta så de gör aldrig några anspråk på att förbättra sin ställning, det är även en sådan eländigt rutten regering de ha här så det är en skräll att de få ha någon talan. De stora bolagen importera galizer och ryssar och kineser, ty de få dem för nästan ingenting och då användes dom liksom djur. Men på samma gång att de tar in dem så avskeda de sina egna landsmän och låter dem gå utan arbete.

Så inte skryter jag utav Canada fast inte har jag lidit någon nöd, arbete har jag haft sen jag kom hit men om jag säger för dig hur stor betalning jag har tror du mej inte men det är inte mer än 10 dollar i månaden. Då kan du räkna ut vad sorts förtjänster det är, då är det ju mat och husrum dessutom. Så blir det inte andra tider dröjer det nog länge innan jag åter ser Sveriges jord. Nog är det bättre i Staterna men då måste jag ha varit här i 3 år först innan jag kan erhålla pass att gå över dit. Det enda som är något lönande här är om man har en farm och vet att sköta den rätt. Då kan det ju tjänas lite pengar men det är ju inte gjort på en gång arbetat upp ett jordbruk. Men har man lika kommit sig igång så nog kan man alltid göra sig så man lever och om man har tur med sig något över också.

Nog finns det många svenskar här ute som har gjort det bra med farmning. Det finns även hela byar med svenska namn, en by heter Stockholm, en som heter Malmö och en som de kalla för Småland. Där är det smålänningar "you know".

Well det är väl snart på tid att jag slutar mitt klottrande du är nog trött innan du haltat dig igenom det här med käpp och krycka! De är inte omöjligt du ej måste använda styltor ibland "you know". Så vet jag inget annat nu än du må då hälsa så mycket till allesammans där oppe i höga norden. Å de glömma å så har do vel ett par gluttingar?

Så är du mest Hälsad från din forne bundsförvant i Canada

Du sporde när jag skulle gifta mej det vet jag inte ännu si, det blev strejk i Guldgruvan så det finns inte nå gold? "You know" (du vet). Så må du ha en väldigt God "fotsvettning" på det nya året 1926.

Min farfars farmors farmors farfars mor Elsa Danielsdotter

Elsa Danielsdotter föddes den 30 januari 1712 i Sävast. Hon var nummer tre i en syskonskara på sammanlagt 7 barn. Fadern var bonden Daniel Jonsson och modern hans hustru Marta Eriksdotter. De bodde på Sävast nummer 8. Vid dopet den 1 februari närvarade fastern Anna som då var piga i Sävast, soldaten Per Kank och förmodligen en till av hennes fastrar – Cecilia Jonsdotter med maken Nils Olofsson i Sävast.

Utdrag ur födelseboken: Nederluleå-C-1-1696-1725-Bild-89-sid-162.

Hon växte upp med äldre brodern Jonas född 1707, äldre systern Brita född 1710 och de yngre syskonen Erik född 1718 och Olof född 1719. Småsyskonen Karin och Daniel gick bort som små, Karin blev endast 9 månader gammal och gick bort när Elsa var två. Sommaren 1715 dog farfar Jon och farmor Brita med en knapp månads mellanrum på gården. Där fanns även fastrarna Karin och Anna innan de lämnade gården för att tjäna som pigor.

Vid åtta års ålder drabbades Elsa och hennes familj av en stor tragedi. Fadern Daniel gick bort alldeles för tidigt, endast 38 år gammal. Orsaken är inte nedtecknad i dödboken. Modern Marta fortsatte att fostra sina barn själv, hon brukade jorden troligtvis med hjälp av den trettonårige sonen Jonas. Systrarna Brita och Elsa fick förmodligen ta ansvar och hjälpa till med småbröderna som fortfarande var lindebarn.  

 Hennes storasyster Brita var först att lämna boet. 1735 gifte hon sig med den dåvarande Korpralen Daniel Stoltz, han blev sedermera Sergeant Pihlfeldt i Gammelstad. Elsa gifte sig vid 25-års ålder med drängen Lars Olofsson från Unbyn. Datumet var den 8 december 1737, hon kallas då för piga. Maken var vid denna tid 24 år gammal, född 1713. Morgongåvan var satt till 30 lod silver. En summa hon förväntades leva på i änkeståndet.

Utdrag ur vigselboken till höger: Nederluleå-C-2-1726-1742-Bild-211-sid-378.

Tre barn föddes i rask takt i Unbyn, sonen Olof 1738 och döttrarna Maria 1740 och Brita 1741. Fadern uppges inte ha något yrke, förmodligen var han inhysesman på sin föräldragård Unbyn 4. Det vill säga han hyrde in sig i någon annans gård. Lars yngre bror Jakob är min farfars farmors farfars farfar.

Den 29 januari 1740 gick modern Marta Eriksdotter bort även hon alldeles för tidigt, 52 år gammal. Två dagar innan hade sonen Erik, soldaten Lustig, gått bort. De kom att begravas tillsammans i samma grav, inne i Nederluleå kyrka bredvid predikstolen. Det var sonen Jonas som tog över gården Sävast nummer 8. Han gifte sig två år efter moderns bortgång med Karin Nilsdotter från Vittjärv. Elsas yngsta bror, Olof, blev soldat Väst i Ängesbyn där han 1745 gifte sig med Karin Nilsdotter som hörde hemma i samma by.

1742 var året som Lars och Elsa flyttade från Unbyn till Västmarken. Där de blir husbondfolk på gården med nummer 1. På gården föds sedan deras 6 barn: Helena 1743, Daniel 1745 (min anfader), Lars 1747, Hans 1748, Jakob 1750 och Marta 1752. Alla barnen uppnådde vuxen ålder, inte helt vanligt vid denna tid. Nästa barn förlorade de dock i späd ålder, Magdalena föddes den 24 maj 1754 och dog bara elva dagar senare. Orsaken anges vara en okänd barnsjuka. Vid denna tid var de återigen inhysesfolk, denna gång i Gammelstad. Kanske hyrde de in sig hos Elsas äldre syster Brita som numera var sergeantsfru Pihlfeldt. Yngsta dottern Anna Catharina föddes också här i januari 1756.

Den 23 augusti 1756 skedde en hemsk olycka. Dödboken berättar vad som hände: Inhysesman Lars Olofsson i gl. staden, född år 1713, fadern Olof Larsson, modern hustru Malin Larsdotter i Unbyn, omkom på detta sättet: kom i följe med sin fader Olof Larsson, begåfwo sig ifrån sin slott eller äng vid Mockträsket på Unbys skogen til en myra Kiukmyren kallad, ett litet stycke ifrå benämda träsk belägen, i tanke at äfven afberga den samma, men under det de ditfölgdes åt, väckte de oförvarandes på en vid vägen uppstäld carbin til en biörns fällande, och när Lars Olsson träffade tråden, som ifrå låset var lagd öfver vägen, så lossade skottet ur carbin, och tog mitt genom hans venstra lår, strax ofvanför knävecket, af hwilket skott han inom en timmes tid under sin siäls anbefallande i Guds hand, med döden afgick den 23 augusti sedan han i werlden lefvat vid past 43 år, och blef på Kyrkiogården begrafven den 29 ejusdem. Maken dog, skottet måste olyckligtvis ha träffat en stor artär eller åder. Kanske hann de dock säga hejdå till varandra. Elsa lämnades ensam med 10 barn i åldrarna 18 år till 7 månader att försörja. Och en outsäglig sorg.

De levde kvar i Gammelstad ett par år tills hon gifte om sig 1763 med drängen Per Persson från Sävast. De grundade då nybygget Råbäcken tillsammans. Vid tillfället var hon 50 år gammal så det föddes inga barn i äktenskapet. Hennes egna barn började själva yngla av sig på slutet av 1760-talet. Äldsta dottern Maria gifte sig 1767 med en dräng från Heden som hette Olof Persson. Deras barn Per som föddes i mars 1769 på nybygget Brännbergsträsk var Elsas första barnbarn. Näst på tur att gifta sig var sonen Daniel, han tjänade som soldat Svärmare i Sävast när han 1771 gifte sig med pigan Lisa Persdotter från Ersnäs. 1772 blev sönerna Olof och Lars bortgifta med Christina Månsdotter från Alvik respektive Maria Henriksdotter från Bredåker. Vid tillfället kallades Olof för nybyggare i Råbäcken och hans yngre bror Lars var dräng på samma ställe.

Sonen Olof grundade Råbäcken nummer 2 och fick ett par tre barn, Elsas barnbarn som hon fick se växa upp i granngården och säkerligen hjälpa till att ta hand om. Sonen Hans tjänade ett tag som dräng i Luleå stad där han träffade en piga från Nederkalix kallad Barbro Rismarck. De gifte sig 1778. Året därpå var det dottern Britas tur att gifta sig, hon hittade en dräng från Sävast nummer 10 och återvände därför till hembyn ett tag. Men hon och maken Nils Larsson blev såsmåningom husbondfolk på Råbäcken nummer 3. 1780 blev ytterligare två av Elsas barn bortgifta, det var yngsta dottern Anna Catharina som återvände till sin faders hemby Unbyn i och med att hon gifte sig med bonden Lars Larsson i nämnda by, liksom yngsta sonen Jakob som var bonde på Sävast 4 och kallade sig Nyberg – han gifte sig med Maria Nilsdotter från redan omnämnda by. Näst yngsta dottern, Marta, var sist ut i barnaskaran att lämna hemmet och gifta sig. Hon gifte sig 1786 med bonden Johan Johansson på Svartbyn nummer 9. Dottern Helena är den enda jag inte lyckats finna någon vidare information om.

Elsa och Per brukade jorden tillsammans med barnen Olof och Brita som grundade Råbäcken 2 respektive Råbäcken 3 på 1780-1790-talen. Enligt bouppteckningen så hade hon tre kor, en kviga och ett antal får för sitt uppehälle på ålderns höst. Hon gick bort i en ålder av 78 år den 2 november 1790 i Råbäcken. Dödsorsaken angavs vara ålderdomsbräcklighet och slag. Elsas man överlevde henne med 9 år, Per dog i oktober 1799. Han hade gift om sig året efter Elsas bortgång med pigan Ingeborg Svensdotter, hennes ursprung är okänt. Tillsammans med Ingeborg fick han fyra barn, Anna Catharina 1792, Nils Petter 1793, Anna Catharina 1796 och Olof Gustaf 1798. Äldsta och yngsta barnen dog som små. Vid Ingeborgs frånfälle år 1820 angavs att hon bodde på Östra Råbäcken nummer 1, byn hade sålunda växt så pass mycket att den delats i två delar. Någon vidare utredning om byn Råbäckens ursprung och utveckling har jag inte gjort i detta sammanhang. 

Utdrag ur dödboken: Nederluleå-EI-1-1765-1820-Bild-114-sid-216.

Här slutar berättelsen om Elsa och hennes liv. Nu känner jag mig ett steg närmare min anmoder. 

Faderslinjen N1c1

Min faderslinje med utgångspunkt i min farfar med släkt från Över- och Nederluleå församlingar:

Farfar: Joel Rudolf Enberg född 19251117 i Långsjön, död 20090130 på Sunderby sjukhus

Farfars far: Sven Assar Enberg född 19010622 i Lövudden, död 19700517 i Långsjön

Farfars farfar: Ulrik Enberg född 18650718 i Bredåker, död 19261107 i Långsjön

Farfars farfars far: Isak Olof Enberg född 18230413 i Svartlå, död 19011217 i Bredåker

Farfars farfars farfar: Johan Hansson född 17951219 i Svartlå, död 18380430 i Svartlå

Farfars farfars farfars far: Hans Hansson född 17611007 i Svartbyn, död 18380214 i Svartlå

Farfars farfars farfars farfar: Hans Isaksson född 17270520 i Kallax, död 18091114 i Svartlå

Farfars farfars farfars farfars far: Isak Hansson född 17021012 i Brändön, död 17560414 i Kallax

Farfars farfars farfars farfars farfar: Hans Stefansson bosatt på Brändön.

Min pappa och jag har gjort varsitt DNA-test via 23andme och kommit fram till att denna faderslinje härstammar från Haplogruppen N1c1.

Enligt 23andme så uppkom dess föregångare, N1c, i norra Kina för ca 12000 år sedan och spred sig sedan både norrut till Sibirien och västerut in i mellersta Ryssland. De senaste 2000 åren spreds den västerut och nådde Skandinavien. I Finland är N1c den vanligaste haplogruppen, så mycket som 60 % av alla män bär den. I Sverige når den siffran 15 %.

Undergruppen N1c1 uppstod så sent som under de senaste 5000 åren. Den är vanligast förekommande i isolerade stammar, såsom exempelvis Yakut, i norra Sibiren där upptill 85-95 % är bärare av haplogruppen. Västerut återfinns den i så höga tal som 60 % hos samerna och 30 % hos estländare.

Jag kommer nog aldrig att få reda på vart Hans Stefansson kom ifrån då han föddes före kyrkböckernas tid. Så det är extra spännande att tänka sig att han var av samiskt eller finskt ursprung.

Avmätning Sammakko nybygge

Min mormors mormors morfars morfar Esajas Esajasson var nybyggare i Sammakko mellan 1778, då han köpte marken av sin bror Jakob, till 1832 då han dog av ålderdom. Genom Lantmäteriets sida för historiska kartor http://www.lantmateriet.se/Kartor-och-geografisk-information/Historiska-kartor/ återfann jag värdefull information om nybygget. I ett avmätningsdokument från 1792 står följande:

Charta öfver SAMMACKOSUVANDO NYBYGGE uti WÄSTERBOTTENS HÖFDINGEDÖME och Gellivare Lappmark Författad År 1792 af L.P. Bergner.

BESKRIFNING Sammackosuvando Nybygge:
Lydande under Meldersteins Jern och Manufactur Wärk uti Råne Sockn, är belägit 6. Mil ifrån Gellivare Kyrka och Marknadsplats, samt 9 Mil ifrån Öfwer Calix Marknadsplats och Kyrka, och Åbos nu af Nybyggaren Esaias Esaiesson som härtil nyttjar följande Ägor, neml.

Åker
1.a. Åkern uptagen på en hög backe wid det såkallade Sanger-Järf, består af Sandjord til matjord och stenig Sandbotn, är ej mycket frostständig, och gifwer i medelmåttiga År högst 3dje Kornets äring.

Äng
1. Åkerslott innom hägnaden med den å andra sidan warande Slåttergjärdan af samma jordmån med Åkern gifwer Hårdwallshö.
2. Rågålen gifwer myrhö, wäxande.
3. Axjockimyran dito.
4. Morasmyran dito.
5. Sangermyran om denna Nybyggare af ålder haft, men Krono Nybyggaren i Sackaswara under nu warande mätning, låtit genom Krono Länsman til sig Syna, slås nu endast ther och hwar fläcktals; men kan hel och hållen upslås.
6. Årrmyran gifwer myrhö.
7. Lillbergmyran dito.
8. Stridsmyran dito.
9. Östermyran dito.
10. Slåtter wid Lina Elf innom de upgågne Linier.
11. Kattänge wid samma Elf.
12. Öster och Långänge dito.
13. Forssänge dito.
14. Bredänge dito.
15. Hungrigänge dito.
16. Bjärmaänge dito.
17. Sammackoholmarne dito.
Widare upgaf Nybyggaren til Rödningsland en Holme sör i Elfwen straxt nederom Skogslinierne.
18. Den här afmätte Skogsmarken är hedländig, hwarå wäxer god Tall Skog så til timmer om andre Gårdsharfwor, med någon Granskog wid Elfwen.
19. Onyttiga mossamyror, som endast gifwa svagt mulbete.
20. Berg här innom.
21. Sjöar och Wattudrag med Wägar.
Summa: dugelig mark 1498 tunnland, odugelig mark 430 tunnland.

Muhlbetet är innom den afmätte Skogen så uselt, at derest Nybyggaren ej får hädanefter som hittils nyttja bete för sin Boskap på Sammackomyran, Sangermyran och wid Wästra ändan af SangerBerget, kan Creaturen här Sommartiden ej underhållas. Nu föder Nybyggaren En Häst, 7. Kor, En Qwiga och En Oxe samt några Får med tilhjelp af Skaf och mossa, som här å Orten mycket nyttjas. Qwarn som endast går om Wåren finnes, äfwen som litet, Fiske i Elfwen, men als intet i Sjön nedanom Nybygget. Dock är fisket i Elfwen aldeles otilräckeligit til husbehof. Tilgång til widare Åkerjord finnes tilräckelig, men til rödningsland als intet, och på den odlade Åkern besås 1 1/4 Tunna Korn. Här är hjelpeliga Hus, så til Man som Ladugård ehuru detta nu är 3dje stället, som Nybyggaren bebygt och påflyttat för at kunna få något frostfriare ställe, af hvilket kan ses, och denne nu warande Nybyggare är en lika så omtänksam som flitig Åbo. Flere Ägor och lägenheter finnas ej til detta Nybygge intygar,
På Embetes wägnar, L.P. Bergner.

Intressant att läsa att det var det tredje stället som Esajas bebyggde. Och att nybygget kunde föda så många som 7 kor. Det blir en ögonvittnesskildring av hur de levde år 1792 och ger mig som släktforskare en förståelse för hur de levde.

Bilder på Selma och Gertrud

I min släktforskning har jag samlat ihop bilder och information om personerna på bilderna. De flesta bilderna har jag fått låna och skanna av snälla släktingar. De personer i mitt släktträd som jag har flest bilder av är min farmors mamma Selma och min farfars mamma Gertrud.

Selma föddes den 15 september 1892 i Vitträsk i Överluleå församling som äldsta dotter till bonden P.A. Enberg och hans hustru Albertina Jönsdotter. 1924 gifte hon sig med Emil Sundkvist. De bosatte sig i Degerbäcken där de drev ett mindre jordbruk tillsammans. Makarna dog på 1970-talet.

Gertrud föddes den 3 april 1899 i Karptjärn i Överluleå församling som näst äldsta dotter till banvakt Rudolf Degerman och hans hustru Hilda Engfors. 1923 gifte hon sig med Sven Enberg. De bosatte sig på Svens hemgård i Långsjön där de levde på vad skogen och marken gav. Makarna dog på 1970-talet.

Här kommer två bilder på Selma:

Och två bilder på Gertrud:

Min farmor och farfar har berättat en hel del om sina mammor. 

Om Selma har berättats att hon var en religiös och aningen sträng kvinna. Ogillade kortspel. Hon vävde och skötte korna. Selma var ett tag piga i Bredåker, men hon började som 12-åring med att hjälpa en familj som väntade tillökning. En vinter i unga år högg hon också timmer med två av sina systrar.  

Om Gertrud har berättats att även hon var piga innan hon gifte sig och blev hemmafru. Hon handarbetade och vävde. Gertrud gick skola några terminer i Brännberg. I unga år led hon av spanska sjukan så hon tappade allt hår och var tvungen att dra ut alla tänder. Hon hade också klämt långfingret i en tågvagn så det blev krokigt.  

Syskonen Nilsson på Junkön

Min morfars morfars farfar hette Lars Nilsson. Han föddes i Gäddvik i Nederluleå församling den 29 oktober 1764 som äldsta son till den blivande nybyggaren på Junkön Nils Hansson och hustru Elisabet Andersdotter. Lars övertog sedermera hemman nr 2 på Junkön i Luleå skärgård tillsammans med sin hustru Christina Olofsdotter från Kallax. Här vill jag berätta mer om Lars och hans syskon. Och visa hur mycket mer kunskap och förståelse man kan få om sina direkta anor genom att forska på deras syskon.

Nils och Elisabet fick nio barn tillsammans mellan åren 1762-1779, varav 6 av barnen överlevde till vuxen ålder. De tre sista barnen föddes på Junkön. De hette och levde mellan, i ordningsföljd med äldst först och yngst sist:

Maria Nilsdotter 17620121-18330417.
Catharina Nilsdotter 17630421-18250420.
Lars Nilsson 17641029-18550824.
Elisabet Nilsdotter 17660223-17660726.
Hans Nilsson 17670628-17830513.
Elisabet Sundström 17690317-18420128.
Nils Nilsson 17710215-18211113.
Brita Margareta Nilsdotter 17740407-18170217.
Isak Nilsson 17790418-död ung.

Här följer en kort berättelse om syskonens liv och leverne:

Maria Nilsdotter föddes den 21 januari 1762 i Gäddvik. Som 23-årig piga gifte hon sig med styvsonen på granngården Junkön nr 1 den 11 april 1785. Vid denna tid fanns det bara två hemman på ön. Mannen i fråga hette Per Hansson och föddes i Siknäs Nederkalix församling den 26 juli 1762. De levde tillsammans på ön resten av sina liv och uppfostrade tillsammans 8 barn, med födelseår inom parentes: Catharina Elisabet (1786), Maria (1787), Anna Margareta (1788), Christina Helena (1790), Sofia (1794-död ung), Per (1795), Johanna (1796), Magdalena (1803). Sonen Per övertog så småningom hemmanet med sin hustru Catharina Nilsdotter, han kallade sig för Sundvall. Maria blev 71 år gammal, hon dog av bröstsjukdom den 17 april 1833 på Junkön.

Catharina Nilsdotter föddes den 21 april 1763 i Gäddvik. Hon stannade kvar som piga hos sin bror Lars på Junkön nr 2. När han blev änkling 1810 och fann sig stå ensam med 6 minderåriga barn kom hennes hjälp säkerligen extra väl till pass. Catharina blev 61 år gammal, hon dog av slag den 20 april 1825 på Junkön.

Lars Nilsson föddes den 29 oktober 1764 i Gäddvik. Vid 6 års ålder flyttade han ut med sina föräldrar och syskon i skärgården utanför Luleå. Här tog fadern upp nybygget Junkön nr 2. Så småningom övertog Lars bruket av gården. Han kallades ömsom för bonde, arrendator och torpare. När han var 35 år gammal, den 14 april år 1800, gifte han sig med pigan Christina Olofsdotter från Kallax. Hon var född den 25 september 1767. Mer om henne finns att läsa i ett blogginlägg från november 2012. De fick 7 barn tillsammans, med födelseår inom parentes: Nils Petter (1801), Lars Gustaf (1802), Jakob (1804), Isak (1805), Olof Johan (1806-1821), Hans Fredrik (1808), Margareta Elisabet (1809-1809). Flera av sönerna kallade sig för Ökvist och byggde båtar för seglats österut. Den 1 oktober 1810 förlorade han sin hustru i en böldsjukdom. Lars levde därefter som änkling tillsammans med sina barn, två av sina systrar och sin mor på Junkön. Han gick bort den 24 augusti 1855, i en ålder på hela 90 år!

Elisabet Nilsdotter blev endast fem månader gammal. Hon föddes den 23 februari och dog den 26 juli 1766 av bukrev, ett samlingsnamn för olika magåkommor som exempelvis kolik och förstoppning.

Hans Nilsson föddes den 28 juni 1767 i Gäddvik. Han dog endast 15 år gammal av slag den 13 maj 1783 på Junkön. 

Elisabet Sundström föddes den 17 mars 1769 i Gäddvik. Liksom sin äldre syster Catharina stannade hon kvar hos sin bror Lars på Junkön nr 2 och gifte sig aldrig. Hon tog sig efternamnet Sundström och bland syskonbarnens dopnotiser kallas hon för jungfru. Varför hon kallades för jungfru vet jag inte. Titeln har jag för mig borde tillskrivas högre stånds fröknar. Kanske går det att utläsa mer om hennes livssituation i en eventuell bouppteckning. Hon dog den 28 januari 1842 på Junkön i en ålder av 72 år.

Nils Nilsson föddes den 15 februari 1771 på Junkön. Han var länge dräng hos sin bror men när han nått 43 års ålder gifte han sig med änkan på Unbyn nr 6, Catharina Larsdotter, det var den 15 januari 1815. Därefter blev han bonde på gården och styvfar till hennes två barn från första äktenskapet. Catharina var född den 28 februari 1774 i Unbyn. De hann få ett barn tillsammans, dottern Elisabet Margareta föddes den 11 december 1816. Tyvärr dog hon ung, dock har jag inte återfunnit henne i dödboken. Nils gick bort redan den 13 november 1821 och blev sålunda endast 50 år gammal. Dödsorsaken var vattusot.

Brita Margareta Nilsdotter föddes den 7 april 1774 på Junkön. Hon började sitt värv som piga men gifte sig så småningom med drängen från Ersnäs, Jakob Olofsson, det var den 25 mars 1808 och hon var 33 år gammal vid tillfället. Maken var född i Reveln den 2 oktober 1782, han blev så småningom soldat Krigsbuss i Måttsund. De fick sonen Isak tillsammans den 21 januari 1812, han blev dock endast 3 månader gammal då han dog av okänd sjukdom den 12 maj samma år. Den 17 februari 1817 dog Brita Margareta i Måttsund endast 42 år gammal i barnsäng. Barnet finns inte antecknat i födelseboken. Vid hennes bouppteckning från den 5 april 1817 antecknas hennes arvingar vara bröderna Lars Nilsson och Nils Nilsson samt svågern Per Hansson.

Isak Nilsson föddes den 18 april 1779 på Junkön. Han finns inte antecknad i husförhörsboken varför jag tolkar det som att han dog väldigt ung. Dock har jag inte kunnat återfinna honom i dödboken åren 1779-1790. Han finns heller inte uppräknad som arvinge vid faderns bouppteckning 1806.

Det är en intressant bild som framträder. Dels att syskonen stannade hemma så pass länge hos sin bror, min anfader, dels att de väntade relativt länge med att bilda egna familjer. Kan det ha att göra med svårigheterna att få jordbruket gångbart ute på ön? Kanske fanns det ingen möjlighet att försörja fler familjer på Junkön vid denna tid? Eller fanns det någon annan orsak? Intressant är det iallafall. Och det ger en fördjupad förståelse för min anfaders liv.  






 

Ordförande Sundkvist

Min farmors farfar Anders Sundkvist (1863-1938) var en av grundarna till Brobyns Blåbandsförening, vilken också kallades Hoppets stjärna. Idag fann jag på Norrbottens Föreningsarkiv en tjugoårs rapport som Anders skrivit om Blåbandsföreningen i Brobyn. Här följer en avskrift av rapporten:

Tjuguårs Raport
År 1898 den 20 Mars Stiftades Blåbandsföreningen "Hoppets Stjärna" någon dag förut Höls Nyckterhets möte i Brobyn av Predikanten hr N. Bondén från Luleå. Efter Föredraget blef frågan Om några ville ansluta sig för Stiftande av Blåbandsförening, de närvarande voro eniga derom, teckning företogs Och enligt Protokoll antecknade sig 13 st vid detta tillfälle, så bestemdes, att på Söndagen den 20 Mars samlas för val av Styrelse. Söndagen kom Och vi samlades enligt förut fattat beslut Då undertecknad blev utsed att leda dagens möte, efter ett kort tal av undertecknad, som manade de närvarande att ansluta sig till de redan tecknade, Framsteldes frågan Om de tecknade skulle bilda egen förening. Efter en stunds Diskussion beslutades att bilda egen förening det fans då redan en Blåbands förening i Wibbyn, Bildad av Predikanten C.M. Johansson Från Luleå. Och frågan var då om de tecknade skulle ingå i den föreningen, vilket avslogs enhelligt. Så blev frågan om val av styrelse, ty de tecknade ansågo, att ingen av dem var lemplig, Och så diskuterades , ty undertecknad var vid samma tid redan Ordf. i Skogsro, som då redan var 2 år gammal, vadan Jag ansåg mig icke kunna åtaga mig tvenne Föreningars vård, men vakt måste ske, Det kunde icke sparas, utan smid medan Jernet är varmt, så ock här, Man skred till val. Och valet utföll så, enligt Protokoll, Till Ordf. A Sundkvist, Sekreterare Isack Söderström, kasaförvaltare Lärarinnan Hulda Lingren, vise sekreterare dito Hulda Lindgren. Föreningens namn bestemdes till "Hoppets Stjärna".
Undertecknad omvaldes till Ordf. år från år tils 1900, Då på entregen begäran avgick, Och Skolläraren O.J. Alden blev vald till Ordf. som stod i 2 år. Wid Årsmötet 1902 återvaldes undertecknad som sedan stod Ordf tils 1909. Då en skism inom föreningen uppstod, Och undertecknad avgick på egen begäran Och ingick i Logen I O G T på Syden. Efter att undertecknad avgåt, valdes till Ordf hr Isack Nordlander, som tjenstgjorde till årsmötet 1911 den 1 Januari, Då undertecknad av vissa orsaker nödgades ingå i Föreningen, Och vid samma årsmöte återvaldes till Ordf. Och sedan dess årligen återvalds, att i detalj återgifva vise Ordf. blefve mig för långt, vill blot nemna de olika personerna, nemligen den första Johannes Åström, O.J. Aldén, Isack Nordlander, F. Nordberg, J.A. Larsson, Hj. Söderström. Sekreterare Isack Söderström, J Söderström, David Åström, Albertina Söderström, Arvid Och Hugo Söderström, F. Nordberg, Erika Söderström, Johan Karlsson, Arvid Larsson, Johan Rönbek, Beda Andersson Och Arthur Sundkvist m fl. som hafva tjenat olika tider vid Protokollet. men som en Matrikel äj återfinnes kan äj med sifror återgifvas hur många som varit med i Föreningen, bland de först ingångna vid Föreningens Stiftande, finnes blot kvar, Anna Andersson, Axel Nordlander, Aug Enström, Anna Söderström. Nu varande medlemmar är 124 st.
Wi kunna med glädje skåda tillbaka på en svunnen tid, med glädje utbrista, stora ting har herren utfäst hans är äran, Om icke herren hade varit med, så hade vi ingenting kunnat utretta, Därför må herren hafva äran icke åt oss, utan åt herren gifne man äran. 
Brobyn den 24 Mars 1918
A Sundkvist Ordförande

Som synes ingick även hans son Artur i föreningens styrelse. En mycket spännande läsning då jag annars saknat skrivna ord efter Anders. Nu återstår ett fördjupat studium av protokollsböckerna för att se vad han tyckte och tänkte och gjorde inom föreningen.

Emma Sundkvist

Min farmors farmor hette Emma Sundkvist. Hon föddes den 23 januari 1862 i Skatamark som näst yngsta dotter till bonden Zacharias Sundkvist och hans hustru Maja Cajsa Forsberg. Två dagar senare döptes hon, dopvittnen var Skatamarkbönderna Carl Fredrik Sundqvist och Johan Peter Nilsson med sina hustrur.

Hon växte upp med sina föräldrar och fem systrar på gården Skatamark 13. Systrarna hette Lisa Johanna, Maria, Stina Cajsa, Gustava och Hilda. Tragiskt nog förlorade hon sin mor vid 8 års ålder. Den 18 oktober 1870 dog Maja Cajsa endast 46 år gammal. Någon dödsorsak finns inte uppgiven i dödboken. Fadern blev nu ensam med de fem döttrarna som varierade i ålder från 21 till 5 år. Äldsta systern Lisa Johanna torde ha spelat en viktig roll i Emmas liv från den tidpunkten och framåt.

Lisa Johanna gifte sig 1875 med mågen Magnus Bergman och övertog föräldragården kallad "i si Zackri" så småningom. I boken "Skatamark förr och nu" står det att Lisa Johanna var bygdens jordemor och att hon skötte slakten av får och kalvar.

Vid 23 års ålder, 1885, lämnade Emma föräldrahemmet och blev piga hos sin äldre syster Maria med make August Andersson på Brobyn 3. Även hennes syster Gustava var piga hos Maria ett tag. Mellan 1888 och 1889 var Emma piga hos bonden Johan Lindqvist med hustru Cajsa Stina Andersdotter.

Emma hade hunnit bli 27 år gammal, med andra ord myndig, då hon gifte sig den 14 december 1889 med torparsonen och fästmannen Anders Sundkvist från Brobyn. I vigselboken står "Fästequinnan myndig, bifallet". Med det menas att hon såsom myndig kvinna själv biföll att gifta sig. Hon hade ingen giftoman som godkände hennes giftermål med den 26-årige torparsonen.

Emma flyttade in till sin svärfar torparen Emanuel Sundkvist och sin svåger Viktor Emanuel på torpet under Brobyn 2. Svärmodern, Maja Lena, hade dött av vattusot i juli samma år som bröllopet ägt rum. Hon blev sålunda enda kvinna på torpet, med ansvar för tre män i åldrarna 63 till 23 år. Snart kom även sönerna Viktor , Axel Artur och Johan Emil. Hennes förstfödda, Viktor, levde endast i fem dagar i augusti 1890. Axel Artur följde 1891 och Johan Emil 1893. Dessa fick hon behålla i livet. Den fjärde sonen, Abel Edvin, förlorade hon tidigt. Han levde mellan 1895 och 1897. Därefter dröjde det 8 år till nästa barn, dottern Svea Emma Viktoria föddes i januari 1903. Kanske kan man tänka sig att Emma fick hjälp vid barnafödslarna av sin syster Lisa Johanna, jordemodern i Skatamark?

Vid yngsta dotterns födelse var hennes make torpare under Brobyn 2. Han hade fått ta över torpet efter fadern Emanuels bortgång 1897. Då hade hans bror också flyttat hemifrån, Viktor Emanuel blev Baptistpredikant under namnet Winberg i Råneå under några år. Men mer om detta vid ett annat tillfälle.

Ett utdrag ur husförhörsboken, Brobyn 2 (Överluleå AIIa:3a 1900-1910 sid. 232):

Emma förlorade som sagt sin svärfar 1897, fyra år senare förlorade hon också sin egen far. Zacharias Sundkvist dog den 20 april 1901 i Skatamark av lungsot. Sönerna Artur och Emil lämnade hemmet tillfälligt i och med värnplikten 1912 respektive 1914. Året därpå, 1915, lämnade paret sitt torp bakom sig. De flyttade då till Brobyn 4 där Anders blev hemmansägare över 3/64 mantal. För första gången i sina liv ägde de sålunda sitt egna hemman, sin egen jord!

Två bilder på familjen Sundkvist i Brobyn:

Stående från vänster: Artur, Svea och Emil. Sittande från vänster: Anders och Emma.

Sittande från vänster: Svea, Anders, Emma och Artur.

Emil var den första ur barnaskaran att stadga sig. 1924 gifte han sig med Selma Albertina Enberg från Vitträsk. De bodde kvar hos Emma och Anders i två år innan de flyttade till sitt egna boende i Degerbäcken.  Under denna tid fick Emma sitt första barnbarn. Emil fick därefter tre döttrar till, en av dem var min farmor.

Svea var nästa ut. Hon gifte sig 1926 med Axel Edvin Broström från Brobyn. De blev hemmansägare på Brobyn 4 och hade en fosterdotter.

Artur var 39 år gammal när han gifte sig med Lydia Margareta Johansson från Smedsträsk. Paret blev jordbrukare i Prinsnäs där Artur också blev självutnämnd byafotograf. De tog hand om två fosterpojkar, och ett finskt krigsbarn under andra världskriget.

Några bilder på syskonen Sundkvist:

1938 förlorade Emma sin make. Som änka bodde hon i hemmanets bagarstuga. Dit kom ofta hennes barnbarn och hälsade på, då brukade hon som småspringa, mötte upp dom springandes. Emmas barnbarn har också berättat att hon spann ull och stickade. Att hon var liten till växten och hade bruna ögon. Att hon var glad och alltid brukade ta med en karamell eller en liten sak när hon skulle hälsa på sina barnbarn. 

I Norrbottens Föreningsarkivs samlingar återfann jag Emmas namn i arkivet efter Broby Missionsförsamling. I en medlemsförteckning från 1939 står det att Fru Emma Sundkvist blev antagen i församlingen år 1898. Med andra ord var hon frireligiös, och stödde sin församling. I dess kassabok står det den 28/9 1941: "Gåva av Tant Sundkvist 5 kronor". Hon gick ur församlingen i och med sin bortgång den 26 januari 1947. 

Spikklubbas kontrakt

Anders Åströms pappa, med andra ord min farfars farfars farmors farfar, hette Per Andersson Spikklubba. I veckan återfann jag ett kontrakt rörande hans brukande av frälsehemmanet Mjöträsk från den 15 oktober 1801 i Handskriftsamlingen på Norrbottens museums arkiv. Här kommer en avskrift av detta kontrakt:

Uppå mitt Ägande FrällseHemman Mjöträsk uti Råneå Sockn, Ett Mantal antager jag Samuel Gustaf Hermelin härmedest, förra Nybyggaren, därstedes Pehr Andersson Spikklubba, såsom Landtbonde, under nedanskrefne villkors upfyllande.

1mo Skall det åligga Honom Pehr Andersson Spikklubba, att detta Hemman, så väl till Hus som jord, väl och försvarligen, ej allenast underhålla, utan och årligen gjöra de Bygnads och upodlings skylldigheter, som LandtBönder uti Allmänhet tillkomma.

2do Kommer Han, att för alla Hemmanets Uskyllder af hvad namn och egenskap de vara måge, så till Kongl. Maj:t och Cronan, som Presterskap och inbördes tunga, ansvara före, och dem på sina rätta tider afbörda och utgiöra.

3tio Lemnar jag mitt bifall därtill, at det Tjäruverke, Han för denna Höst uptaga, må till Tjärubränning af honom få begagnas för att sina skullder betala, men förbjudes hädanefter, med stik näringsgren sig af mine Skogar begagna, utan då han från Jordbruket kan vara ledig, skall Han sig med Kohlning för Meldersteins Bruk sysselsetta.

4ta Skall Han för Hemmanets begagnande och Åboende årligen till mig, vid Meldersteins KohlHus aflemna Tolf (:12:) Tolf Tunne Stigar fullgoda Mihl Kohl, för hvilka Han ingen betalning äger att fordra, men hvad Han till äfventyrs mera lemnar, niuter han för hvarje sådan framförd Stig fyra skillingar mindre än hvad Almogen af mig ärhåller och 

5o Kommer detta Contract at nu genast sin början taga och vara så länge, jag eller Landtbonden kunna finnas nögde eller belåtne, då Laga Upsägelse och fardag lemnes. Häraf äro tvenne Exemplar expedierade af hvilka Pehr Andersson Spikklubba, ett deraf tillstält är, och detta med mitt nams underskrift uti nedanskrefne Vittnens närvaro bestyrkt. Meldersteins Bruk den 15 October 1801.
                                            Samuel Gust. Hermelin genom Lars Bergner

Med förenämde Afhandling är jag Pehr Andersson Spikklubba till alla delar nögd, och under emottagande af detta Contract, förbinder mig upfylla, hvad det samma innehåller som försäkres af Meldersteins Bruk ut Supra.
Till vittne Olof Bergström          Pehr Andersson Spikklubba uti Mjöträsk

Med originalet enligt intygar L Bergner

Fredrika Åström

Min farfars farfars farmor hette Fredrika. Hon föddes den 15 maj 1793 i Gällivare församling som oäkta dotter till Mademoiselle Catharina Elisabeth Dynasia, även kallad Cajsa och den föregivna fadern Anders Spikklubba. När Fredrika döptes tre dagar efter födseln närvarade bland annat tre av hennes mormors syskon, nämligen Pastor Johan Björkman, Madame Anna Christina Björkman och Madame Elsa Susanna Björkman. Bild ur födelseboken:

Det rättsliga efterspelet till födseln av ett oäkta barn avspeglas i domboken. I Gällivare tingslags häradsrätts arkiv återfinns domboksprotokollet rörande Fredrikas födelse och framtida rättigheter. Här följer en avskrift av protokollet som fördes den 16 februari 1794:

S.D. Lagförde Krono Länsman Johan Hindric Hjelmdahl drängen Anders Spikklubba och ogifta Catharina Dynessia för med hwar annan första resan öfwat Lönska läge. I anledning hwaraf den sidstnämda genast bekände at hon efter oloflig beblandelse med bemälte Anders Spikklubba, wid början af maji månad förledit år framfödt ett än lefwande flickebarn. Men Anders nekade sig enträgit dertil wara fader eller at han haft något med Catharina  at skaffa. Hwarföre Hjelmdahl såsom wittnen härutinnan åberopade Inhysesmannen Petter Burman jemte Nybyggarna Erik Hedberg, Anders Larsson Nabba från Tournowari och Mickel Mickelsson i Kilwa samt Bonden Christopher Nilsson i Degersel och Råneå socken, af hwilka Spikklubba jäfwade Hedberg och Burman såsom gifta med Catharinas fastrar, samt sökte äfwen jäfwa Christopher Nilsson, men denne fanns alenast wara gift med Spikklubbas faders Syskonabarn. Hwadan Anders Larsson, Mickel Mickelsson och Christopher Nilsson framkallades samt såsom ojäfaktiga gå ed hördes, berättandes hwar för sig och 

1mo Anders Larsson: att han endast för några år sedan, om än midsommars helg haft qwarter uti Scholaegården och då erfarit det Spikklubba legat i säng med Catharina Dynessia. Upläst och erkändt.
2do Mickel Mickelsson: hade sig ej något härom bekändt. Upläst samt
3rio Christopher Nilsson: att han i februarii månad 1792, underresa hit up til platsen, tagit nattqwarter hos Nybyggaren Jöns Larsson i Nattawari, där Anders Spikklubba och Catharina Dynessia äfwen warit och hade därwid när det blifwit qwälsdags en så kallad flatsäng bäddats på golfwet samt wittnet begifwit sig uti en i stugan warande ståndsäng, men Catharina Dynessia gedt wittnet erinna sig den, det han ock gjordt och sedan Catharina derstädes lagt sig, Spikklubba efter en stund jemwäl förfogat sig uti samma säng samt med henne öfwer natten sammanlegat, utan at wittnet likwäl förmärkt det något widare i sängen förehafts. Upläst och widgått. 

Anders fortfor i nekande til Lägersmålet och Catharinas hit... BruksInspectoren Wälbetrodde Lars Löfgren påstod ....: men efter något betänkande, widgav Spikklubba det honom härutinnan gjorda tilmälet, och thy samt i förmågo af 53 Cap. Mgl. Bco fäldes Anders Spikklubba och Catharina Dynessia at för Lägersmål första gången böta, han 3 Rdn 16 Bn och hon 1 Rdn 32 Bn  hwarjemte lik....tigt 55 Cap. ny.......da balks dessa böter til Kyrkan utgif... Spikklubba 1 Rdn 16 Bn och Dynessia 32 Bn samt der hos i Kyrkans Sacristia enskilt skriftas och aflösas: Som och enligt 8 Cap. 7 ss ... .... Anders Spikklubba åligger at til dess med Catharina Dynessia sammanaflade flickebarns födo och upfostran årligen bestå En Rdn 32 Bn, til dess at barnet sig sjelf födan förtjäna kan. 

För Fredrikas del står att läsa att hennes far nekade till faderskapet. Dock fick han betala vad vi idag kallar för underhåll. Han fick betala för hennes uppehälle tills hon själv kunde ta hand om sig. Underhållet måste ha spelat en stor roll för henne då hon förlorade sin mor då hon endast var två år gammal. Cajsa dog i Luleå stad av en förkylning den 5 juni 1795. Då var hon endast 25 år gammal. Fredrika står sedan antecknad som boende i Vassara hos sina morföräldrar, Skolrektorn Johan Dynesius och hans hustru Gertrud Björkman, och mostrar/morbröder.

Hennes far bosatte sig i Vassara redan 1790, då kallades han för drängen Anders Persson Spikklubba. Han var son till soldat Per Andersson Spikklubba och hans hustru Brita Persdotter i Orrbyn i Råneå församling. Med åren avancerade Anders i det växande malmbrytarsamhället och blev Gruvfogde, då bytte han också namn till Åström. 1796 gifte han sig med den blott 16-åriga jungfrun Brita Sofia Köhler, dotter till Manufakturisten Nils Henrik Köhler och hans hustru Catharina Holmström. De stannade kvar i Vassara men så vitt jag kunnat utröna så stod aldrig Fredrika skriven hos dem. Dock fick hon många halvsyskon som fanns i hennes närhet när hon växte upp. Halvsyskonens namn och födelseår följer här: Nils Petter 1797, Gustava 1799, Brita Cajsa 1803-1812, Sofia Lovisa 1806, Ulrika 1808, Johan Fredrik 1811, Lars Henrik 1813, Brita Cajsa 1817, Carl 1823.

Fredrika stannade inte kvar många år i Vassara efter att hennes morfar Johan Dynesius dött 1804. I husförhörslängden står det att hon flyttat från Gällivare församling år 1810. Hon synes ha flyttat in hos sin moster Ulrika och hennes make Inspektor O.M. Sundberg vid Svartlå bruk. I husförhörslängden för åren 1806-1820 står hon upptecknad som "syster". Vilket är en felskrivning, hon är dock kusin till de barn hennes moster får. Hon var exempelvis fadder åt en av sina kusiner, Johan Samuel som föddes i februari 1813 i Svartlå. Då kallas hon för Jungfru Fredrika Åström. Hon var säkerligen en god hjälp i sin mosters hushåll allt eftersom hennes kusiner kom till världen. Så småningom skulle hon själv få många egna barn att ta hand om.

Men först gällde det att finna kärleken, en make. Valet föll på bondesonen Johan Hansson från Svartlå by. De gifte sig den 5 januari 1818 i Nederluleå församling (nuvarande Överluleå församling). Då kallades Fredrika för piga. Hon var då 24 år och han 22 år gammal. De satte bo hos Johans föräldrar, Bonden Hans Hansson och hans hustru Catharina Larsdotter på Svartlå nr 1. Där huserade även en del av Johans syskon med sina respektive familjer. Utdrag ur husförhörsboken 1831-1840:

Fredrika och Johan fick 8 barn tillsammans, deras namn och födelseår: Hans Erik 1818, Cajsa Ulrika 1820, Isak Olof 1823, Johan Samuel 1824, Nils Petter 1826, Fredrika 1828, Fredrik 1820 och Cajsa Sofia 1834.
Tre av dem överlevde tragiskt nog inte barnaåren. Cajsa Ulrika dog 1822 och Johan Samuel 1826 av okända sjukdomar. Fredrika dog 1829 i en tragisk olycka, avskrift från dödboken: Drunknad efter att hafwa fallit utföre Elfsbacken i Swartlå. Hur gick olyckan till? Fredrika var knappt 1 år gammal. Vilken ohygglig händelse! Det går inte ens att försöka förstå hur Fredrika senior upplevde och genomlevde denna händelse.


Nio år senare kom nästa dråpslag, då dog hennes make Bonden Johan Hansson av blodstörtning endast 42 år gammal. Blodstörtning är ett tillstånd då stora mängder blod hostas upp på grund av att ett blodkärl brustit i luftrören. Enligt husförhörsboken på 1830-talet så led han också av fallande sot, eller vad som idag kallas för epilepsi. Samma år gick också hennes pappa bort. I Anders Åströms bouppteckning står dock ingenting om henne. Hon finns inte med bland namnen på hans arvtagare.

Fredrika överlevde sin make med 27 år. Sin änkedom, pensionering spenderade hon hos sin äldsta son Hans Erik Johansson med familj som hon lät överta hemmanet Svartlå nr 1 år 1843. I ett uppbuds- och lagfartsprotokoll från Överluleå tingslags häradsrätt den 21 oktober 1843 står följande om försäljningen av hemmanet till sonen Hans Erik:

Uppbuds- och Lagfartsprotokoll hållet å Laga Höste-Tinget med Öfver-Luleå Tingslag den 21a october 1843

Herigenom uplåter och försäljer jag Fredrica Åström, jemte med mina omyndiga barns förmyndares goda råd och samtycke, wårt i Svartlå by, under no 1 ägande aflinge Skatte hemman 23/256 mantal med alla de förmoner som nu finnes, och sedermera tillwinnas kan, till min son Hans Eric Johansson, mot det att han betalar de skulder hwarföre hemmanet häftar till nedannämnde personer. Till Handlanden O, Bergman enligt inteckning och Bok skuld /:384:/Rsdn 28 Bn. Till aflidne O.M. Sundbergs sterbhusdelegare enligt rewerser och Inteckning med Bokskuld /:283:/Rd 32 Bn 2 rt, samt till Bonden Lars Isacsson i Wittjerf enligt rewers och 4 års Ränta, 49 Rd 6 B 8 rtst att Riksgäld. 

Derjemte skall det åligga nämnde min Son Hans Eric att b..ta mig kläder och föda till dödagen men icke att jag må njuta någon särskildt förkofring af hemmanet, men i händelse min son icke skulle blifwa b...ten på hemmanet, och det skulle komma uti oskyld mans hand, skall jag af hemmanet, eller dess rättsinnehafware njuta förgånga efter lag, dessutom skall det ock åligga min Son att kläda och föda mina minderåriga barn till dess de komma till den ålder, att de sjelfwa kunna föda sig, med dessa wilkor afhända wi oss all ägande rätt till ofwannämnde skattehemman, och tillägna det köparen att ewerdligen styra råda öfwer, hwilket skedde i Wittnens närwaro. Öfwer Luleå den 21a October 1843 Fredrica Åström bomärke
Matts Pehrsson (bomärke) Nils Pehrsson (bomärke) förmyndare

Med förestående afhandling förklarar jag mig nöjd, och förbinder mig tll alla delar fullgörandet deraf, Dag som ofwan Hans Eric Johansson i Swartlå

Wittna Eric Hedström Pehr Olof Pettersson, begge från Harads
 
I protokollet står att sonen ska betala hemmanets skulder samt förse henne och hennes minderåriga barn med kläder och mat fram till hennes bortgång respektive barnen uppnått vuxen ålder. Med andra ord blev det ett sorts pensionskontrakt som hon levde under i 22 år. Hon dog den 27 april 1865 i Svartlå drygt 71 år gammal. Dödsorsaken är okänd. Begravningen ägde sedan rum den 30 april.

Jag härstammar från hennes mellanson Isak Olof, även kallad Isak Enberg. Han är den förste med efternamnet Enberg som återfinns i min farfars släktträd. Hans yngre bror, Nils Petter tog sig också efternamnet. Det är alltså därifrån mitt efternamn kommer.
  

Amandas porslinsfigurer

För några år sedan fick jag till skänks två vackra porslinsfigurer av min fina morfars syster Anna-Greta. Hon hade fått ärva dom efter sin moster Amanda. Anna-Gretas starkaste minne av sin moster Amanda var just att hon satt vid spegeln och kammade sitt långa vackra hår och att hon bredvid sig alltid hade dessa porslinsfigurer.

Här kommer min sambos fina bilder på figurerna:

Det finns tyvärr ingen vetskap om vart de kommer ifrån, vart de är gjorda eller när. Men det kanske går att få fram någon gång. De är i alla fall väldigt små, 3-5 cm långa och 2-3 cm breda vardera.

Vem var då denna Amanda? Min morfars moster Amanda Öqvist föddes den 13 november 1880 som dotter till Hemmansägaren i Kallax nr 1, Jakob Öqvist och hans första hustru Kajsa Greta Johansdotter Rolig (se mitt första inlägg i september 2012). Amanda var piga i Kallax by fram till december 1920, då flyttade hon in till Luleå stad där hon blev hushållerska åt familjen Sundling. Hon dog hos dem 73 år gammal den 19 september 1954. Enligt familjesägnerna så fick hon en utmärkelse för sin långa och trogna tjänst hos Sundlings på Lulsundsgatan. Dock vet jag inte om detta stämmer, utmärkelsen finns så vitt jag vet inte kvar i släktens ägo. Men det kanske går att hitta någon dokumentation i något arkiv... 

Här är en bild på Amanda, dock är det en papperskopia av ett original som jag lyckats skanna in:

Det är så roligt att jag fått privilegiet att ta hand om dessa släktföremål. De är så fina!

Utfattige torparen Nils Bergström och hans hustru Sofia

Min mormors farfars farfars far hette Nils Henriksson. Omkring år 1820 tog han sig efternamnet Bergström. Nils föddes den 4:e mars 1782 i Övermorjärv i Nederkalix församling, i Soldattorp nr 65 kallat Trinner eller Trinder. Hans föräldrar var soldaten Henrik Nilsson Trinder och hans hustru Christina Carlsdotter. Vid dopet den 5:e mars 1782 närvarade inga mindre än Kyrkoherden Olof Hamrén med fru Pastorskan Hamrén (född Nordwall), Studenten Johan Hultin och Nils moster pigan Carin Carlsdotter från Övermorjärv.

Nils växte upp i soldattorpet i Övermorjärv med sina föräldrar och sju syskon. Mellan åren 1783-1785 hade de också sällskap av Nils pappas närmare 70-åriga moster, änkan Carin Olofsdotter från Röytis i Gällivare församling. Åren 1788-1790 var pappan frånvarande då han deltog i svensk-ryska kriget. Läs gärna mer om detta under ett tidigare inlägg: Soldat Snickares hustru Anna.

Nils hade fyra bröder, Carl, Henrik, Olof och Jakob. De tre sistnämnda förlorade han redan 1808, 1810 respektive 1804. Hans tre systrar Catharina, Marta och Lisa Stina blev alla vuxna. Nils var äldst i syskonskaran. Vad hände med Nils syskon? Carl bosatte sig i Månsbyn, hans yngsta barn föddes 1845, då var han 65 år gammal! Catharina for iväg till Överkalix. Marta gifte sig med soldat Stålarm i Ytterbyn. Lisa Stina reste med sin make till Norge men återvände sedan som änka och gifte om sig.

Den 5:e december 1819 gifte han sig i Överkalix församling med frälsebonden och f.d. pistolsmeden Jakob Wennströms i Orrasjärv dotter Anna Sofia. Hon kallades för Sofia och var född den 12:e januari 1797 i Orrasjärv i Överkalix församling såsom dotter till Jakob Wennström och hans hustru Christina Nilsdotter. Vid tiden för giftermålet var Nils 37 år gammal och hans fästmö 22 år. Det skilde med andra ord 15 år mellan dem. Kanske fick han vänta på att gifta sig tills han hunnit skaffa sig ett uppehälle? I vigselnotisen kallas han för Landbonden Nils Henriksson från Övermorjärv. Sålunda brukade han någon annans jord, han var en sorts arrendator och ägde därför inte jorden han brukade. För att kunna bruka jorden måste han ha ägt både djur och redskap av olika slag. Hans svärfar brukade även han någon annans jord, i detta fall frälsets eller adelns jord.

I husförhörsboken för Övermorjärv by åren 1820-1828 återfinns det nygifta paret under Övermorjärv Inhyses. Nils Bergström kallas här för Torpare. En torpare befann sig statusmässigt mellan en arrendator/landbonde och en backstugusittare. Det skrevs normalt ett torparkontrakt mellan en bonde och den blivande torparen där det gjordes upp om vilken av bondens jordlotter han skulle få bruka och hur länge, samt att han skulle få uppföra hus på lotten och låta sina djur nyttja den för bete. I gengäld skulle han betala ett arrende till bonden, antingen i reda pengar eller som oftast i dagsverken på bondens jordbruk.

Utdrag ur husförhörsboken Nederkalix församling 1817-1828 AI:4a sidan 22:

I torpet fostrade paret 6 barn tillsammans, varav endast hälften uppnådde vuxen ålder. Nils Henrik (min anfader) levde mellan 1821-1885, Anna Charlotta mellan 1822-1827, Maja Stina mellan 18240502-18240509, Karl Fredrik mellan 1826-1879, Anna Cajsa mellan 1829-1865 och Johan Jakob mellan 18330612-18330913. De förlorade dottern Anna Charlotta när hon var fyra år gammal, dödsorsaken uppges vara uppkastning och feber. Maja Stina anges ha blivit nöddöpt och sedan dött endast 7 dagar gammal, men anteckning saknas i dödboken. Johan Jakob dog av inflammation endast tre månader gammal den 13:e september 1833.

Sju och en halv månad efter yngsta sonens bortgång dog också Nils. Datumet var den 30:e april 1834. Då var han inte mer än 52 år gammal. Dödsorsaken anges vara flussfeber, en kraftigare förkylning i luftrörets grenar. Kanske var han redan försvagad av sin fattigdom? I död- och begravningsboken tituleras han nämligen som en utfattig torpare i Övermorjärv. Kanske han förlorat sina djur pga felslagna skördar? Vem vet. Men svårt måste det ha varit.

Hans hustru blev lämnad i ett ännu större armod, vem skulle nu sköta dagsverkena hos bonden? Hon förlorade torpet och blev inhysesänka på byn istället. Som inhyses ägde hon varken rätten till att bruka någon annans eller sin egen jord för den delen. Hon fick hyra in sig och sina barn förmodligen hos någon av sin avlidna makes släktingar. Vart skulle hon få pengarna ifrån för att kunna betala för sig och sina tre små barns uppehälle? Äldsta barnet var vid makens bortgång 13 år, yngsta barnet endast 5 år gammal. Till råga på allt blev hon gravid i början av 1835. Hon födde en oäkta son vid namn Johan Isak den 19:e september 1835, fadern uppges ej i födelseboken. Ansvaret för honom tillföll henne. Han dog tragiskt endast 1 år och 7 månader gammal av mässling den 4:e maj 1837. I födelseboken år 1848 när mellansonens första barn skulle döpas återfinns Anna Sofia som vittne, då uppges hon vara piga. Kanske var det så hon klarade sitt eget och barnens uppehälle?

När hon sedan blev äldre orkade förmodligen inte hennes kroppen med längre. Titeln piga ersattes av rothjon kring år 1860, då var hon också 63 år gammal. Vid denna tid levde hon hos sin fattiga mellanson, inhysesmannen i Övermorjärv: Karl Fredrik Bergström och hans hustru (Anna Sofias brorsdotter) Brita Kajsa Åhl och deras barn. Såsom rothjon försörjdes hon av bönderna inom en rote, hon fick med andra ord gå runt och ta emot allmosor. En form av fattigvård. Detta pågick fram till hennes död den 17:e juni 1865. Hon dog 68 år gammal såsom rothjon och änka i Övermorjärv. Dödsorsaken är ej angiven.

Vad hände med deras barn?

Nils Henrik Bergström, min mormors farfars farfar, var dräng i Övermorjärv, Galbergsträsk, Bjumisträsk och Bondersbyn innan han gifte sig den 23:e juni 1844 i Nederkalix församling med pigan i Brattlandet, min mormors farfars farmor, Märta Eliasdotter Hjelm. Hon var född den 3:e januari 1816 i Alsjärv i Överkalix församling som äldsta barn till drängen och senare Inhysesmannen i Grelsbyn Elias Jönsson Hjelm och hans hustru Lisa Greta Larsdotter. Paret fick sonen Nils Henrik i augusti 1844 i Övermorjärv innan de i november samma år flyttade till Överkalix församling och nybygget Snarberget eller Svartträsk. Han fick jobba som dräng hos sin svåger Jöns Petter Eliasson i ett antal år innan han så småningom blev inhysesman på samma nybygge. Familjen blev utfattig och bosatte sig omkring år 1854 i Grelsbyn Bränna inhyses. Han dog sedan som 63-åring av lunginflammation den 3:e januari 1885. Märta dog fem år senare av ålderdom och en långvarig sjukdom. Paret fostrade 7 barn vilka samtliga uppnådde vuxen ålder: Nils Henrik född 1844, Emmelina Henrika född 1845, Elias född 1848 (min anfader), Karl August född 1852, Johan Petter född 1855, Anna Lisa född 1859 och Cajsa Sofia född 1861.  

Karl Fredrik Bergström, var dräng på flera olika gårdar i Övermorjärv innan han gifte sig den 6:e januari 1848 i Överkalix församling med sin kusin Brita Kajsa Åhl. Hon föddes den 22:a januari 1822 i Vännäs i Överkalix församling som dotter till Anna Sofias bror Fredrik Jakobsson Åhl och hans hustru Anna Cajsa Nilsdotter. Vid giftermålet hade hon redan en fyraårig dotter vid namn Sofia, hon blev styvdotter till Karl Fredrik och fick också kalla sig Bergström. De bosatte sig såsom inhysesfolk i Övermorjärv inhyses. Där stannade de också till sina frånfällen. Brita Kajsa dog den 12:e december 1874, då var hon endast 52 år gammal. Dödsorsaken nedtecknades inte. Hon lämnade efter sig 9 barn. Varav det yngsta bara var 7 år. Karl Fredrik gifte om sig den 24:e januari 1876 i Nederkalix församling med inhysesänkan i Övermorjärv Greta Sofia Hellberg. Hon var född den 2:a november 1826 i Gyljen i Överkalix församling som dotter till Inhysesmannen Anders Hellberg och hans hustru Greta Eliasdotter. I maj 1867 dog hennes första make, inhysesmannen Enok Persson. Hennes tre barn från första äktenskapet uppfostrades av fattigvården. Det är möjligt att några av hennes 9 styvbarn också uppfostrades av fattigvården då Karl Fredrik dog tre år efter att de gift sig. Den 6:e april 1879 gick han bort brådstörtat. I dödboken står som orsak "brådöd". Vad det innebär är osäkert. Han efterlämnade barnen: Anna Kajsa född 1848, Brita Charlotta född 1850, Nils Fredrik född 1853, Karl Johan född 1856, Maria Josefina född 1859, Henrik född 1861, Lars Petter född 1865 och Helena Kristina som levde mellan 1867-1879.

Anna Cajsa Bergström, var piga i Övermorjärv, Törböle (hos Änkefru Bergmästarinnan Quensel), Galbergsträsk, Övermorjärv, Yttermorjärv och Galbergsträsk innan hon i november 1854 flyttade till Överkalix församling. Väl där fortsatte hon sitt värv som piga i Mjöträsk och på flera olika gårdar i Svartbyn. I Svartbyn födde hon också en oäkta son den 22:a juni 1862 vid namn Johan Petter, för detta blev hon dömd för brott mot sjätte budet. Hon förlorade tragiskt Johan Petter efter 2 månader, dödsorsaken anges ha ej kunnat utrönas. Fadern anges i födelseboken vara drängen Petter Berglund i Svartbyn, född den 12:e juni 1841 i Innanbäcken i Nederkalix församling. Denna man gifter hon sig sedan med den 22:a maj 1864 i Överkalix församling. Hennes äldsta bror, Nils Henrik, gav muntligt bifall till äktenskapet. De bosatte sig såsom inhysesfolk i Svartbyn. Två månader efter giftermålet föddes parets dotter Cajsa Sofia. Följande år, den 19:e juni 1865, ingick familjen tillsammans med ett antal personer i den äldsta emigrationsvågen till Nord Amerika från Överkalix församling som jag känner till. Förhoppningen om ett nytt liv förbyttes snart i förtvivlan. 6 månader efter deras resa inletts dog Anna Cajsa den 2:a december 1865 på Serafimerlasarettet i Stockholm av dysenteri, en akut tarminflammation. Begravningen var en fattigmansbegravning som utfördes den 25:e december samma år. Vid tillfället angavs deras bostadsort vara Norrahusgatan 1 i Jakob och Johannes församling i Stockholm. Året därpå anges hennes änkling Petter Berglund vara en arbetskarl i samma församling. Det blev ingen Amerikaresa för dem, Petter tog med sig dottern norrut 1866. Under färden synes deras dotter ha dött då hon inte är inskriven i Överkalix församlings inflyttningsbok tillsammans med sin far. Han blev så småningom nybyggare i Klöverbergsudden och gifte om sig 1867 med inhysesmannadottern Christina Helena Eriksdotter född 1841 i Bränna. De fick 9 barn tillsammans.                 

 

Christina Olofsdotter

Min morfars morfars farmor hette Christina Olofsdotter. Hon föddes den 25 september 1767 i Kallax som yngsta barn till bonden Olof Hansson och hans hustru Elisabet Nilsdotter. När hon döptes två dagar senare så var Borgaren Olof Bäck, monsieur Mattias Bäck, hustrun Brita Hansdotter i Kallax och jungfrun Anna Bäck i Luleå stad vittnen.

Hon växte upp i Kallax nr 2 tillsammans med sina föräldrar, fyra bröder, en syster, farmodern Cajsa och farbrodern Henrik. 1785 begick hon nattvarden för första gången. 15 år senare, i och med sitt giftermål, flyttade hon från föräldrahemmet ut till Junkön i Luleå skärgård.

I vigselnotisen från den 14 april 1800 står: Bonden Lars Nilsson ifrån Junkön och pigan Christina Olofsdotter ifrån Callax. Morgongåva 30 lod silfver. Christina var vid denna tid 32 år och hennes nyblivna make 35 år gammal. Lars var född 1764 som äldsta son till Nils Hansson och Elisabet Andersdotter i Gäddvik. När han var omkring 6 år gammal flyttade han tillsammans med sina föräldrar och syskon ut till Junkön. Det var alltså Christinas svärfar Nils Hansson som tog upp nybygget nr 2 på Junkön kring år 1770. Runt samma tid fanns en till familj på ön, det var Hans Jönsson och Catharina Persdotter. De bodde på hemman nr 1. Christinas svägerska, Maria Nilsdotter, gifte sig 1785 med deras äldsta son och blev sålunda husmor på gården. Lars blev bonde på den andra gården, men han kallas även ibland för arrendator och torpare. Kanske han inte ägde marken han brukade?

Hon torde inte ha varit ovan vid fisket som borde ha varit en av de viktigaste näringskällorna i skärgården. Hon kom ju trots allt från kustbyn Kallax där fisket alltid varit och fortfarande är viktigt för byns innevånare. Att starta ett jordbruk i skärgården var inte ovanligt, Hindersön och Sandön är två exempel på tidiga bosättningar med jordbruk och fiske som inkomstkällor. Men det torde ha haft sina svårigheter, hur fungerade kommunikationerna med fastlandet när isen inte bar? Vilka typer av båtar hade man, hur mycket kunde de lasta och hur lång tid tog det att kryssa mellan öarna?

Fem av parets sju barn överlevde barnaåldern. Det var sönerna Nils Petter, Lars Gustaf, Jakob, Isak och Fredrik. De byggde båtar tillsammans. I Arvid Mobergs bok "Sjöstad. Skeppsbyggnad, sjöfart, hamnar och farleder i Luleå under 350 år" från 1971 står detta beskrivet:
Junkön ute i skärgården hade bebyggare på 1830-talet liksom fallet är än i dag. 1835 byggde öborna där Fredrik Öqvist samt hans bröder Jakob, Isak, Nils Petter och Lars Gustaf en öppen båt Broderskapet 27.10 svl, 52.43-19.62-5.94 fot. Byggnadssättet var klink. De sålde sin farkost och byggde året därpå ytterligare en öppen klinkbåt, Anna 28.97 svl, också den ett resultat av troget broderskap. Den 26 aug. 1836 gav Luleå magistrat bilbrev för ernående av kommerskollegii fribrev - som erfordras för utrikes seglation - men då man inte hann skaffa mätbrev och ordna full edgång i föreskriven ordning vände sig borgmästare och råd direkt till kommerskollegium med ödmjukaste vädjan om utfärdande av fribrev ändå, och det kom omgående. Orsaken var att de fem bröderna hade åtagit sig att segla till Österbotten med strömming. Den 24 sept. intygade Fredric Öqvist ävensom Jakob Olofsson, Måttsund, Lars Nordström, Mörön, Johan Wikström, Kallax, samt Nils Petter Sundberg, Johan Aron Landqvist, Jacob Renholm och Nils Petter Wahlberg, Luleå, med livlig ed inför rådstuvurätten att den strömming, 195 tunnor, som fanns inlastad på öppna båten Anna hade blivit samma års sommar fiskad i Luleå skärgård.

Min anfader är den omnämnde Fredrik Ökvist. Eller som det står i husförhörsboken: Hans Fredrik Öqvist. Han flyttade såsmåningom tillbaka till fastlandet och moderns hemby, Kallax. Där blev han bonde och såsmåningom även en religiös separatist. Christina födde honom den 31 januari 1808 på Junkön, då var hon 40 år gammal. 1 år och 3 månader senare födde hon sin enda dotter, Margareta Elisabet som tragiskt nog dog av bröstvärk redan vid 4 månaders ålder.

Christina dog kort därefter själv, dödsorsaken var bölder. Dödsdatumet var den 1 oktober 1810. Då var hon bara 43 år gammal. Hennes yngsta son var drygt två år gammal. I bouppteckningen står det att maken övertog förmynderskapet för de då 6 levande sönerna. Den sjätte sonen, Olof Johan, dog 1821 endast 14 1/2 år gammal av blodstörtning.

Lars förblev änkeman, men hade hjälp av sina systrar Cajsa och Lisa som stannade på gården. Vad hände med Lars och Christinas söner? Nils Petter övertog gården som arrendator, Lars Gustaf blev bonde i Bensbyn, Jakob blev en lös karl (utan fast tjänst) på Hindersön, Isak blev bonde i Hertsön efter några år till sjöss och yngsta sonen Fredrik hamnade i Kallax nr 1 efter att ha varit måg i Persön några år.

Det vore mycket intressant att ta reda på om husen finns kvar på Junkön? Hur ägandeförhållandena såg ut? Vad de levde av osv. Med andra ord något att bita i för framtiden :)

Albertina Jönsdotter

Min farmors mormor hette Sofia Albertina Jönsdotter. Hon kallades för Albertina. Den 22 juni 1867 föddes hon på nybygget Statträsk i Överluleå församling som yngsta barn till den fattige åbonden Jöns Jönsson och hans hustru Sofia Persdotter. De hade flyttat till nybygget 1862, före det bodde de i Bredåker. Som Åbo ägde hennes pappa besittningsrättigheterna till jorden och hans söner ärvde den efter honom, men han ägde inte jorden det gjorde en herr Laestadius i Vändträsk.

Hon växte upp vid Statträsket tillsammans med sina syskon, bröderna Per Olof och Nils Johan och systrarna Anna Maria och Johanna Erika. Tre syskon dog innan hon föddes. Bröderna kallade sig Vikström i efternamn. Per Olof blev bonde i Brobyn medan Nils Johan stannade kvar på hemgården och så småningom blev hemmansägare av densamma. Anna Maria gifte sig med hemmansägaren Nils Petter Hedberg i Harads. Johanna Erikas öden är än så länge outforskade, dock flyttade hon som piga till Nederluleå församling 1885.

Bland min fasters kopior av släktfoton återfanns två fotografier av Albertinas syskon. Men tyvärr har endast människorna på det ena säkert kunnat identifieras. Fotografiet till vänster visar Albertinas äldsta syster Anna Maria (1856-1937) och hennes dotter Maria Petrovia (1884-). Fotot till höger avbildar några av Albertinas syskon, vem av dem är osäkert.

Fotografierna är skannade kopior av originalen, därför är kvalitén inte den bästa.

Men vad hände då med Albertina? Hon bodde kvar på hemgården fram till 1889 då hon var 22 år gammal och gifte sig med åbosonen Petter August Enberg (1865-1943) från Vitträsk den 26 december. Han kallades även P.A. Han kom från liknande förhållanden som henne själv, han var nämligen åboson till nybyggaren och åbonden i Vitträsk Hans Petter Enberg och dennes hustru Maja Kajsa Nilsdotter. Nybygget i Vitträsk ägdes även denna av Laestadius. Det är ca 3 km att färdas mellan Statträsket och Vitträsket så Albertina hade varken långt att flytta eller att färdas hem för att träffa sina föräldrar och syskon. Det var en hemtam miljö, där ute i skogen där man fick klara sig själv.

Familjen var förmodligen väldigt viktig för överlevnaden då transportmedel och kommunikationer som finns idag inte fanns då. Hur tog man sig till exempel till läkaren? Kanske hennes svärmor överlevt om det funnits läkarvård i närheten, Maja Kajsa dog nämligen i mars 1871 då hon endast var 45 år gammal, dödsorsaken är okänd. Albertina förlorade också sin mor då hon var relativt ung, den 15 augusti 1891 dog Sofia Persdotter 67 år gammal av kolik. Kanske även detta hade kunnat undvikas med snabb tillgång till vård? Sofia fick endast uppleva ett av Albertinas barn, det var äldsta sonen Sellfrid som föddes den 28 november 1890.

Albertina och P.A. fick många fler barn. Det blev totalt 12 barn. Tragiskt nog överlevde endast hälften till vuxen ålder. Barnen hette: Sellfrid (1890-1968), Selma (1892-1979), Sven (1895-1895), Syrena (1896-1910), Ingeborg (1898-1980), Elina (1900-1999), Serafia (1902-1924), Adela (1903-1906), Svea (1905-?), Simon (1907-?), Martin (1909-1927), Sanfrid (1912-1926). Selma är min farmors mamma.

Det berättades att barnen dog av sockersjuka, insulinet testades för första gången på en patient i Sverige år 1923. Det dröjde säkerligen några år innan gemene man kunde få hjälp. Syrena och Martin var två av dem som inte fick hjälp i tid. De är de enda av syskonen som kunnat säkerställas lidit och dött av sockersjuka enligt dödboken. Doktor Elfsberg antecknades ha fastställt Martins dödsorsak till sockersjuka. Vem som fastställde Syrenas är okänt. Men troligt är att även deras syskon Serafia och Sanfrid dött av sockersjuka. En oerhörd tragedi att genomleva. Albertina förlorade 6 av sina barn.

Det finns ett fotografi där Petter August, Albertina, nästan alla deras barn och även en ingift svärdotter är uppradade framför mangårdsbyggnaden i Vitträsk. Det visas här nedan.

 

 

Det finns också ett gulnat fotografi av deras familj med några av barnen stående på trappen till hemmet i Vitträsk. Bilden verkar inte vara riktigt lika arrangerad som den här ovanför.





 

Paret fick genomleva många år tillsammans. I husförhörslängden år 1900-1910 står P.A. uppskriven som hemmansägare av Vitträsk nr 1 1/4 mantal. Han ägde med andra ord hemmanet och marken där omkring. Han var inte en åbo som sin far. Enligt en intervju som min faster gjort med min farmor så ägde han omkring år 1900 renar. Det är dock oklart om han innehade något renmärke.

 

Det finns två fina bilder av Albertina på äldre dagar. En av henne och maken P.A. samt dottern Selma. Samt ett av henne arbetandes vid spinnrocken i köket i Vitträsk. Vid hennes sida skymtar även hennes dotter Svea.

 

Albertina blev 68 år gammal. Hon dog den 17 juli 1935 i Vitträsk. P.A. dog 8 år senare, 1943 i Degerbäcken hos sin dotter Selma.